Varje hundras har tagits fram för ett ändamål. En seriös uppfödare avlar mot de målen hundrasen tagits fram till och försöker få fram hundar som allt bättre motsvarar mot ändamålen. Jaktraser skall bli bättre jakthundar, vallhundar skall bli bättre vallhundar, kamphundar skall bli bättre kamphundar mm.

Under årens lopp, när ursprungsaktiviteten inte längre får det utrymme i samhället som rasen har ämnats för, försöker en del ändra på rasen så att den skall passa samhället, andra gör det inte utan fortsätter på att avla på ursprungsmålet.

Katarsrofala följder för en del hundraser har detta lett till. Se bara på långhårscollien och groendendaelen. Utställningsavlade pälstussar av vad som tidigare var fungerande polis- och brukshundar i samhällets tjänst.

Utbudet på en del raser är på tok för stort. Det finns inte tillräckligt med vallintresserade för att förvalta till exempel bordercolliens arv. Därför slutar många av dem i stället som sällskapshundar. Med ofta åtföljande problem.

En seriös kamphundsuppfödare avlar sina hundar för det ursprungsändamål rasen haft och har, men detta ändamål är inte förenlig med svensk lag. Därför anser jag att denna ras inte platsar i det svenska samhället. Vi har redan en omgjord sällskapshund av apbt i amstaffen. Även amstaffen bär på generna från sitt ursprung, dvs kampavlade apbt:s. Så sent som på 60-talet avlades nya apbt:s in i amstaffpopulationen.

Förr i tiden avlivade man apbt:s som inte slogs. Om man i stället avlar på dessa individer, då avlar man inte längre på apbt:s utan något som avviker från det hundarna togs fram för och då är det inte längre en riktig apbt. Och en riktig apbt platsar inte i länder där hundkamp är förbjudet. Så enkelt ser jag på denna sak.

Alla raser platsar inte överallt.