A C-son skrev:Hm...följt tråden och skrivit flera ambitiösa inlägg som bara försvunnit ut i cyberrymden, får bli ett mastodontinlägg istället där jag tagit mig friheten att välja ut russinen ur kakan...
Jag tror att det är olyckligt att blanda in religion över huvud taget då det även där ibland är fråga om någon slags begränsande fostran.
En person som mår dåligt av sina "förmågor" har förmodligen inte rätt inställning eller problem med att finna en balans. Vad som anses obehagligt eller inte är ochså ofta något som är förvärvat. Vi "lär" oss ofta att något är skrämmande.
Självaste A.Einstein var anhängare av panteismen det vill säga att allt i universum är besjälat. Denna uppfattning är inte ovanlig bland vetenskapsmän även om det ibland är fråga om ett metaforiskt synsätt.
..
Det jag menade var att inte ens i ett fråga som har den samhällställning den dock har idag, nämligen religionen, så kan många skeptiker hålla sig ifrån en i mitt tycke överlägsen och dryg attityd till dem som har en annan inställning än dem själva. Så det är inte konstigt att en så omdiskuterad fråga som mediala fenomen då blir avfärdad som "hjärnspöken".
För övrigt anser jag inte att de två frågorna oavvisligen hänger ihop.
Att de flesta barn går igenom ett stadium av panteism, men sedan lämnar den, medan en sådan intellektuell gigant som Einstein omfattade den, är inte någon motsägelse för mig, utan snarare ett tecken på att den gode Albertbehöll ett öppet och "barnsligt" sinne. Och så gjorde han ju en hel del nya banbrytande upptäckter.......
En person kan mycket väl må mycket dåligt av de mediala förmågor den besitter. Naturligtvis kan det vara inlärt, men de flesta av oss skulle troligen tycka att det vore skrämmande att se när någon man möter ska dö, och hur.
Eller att det går åt mycket både fysisk och pykisk kraft att hela någon som finns 100 mil bort.
Och visst blir man trött av att umgås med en mycket arg eller ledsen människa ens några timmar.
Man försöker lugna eller trösta, och det tär på ens vanliga energier. Om då personen ifråga är död, har svårt att förmedla sitt budskap, och kommer igen gång på gång så mår man det till slut ganska dåligt. Det har ingenting med inlärning eller inställning.
Alla exempel ovan kommer från min familj.
