ize skrev:

Att många som dömts till vård istället för fängelse (eller fängelse istället för vård för den delen!) inte visar någon som helst förbättring kan nog förklaras delvis av att den vård som finns ofta är mer förvaring än vård.

Ingen människa är ju född ond, men det är inte svårt att bli det om man bara mött kyla, orimliga/negativa krav och/eller uppgivenhet i hela sitt liv. Psykiska sjukdomar är ofta genetiskt betingade, men det betyder bara att man har en medfödd predisposition/känslighet att KUNNA insjukna om man inte hamnar rätt, inte att man säkert gör det. Jag tror inte på att psykiska sjukdomar på något sätt är kroniska och obehandlingsbara, det handlar bara om tid, (politisk) vilja och resurser.

Ja, i Sverige ser det ut så men även utomlands när man har försökt att behandla sexualbrottslingar så har man haft svårt att bota dem. Jag tycker att det är jättestor skillnad på psykisk sjukdom där man skadar sig själv och där man skadar andra. Båda ska givetvis ha hjälp och de ska hindras från att skada, vare sig om det är sig själva eller andra.

Men Sverige har även innan vi slutade att satsa på psykvården legat minst 15 år efter USA. Även om man "over there" har hittat behandlingsmetoder för t ex personlighetsklyvning så har man fortsatt att medicinera i Sverige.

Det har faktiskt visat sig att man kan födas "ond". Att man kan ärva en missbildning eller en dålig blodcirkulation i hjärnan, såväl som övriga kroppsdelar. Man kan alltså ha ett dåligt fungerande empaticentra medfött. Men en bra uppväxt så är det klart att förutsättningarna förbättras avsevärt men om det nu går fel så måste prio ett vara att se till att personen inte kan skada någon igen!!! :) Sen återstår frågan hur...