Micke_A skrev:

Jag tror att det är en kombination, dels får nog yngel som har tagits från föräldrarna som ägg, svårare att själva lära sig hur de ska göra, men det har förmodligen med vattenvärden och så´nt att göra också, har t.ex hört att discusägg inte kläcks i för högt pH, om det nu stämmer. Se´n har jag också hört, att om man har för många andra fiskar, så att scalareparet känner att de ändå inte kommer att kunna vakta ynglen, så äter de upp äggen, hellre än att de låter nå´n annan fisk dra nytta av dem. Se´n tror jag vissa stammar är så hårt avlade, att de kan ha tappat det naturliga yngelvårdsbeteendet. Och större ciklider verkar ibland behöva ett antal försök innan de lär sig hur de ska göra.



En annan aspekt som kan spela in, är hur bra paret paret passar ihop. Jag hade ett par för ett antal år se´n, som kom överens, och vaktade ynglen bra (de försvann dock, förmodligen i brist på mat, och för många fiskar). Men så dog honan, och jag köpte en ny hona, som påstods vara vildfångad. Det dröjde ett bra tag innan de lekte, och när de gjorde det, såg det bra ut, tills ynglen nästan var frisimmande, då blev hanen attackerad av honan, rejält tilltufsad, och ynglen försvann. Så jag tror att det är bra att skaffa ett litet gäng, som får välja partner själva.



Odlingsformer kan också vara bra yngelvårdare, har sett bilder på bland annat guld och marmorscalarer med frisimmande yngel, och hade själv ett par, bestående av en guldscalarehona, och en nästan helsvart marmorscalarehane, som fick frisimmande yngel några gånger. De försvann i och för sig rätt fort, om det berodde på att paret åt upp dem, eller brist på mat, vet jag inte.