Jag såg en artikel om barnuppfostran för ett antal år se´n, där de jämförde hur mamma ofta beter sig om sonen respektive dottern kommer och gråter. Om sonen kommer, så får han höra "men inte ska stora starka karlen gråta" och om dottern kommer blir det "stackars liten, ska mamma blåsa" :rolleyes: Inte konstigt då att de männen när de blir vuxna håller inne med sina känslor, och förmodligen mår dåligt, för de vill kunna visa känslor, men de har ju fått lära sig att de som män inte ska göra det, så deras undermedvetna sätter stopp. Och deras systrar vill kunna vara lite tuffare, för det är naturligt, men mammas kommentarer har grävt ner det, så det sitter långt inne. Behandlas pojkar och flickor lika, så blir de nog också mer lika, och jämlika, när de växer upp. Inget barn, vare sig pojkar eller flickor, vill nog höra "men inte ska stora starka bla bla och så vidare" när de kommer och söker tröst, eftersom de inte är stora och starka, men man ska nog heller inte dalta överdrivet med dem, utan en medelväg är nog bäst.

En del säger ju "ja men min son vill ha leksaksbilar och leksaksvapen utan att jag har köpt så´nt". Tja, förmodligen för att barn ju inte tar intryck bara av föräldrar, utan även av TV-reklam, och vad deras kompisar leker med. Det räcker nog med att en förälder har köpt en viss leksak till sin son, så vill resten i kompisgänget också leka med så´nt. Och barn är nog inte dumma, de ser nog rätt snart i leksaksaffärerna vilka leksaker som är riktade till just dem, genom bilder på förpackningarna, och så vidare. När såg man senast en bild på en pojke på en dockförpackning, eller en bild på en flicka som leker med rymdlego på en så´n förpackning, eller i reklam?

Och jag älskar Disney :D