Hej

Håller på att experimentera med min kamera för att kunna visa några bra helhetsbilder. Det är väldigt svårt att få bra överblicksbilder och PS är ett tvingande redskap. Man måste idag bli bra både på att fotografera ssamt att bildbehandla. Jag tycker själv att bilderna blir bättre och bättre. Har köpt en extern blixt men det var ingen heureka-upplevelse direkt - bättre - javisst men det kräver nog lite yrkeskicklighet också.

Tillbaka till karet. Jag har som jag tidigare skrivit haft lite problem med cyano som velat ockupera vissa ställen på stenen. Inga massattacker men jag har genom åren lärt mig att man bör attackera i ett tidigt stadium. Cyano är ett problem både i sött och salt - i sötvatten kommer de mörkgröna mattorna och i saltvatten brukar de oftast vara väldigt röda. Dessa typer som vi oftast har i akvarium är trådformade och flercelliga. I ett normalt akvarium så hittar man dem ofta men då som enskilda organismer om man tar ett vattenprov och kollar i mikroskop. Gör man det så upptäcker man att dessa cyano inte har de speciella celler (heterocyter) som behövs för kvävefixering vilket har skapat en hel del huvudbry eftersom akvarister i alla tider bekämpat dessa blomningar med att tillsätta lite nitrat i vattnet för att gynna växter, koraller eller andra alger. Om man först går till dessa algers förmåga att ta upp fosfat i vattnet så tillhör de vad man kan säga "sämst i klassen" och har svårt att konkurrera med andra organismer om ortofosfat i vattenkolumnen, men vid vissa tillfällen så exploderar bara dessa alger och bildar dessa förhatliga mattor - vad är det som triggar detta. För att svara på detta så får man försöka titta på vad som krävs för att att fixera kvävgas och omvandla detta till ammonium som autotrofa organismer kan utnyttja. Det första kravet är att den organism som gör detta måste ha enzymet nitrogenas. Nitrogenas inaktiveras dock av syre vilket gör att detta enzym, eller organismer som utnyttjar detta enzym måste befinna sig i syrefria förhållanden. Det finns bakterier (anaeroba = ej syrekrävande) som har detta enzym och kan arbeta som en ammonium"pump" i en syrefri miljö. Ett flertal forskningsrapporter jag läst genom åren har mer eller mindre indikerat att det är just detta som sker när de förhatliga mattorna bildas. När det oorganiska kvävet tar slut i vattenkolumnen så ansamlas fosfor i form av ortofosfat i densamma. Förlorarna, under normala förhållanden, i kriget om tillgängligt fosfor får plötsligen sin chans. De har fortfarande kvävebristen att ta tag men genom att bilda dessa mattor (eg ett geléskikt) så skapar man en syrefri miljö mellan botten och mattan och voila - bakterier börjar att skapa det ammonium som behövs och inga andra har en chans att få tag på det! Det räcker troligtvis inte med detta eftersom ytterligare biokemiska förlopp sker samtidigt. Under mattan blir en mikromiljö som är syrefattig och nitratfri vilket innebär att de bakterier som finns där av tvång måste gå över från att utnyttja nitrat i förbränningscykel till att utnyttja sulfat istället. Restprodukten blir då svavelväte. Svavelvätet i sin tur frigör ortofosfat från sedimentet (eller kalkstenen) där fosforn varit bunden i olika metallföreningar. Under den här j-a mattan har då cyanon bildat en näringsfabrik som är helt självförsörjande tills fosforn är slut i bottenmaterialet. I detta läge är cyanon oerhört svår att bekämpa, det vet var och en som försökt. Den metod som jag prövat i många fall slår på flera av cyanons levnadssätt. Först och främst tillsätter jag nitrat - jag har valt kaliumnitrat (salpeter eller kalisaltpeter) men natriumnitrat (Chilesalpeter eller natronsalpeter) går lika bra. Av kaliumnitrat tar jag 40 gram i en liten petflaska och späder upp det till 500 ml (om man använder våg så späder jag upp med vatten till kaliumnitratet och vattnet väger 500 gram tillsammans). 1 ml av denna lösning ger sedan en höjning på 0,5 ppm per 100 liter akvarievatten. Jag brukar tillsätta så jag får i 1 till 2 ppm i hela volymen per dag, dvs. har jag 400 liter vatten så tar jag för en ppm 8 ml av lösningen per dag (2 ml ger 1 ppm/ 100 liter vatten och det är 400 liter som skall ha 1 ppm). Därefter går jag in och stör mattorna så mycket jag kan, exempelvis suga rent varje eller varannan dag. Med denna metod har jag lyckats att bekämpa cyanon ett flertal gånger men det tar tid – upp mot en månad. Nitraten slår på flera sätt – ett den ökar livsutrymmet för de organismer som inte kan kvävefixera genom att de kan tillgodogöra sig fosforn, den hindrar svavelvätebildning, Även störningarna (uppsugningen av mattorna) slår på olika sätt – den får bort biomassa, den tar bort syrefria områden och den öppnar upp för andra organismer att sätta sig på de frigjorda ytorna.Vid start av ett nytt akvarium brukar jag också gå in efter ca 4 dagar med några ppm nitrat i vattnet och har på så sätt sluppit de annars obligatoriska cyanon i start samt haft mycket mindre problem med kiselalger i saltvatten.

Förutom att effekten blivit att cyanon har försvunnit har tillväxten av mina mjukkoraller blivit enorm och de stenkoraller som inte trivdes fullt ut har börjat och repa sig. Bilderna under är tagna med en månads mellanrum och talar nog sitt egna språk.

Från den 5 november 2007


[CENTER][attach]9192[/attach][/CENTER]

Från idag den 9 december 2007

[CENTER][attach]9193[/attach][/CENTER]

MVH Lasse