I ett akvarium bildas först ammonium (NH4) - dels från fiskarna som utsöndrar detta via gälarna när de smälter maten - dels från bakterier som bryter ner organiskt material. I ett nystartat akvarium är främsta källan för ammonium utsöndringen via fiskarnas gälar eftersom den andra processen - bakteriell amoniumfiering tar längre tid att utvecklas. I ett ingånget akvarium kan ibland nedbrytningen vara den främsta källan för ammonium.

Detta ammonium (som är en ganska "energirik" molekyl) används sen som energikälla för en speciell sort av bakterier som liksom växter och alger kan skapa liv av "livlösa" ting. Dessa organismer kallas med ett fint ord för autotrofer medans vi (och alla andra djur samt de flesta bakterier) kallas heterotrofa och måste skaffa vår energi från material som varit levande.

Växter och alger (samt - vet man nu en ganska så stor grupp bakterier förutom cyanobakterier) skaffar sin energi från solljuset i en process som kallas fotosyntes. De bakterier som uttnyttjar kväveföreningar som energikälla brukar kallas nitrifierare och processen kallas nitrifikation. De består av två skilda huvudgrupper (i var och en av dem finns det olika arter). Den första gruppen uttnyttjar skillnaden i energinivåer mellan ammonium och nitrit (NH4 och NO2). Den andra gruppen utnyttjar skillnaden i energinivå mellan nitrit och nitrat. (NO2 och NO3). I ett väl ingånget akvarium går dessa båda processer "sömlöst" - det vill säga att den rest (NO2) som första steget produceras (åtminstone i en akvariemiljö med relativ låg belastning) omedelbart tas om hand av den andra gruppen och snabbt blir omvandlat till nitrat.

I ett nystartat akvarium sker det inte "sömlöst". Dels så måste nitrit skapas först för att den andra bakteriestammen skall kunna tillväxa, dels så anses det att ammonium i vattnet negativt påverkar bakterierna i andra gruppen (NO2 -> NO3) och därför måste första delprocessen fungera bra för att den andra delprocessen skall komma igång ordentligt. Andra delprocessen kräver också ett högre syretryck (över ca 5 mg/l jämfört med ca 3 mg/l för första steget).

Båda stegen kräver också en kolkälla (jmf växternas behov av koldioxid!) - i detta fall är det karbonaterna i vattnet som uttnyttjas. Ett bra KH är därför viktigt (KH > 4). Båda stegen kräver också en yta att sitta på och en så kraftig ström som möjligt över ytan så att bakteriefilmen blir så tunn som möjligt (gamla döda bakterier "forsas" iväg). Syrenivån bör vara bra och tänk på att syreinnehållet alltid är större i ett kallare vatten än ett varmt vatten.

Idealförhållande för start är då: Inte för hög temp (23 - 24) grader. KH > 4. Bra filtrering med en bra skjuts på vattnet igenom mediat. En liten men bra ammoniumkälla (en eller några fiskar) som matas mycket, mycket försiktigt i början. Helst bara varannan dag. Tillsats av nitrifikationsbakterier varje dag (Jag brukar ta den rekommenderade startdosen varje dag i tre veckor om jag inte har tillgång till ett ingånget väl fungerande filter för då "kramar" jag det i det nya vattnet varje dag i stället)

Jag hoppas att du fått en bra förklaring varifrån nitriten kommer. Tänk också på att lite salt i vatnnet (under en promille) tar bort mycket av nitritens giftighet. Däremot tycker jag inte att man i onödan skall tillsätta salt i en nystart eftersom det finns en del indikationer på att saltet " slöar" ner tillväxten av bakerier också. (Det är alltid svårare att starta i saltvatten.

Att man skall mata försiktigt i början är också viktigt på grund av att om pH är över ca 7,5 så kan det bildas ammoniak (som är dödligt giftigt - ammonium är i stort sett ogiftigt) om för mycket ammonium ansamlas och nitrifikationen inte kommit igång

MVH Lasse

Guppymatte - sötvattensfiskar kissar - saltvattens fiskar gör det inte. Men i båda fallen sker faktiskt kväveutsöndringen till över 80 % i gälarna och endast en väldigt liten del i "kisset".