Fiddan skrev:

Varför skall man behöva träna ett djur för att kunna umgås med det?



Jag är kattägare och min katt blir ju sur på mig ibland och jag har kommit fram till att 100% utav de fallen är det mitt fel och aldrig har det vart min mening att han blivit sur.



Hur är det egentligen att råka bli ovän med en 50kg muskel med 100 sylvassa tänder? är inte risken överhängande egentligen?



Okey att man har en sådan hund hemma inomhus men att gå ut med den bland folk som inte vet hur man skall bemöta en hund eller bete sig, vad skulle konsekvenserna bli utav att jag försöker skoja och leka med en hund på stan som jag kan göra med en katt?

Katter och hundar är rätt olika. Risken att bli osams med sin hund är inte särskilt stor. Jag låter inte okända människor skoja o leka med min hund bara sådär. Har man frågat ägaren så ska det förstås gå bra att hälsa på en främmande hund. Man bör då inte börja skoja och leka det första man gör, utan man sätter sig ner på huk och låter hunden komma fram till en om den vill det. Man ska gärna sträcka ut handen och samtidigt vända bort blicken. Sen så är det bra att lära sig att hundar hellre blir klappade underifrån än uppe på huvudet. Det är bra att t ex stryka dem från mungiporna och neråt, handen man klappar med ska komma underifrån.

Där kom det visst en gratislektion i hundspråk :p Har många gånger hållit den lektionen för barn som velat klappa min lilla söta hund som jag hade förut. Om man inte närmade sig honom på rätt sätt så blev han rädd och hoppade en meter bakåt. Men hundar är också olika personligheter. Min stora hund är inte alls lika känslig för kroppspråk, honom kan jag låta barnen klappa även utan lektion.

Ute bland mycket folk så ser jag till att ha min hund nära mig. Då känner han sig mer trygg med att jag hanterar omgivningen så att han slipper ta det ansvaret. Och rent praktiskt så har jag ju då också lättare att hindra folk att kasta sig över honom med pussar o kramar när han inte är förberedd.

I vissa fall kan jag tycka att en arg katt är värre än en arg hund. När jag jobbade på djursjukhus så var det helt klart svårare att hantera rabiata katter än ilskna hundar. Katterna har ju fler vapen att ta till eftersom de både kan bitas och rivas. Jag har också upplevt oväntade tjuvnyp/riv från katter än från hundar. Obs att jag nu pratar om djur jag har varit tvungen att göra saker med som djuren inte alla gånger har gillat.