Tåligast, skonsammast, minst stressat är singeltransport i plastpåse med syrgas (för de arter som klarar det) - plastpåsarna i en frigolitkartong. De andra föreslagna metoder fungerar också men har man möjlighet så är kombinationen plastpåse - syrgas bäst. Läs igenom Kjells lista ovan - den är bra.

Vid långa transporter är (> 10 timmar) - oavsett hur de sker - är det mycket viktigt att sluta mata ca 3-4 dagar innan. Orsaken är att minska det ammonium som fiskarna utsöndrar vid en transport. Naturligt går pH ner under en lång transport och därför kan vattnet när det kommer fram innehålla stora mängder ammonium. Börjar man då koppa in fisken med det bra akvarievattnet och det håller ett pH över 7 så finns en stor risk att pH stiger i kärlet där man koppar in fisken och om ammoniumhalten inte hinner spädas ut ordentligt så bildas farlig ammoniak. Att motverka detta kan man göra genom att koppa med vatten under 7 i pH - (ett bra sätt att åstadkomma detta är att sänka pH:t i sitt mottagningsakvarium med lite koldioxid - när fiskarna är tillbaks i akvariet så luftar man ordentligt och pH går tillbaka till det normala pH - är användbart även i saltvatten !) har man inte den möjligheten till att sänka pH:t under 7 så kan man se till att man har en kraftig (då menar jag kraftig) luftbubbling i koppningskärlet så att man omedelbart luftar ut eventuellt bildat ammoniak. Kan man inte göra ovanstående så är det oftast säkrast att ta upp fisken från påsen (hinken eller vad man nu transporterat fisken i) och slänga i den direkt utan någon koppning i akvariet! Grymt men det har räddat många fiskars liv kan jag lova.

MVH Lasse

Edit Kjell och Azur han före!