Skönt att du givit dem den boken, den är helt okej i sättet, beskriver de kvinnliga "strategierna" att handskas med patriarkatet väldigt bra. Fortsätt med "en feministisk handbok" tror jag den hette av de två studenterna, den ger mycket hjälp med skola och praktiska råd och så. Belyser även läromedelsproblemen bra.

Hmm.. Jag tror visserligen mest i ditt exempel om mannen som bytte kön att det är den psykiska pressen efter det långa arbetet att få komma dithän att han fått sitt östrogen som spelar ut sin roll, och att han inom sig själv infriar de förväntningar som samhället har på kvinnor.

Och visst finns det skillnader, män står upp när de kissar och det är lite svårare för kvinnor men det finns inga skillnader som kan ens en enda liten sekund fungera som alibi för alla dessa "kvinnliga/manliga" egenskaper som man tror existerar då dessa är universiella och mer individ än könsbundna. Självklart blir tjejer mer empatiska eftersom de uppfostras på det viset och killar mer gå-på eftersom de alltid fått beröm för det.

Och med kavaj-grejen där, vem säger att en kvinna skulle kunna ta hoppet tillbaka lättare? Det bevisar ju bara att -han-, just den personen, inte kunde det. Inte så konstigt eftersom han var helt inställd på intervjusituationen och både en man och en kvinna och whatever mittemellan som hade samma pepp skulle komma av sig om helt plötsligt personen man ska imponera på vänder hela situationen upponer. Så lite långt ifrån realiteten och till att dra det till en allomfattande manlig/kvinnlig bevisande skillnad tycker jag.

Dessutom har man bevisat att det finns uppemot 8 [!] biologiska olika kön om man nu ska snacka hormoner. Så man och kvinna räcker inte längre, låt oss skrota dem och bli mänskliga istället.



Och boktips till ALLA som lever och andas - "Egalias Döttrar", läs den och se hela världen bli sned och se mönstren hos dig själv. Den är urbra. En av Sveriges bästa böcker som blivit fullkomligt nedtystad fortfarande [medan han den där Orson Welles djurbok är prisad till skyarna - "Egalias Döttrar" bygger på samma princip och belyser samma "osynliga" och farliga stoff inom samhällskritik].