Allmäna hundtråden!

[Solid]

Ja det känns väldigt kul att äntligen ha fått hem en valp

Katterna har dessutom tagit det förvånansvärt bra. Den ena katten Sassie bör få kattungar inom en vecka, så vi var ju aningen nervösa för att hon skulle känna sig väldigt stressad. Men hon verkar inte bry sig om den konstiga pälsbollen så länge den inte skäller på henne
Den andra surgubben till katt ser ut att växla mellan att vilja attackera Vinna och vara totalt livrädd för henne (när hon springer efter honom).
Så vi får väl se hur det går...

Kan säkert lägga in någon bild senare i veckan om någon vill se henne

[Dysnomia]

Vi hämtade våran lilla Vinna igår från Stockholm och hon är då en riktig idealvalp Hon var jätteduktig på bilresan hem (5 timmar...).

Hon kommer näsatan alltid när man lockar på henne, och annars brukar hon följa efter av sig själv. Hon springer gladeligen och hämtar bollar och hon är underbar på alla sätt Och så otroligt söt sen...

Vinna äter (dock inte så mycket som hon borde, men det kan man ju inte förvänta sig de första dagarna), leker och verkar tycka det mesta är roligt

Men vad härligt!! Glöm inte att vi vill se bilder här med..

[Dysnomia]

Ja, tack så mycket Dysnomia, jag tar också till mig av dina utmärkta tips. Capella vill inte gärna hälsa på andra hundar, trots att jag tycker att de är lugna och "normala" i sitt hundspråk, alltså inte särskilt hoppiga, hetsiga ,"på".
Hon gillar sin egen flock, och verkar nöjd med det.
Ska också titta på de boktips du gav.

Det är minsann så lite så.. Jag brinner ju för hundlivet och är glad när jag kan komma med lite åsikter, tips och idéer.

Vill gärna se bild på din puff med snart..

[Inka]

Grattis till valpen Solid! När kommer bilder?

[Mumin]

klart vi vill se bilder, Solid!!!!

[Solid]

Finns bilder i kameran, men de behöver ju komma in i datorn också, och så behöver ju jag ha tid att fixa storlek m.m på dom. Men till helgen ska jag säkert kunna fixa det

[Klinten]

- Jäklar vad bra det går för jäntan och hunden i Agility! Kul kul. Snart är hon klar med grundkursen. Hunden som från början tyckte det mesta var lite läskigt på hinderbanan inser nu att det är KUL att kuta över, under, genom saker. Att hunden dessutom har grunder i lydnad hjälper verkligen till.

Att se samspelet mellan hund och hundförare på en Agilitybana är härligt. Dottern är lycklig och hunden likaså. Så skall ett hundliv vara

[Inka]

Samspelet mellan hund och förare är ju överhuvudtaget underbart! Att få se hundar jobba och vara superglada är något av det bästa jag vet.

Idag har jag testat stavgång med två belgare och en pointer med hjälp av ett baggenbälte och kortare koppel. Underbart säger jag!

[Mumin]

Vi vill köra agility med Capella så småningom, det verkar så himla kul, och något som passar henne, och mina grabbar.
Vi jobbar mycket just nu med kontakten, och lydnad. Lystra, komma, sitta osv.
Hon är otroligt smidig och vig, krånglar sig fram i de minsta skrymslen (på eget initiativ förstås), hoppar som en bergsget mm.
Kineser är lättlärda, men något egensinniga, mycket kontaktvilliga, hon var ett perfekt val för oss.
Låter sig gärna bäras på, pussas, gosas, busas med. Pojkarna älskar henne, och jag är så lycklig över att ha en hund i huset igen.

[Dysnomia]

Agility är en härlig sport för hund/förare. Lite mindre kravfyllt (missförstå mig rätt *S*) än annan hundsport och fart och fläkt.
Perfekt träning för de yngre! (Och för oss andra med såklart!)

[Solid]

Har nu haft Vinna drygt en vecka och hon har lärt sig sitt och ligg, och vi håller på att vänja henne vid att borstas - och så är det ju det här med koppel.

Hon har inga problem med själva halsbandet, men kopplet gillar hon inte. Så fort hon känner att det drar lite grann börjar hon hoppa åt motsatt håll och hon vill absolut inte röra sig framåt om kopplet är sträckt (och oftast inte när det är slakt heller).

Någon som vet/har använt sig av något smart sätt för att lära era hundar gå i koppel?

[Mumin]

Locka med lite godis, eller sätt dig bara ner på huk, en bit ifrån, så hon går fram till dig, trots kopplet. Beröm, beröm, beröm.
Hon undrar ju vad detta är för nåt, ska det sitta där, vad händer.
Visa att det går jättebra att gå några steg med det, så vänjer hon sig.

[Klinten]

- Ha! Dottern är glad. Efter genomgången kurs avslutades allt med en liten tävling mellan alla deltagare. Vår hund, som till en början var lite rädd och fundersam över alla knepiga hinder, skulle nu ställas mot alla andras hundar. He he.

Våra förväntningar var inte stora. Tyckte själv att alla andra hundar var sä jädrans snabba! Vår Lajja var sååååååå långsam jämförelsevis. Men! Så tillkommer ju en del saker till. Hunden och föraren skall ju göra allt rätt. Ta hinder i rätt ordning och välja snabbaste vägen mellan de olika hindren.

Nåväl! Banan bestod av 18 hinder. Allt från slalom till "säcken" där hunden skall kuta genom en tunnel bestående av en lång plastsäck som ligger platt mot marken! Låter kanske konstigt, men ja i alla fall. Många hinder var det.

Jag fick den stora äran att vara tidtagare! Ujuj!

Tävlingen började. Hund efter hund körde banan. Det gick fort. Det gick fel. Det gick tokigt. Men i mål kom de alla en efter en. Jag bara rapporterade tiden. Bästa tid fram till att min dotter startade var 58 sek.

Dax för dotter med hund. Starten gick. Hunden gled iväg på samma flegmatiska och långsamma sätt som vanligt. Det såg ut att gå i slow-motion. Hunden hoppade väldigt "kort" på alla hinder och såg ut att ta det så hiiiiiimla lungt!

Så sista hindret och tjossan i mål!

Kollar tiden! 38 sek!!! 38 sek!

Men Göta petter! En strålande glad dotter/hund kammar hem tävlingen så det bara visslar om det och ingen är mer förvånad än jag. Men körde en start till så att alla skulle få en chans att förbättra sig. Det gjorde ingen skillnad i placering då dottern och hunden var snabbast igen

Aggility är häftigt då fart inte är avgörande. Det gäller istället att göra rätt! Rätt vägval och rätt fart! Undrar jag hur det kommer bli när hunden verkligen börjar springa fort....kul kul.

Rapporterat av en STOLT farsa

[Dysnomia]

Har nu haft Vinna drygt en vecka och hon har lärt sig sitt och ligg, och vi håller på att vänja henne vid att borstas - och så är det ju det här med koppel.

Hon har inga problem med själva halsbandet, men kopplet gillar hon inte. Så fort hon känner att det drar lite grann börjar hon hoppa åt motsatt håll och hon vill absolut inte röra sig framåt om kopplet är sträckt (och oftast inte när det är slakt heller).

Någon som vet/har använt sig av något smart sätt för att lära era hundar gå i koppel?

Ta det lugnt med "lydnadsträningen" och ägna dig mer åt kontaktträning nu i början. Uppmuntra att hon tar kontakt med dig, framför allt ute. Ha henne gärna lös en del om möjligheten finns, för det är nu när hon är liten som hon kommer att spontant hålla sig kring dig. Drar hon iväg, så vänd på klacken och när hon kommer in till dig berömmer du. Du ska alltså inte locka och kalla utan utnyttja att hon just nu är mån om att hålla sig till flocken. Det bästa är om man kan ta halva promenaden på detta sätt och halva med koppel, så får de träning i båda.

Vad gäller att lära sig att gå i koppel, så pekar jag vidare på min åsikt att göra så lite affär som möjligt av vardagliga händelser. Man ska, helt enkelt. Utan krus och konstigheter. Locka och pocka kan funka till viss del, men brukar kunna resultera i koppelkonstrande längre fram i valpen/unghundens liv.
Det absolut bästa är att helt enkelt "bara gå". Ju kortare koppel, desto tydligare markering att det bara är att hänga med. Kan vara så att du behöver "släpa" valpen från sin position just i starten, men det kommer att vara snabbt övergående. När valpen följer med OCH har kontakt med dig, då är det ok med småprat och beröm. När valpen bara följer dig i kopplet så går ni helt enkelt bara. Stannar hon och konstrar (backar och studsar) så bara "dra med" henne. Låter nästan brutalt när man skriver det såhär, men det gäller verkligen att forma hunden medans man kan, dvs valpstadiet. Gör helt enkelt ingen grej av att hon har koppel på sig och att det tar emot. Ni ska ut på promenad och hon ska följa med. Koppel till trots. Hon kommer snabbt att inse att kopplet är praktiskt eftersom hon då slipper hålla reda på dig på era promenader..

Har ju själv valp hemma just nu, en liten odåga. *S* Han accepterade halsband utan nån som helst protest, precis som Vinna. När kopplet kom på några dagar senare så tyckte han liksom henne att det där inte var nån höjdare. Två kortare prommenader där jag bara gick, utan att ta notis om att han strejkade, så gick han hyfsat prydligt. Två promenader till där vi kunde "träna" position (dvs att han inte ska snurra kring mina ben, det funkar liksom inte när man går med tre i koppel, eller tjurrusa fram i kopplets längd tex) och han gick snyggt och prydligt i koppel och kunde kopplas ihop med den andra lilla hunden här hemma och följa med på koppelpromenad med de andra två hundarna.

[Dysnomia]

- Ha! Dottern är glad. Efter genomgången kurs avslutades allt med en liten tävling mellan alla deltagare. Vår hund, som till en början var lite rädd och fundersam över alla knepiga hinder, skulle nu ställas mot alla andras hundar. He he.

Våra förväntningar var inte stora. Tyckte själv att alla andra hundar var sä jädrans snabba! Vår Lajja var sååååååå långsam jämförelsevis. Men! Så tillkommer ju en del saker till. Hunden och föraren skall ju göra allt rätt. Ta hinder i rätt ordning och välja snabbaste vägen mellan de olika hindren.

Nåväl! Banan bestod av 18 hinder. Allt från slalom till "säcken" där hunden skall kuta genom en tunnel bestående av en lång plastsäck som ligger platt mot marken! Låter kanske konstigt, men ja i alla fall. Många hinder var det.

Jag fick den stora äran att vara tidtagare! Ujuj!

Tävlingen började. Hund efter hund körde banan. Det gick fort. Det gick fel. Det gick tokigt. Men i mål kom de alla en efter en. Jag bara rapporterade tiden. Bästa tid fram till att min dotter startade var 58 sek.

Dax för dotter med hund. Starten gick. Hunden gled iväg på samma flegmatiska och långsamma sätt som vanligt. Det såg ut att gå i slow-motion. Hunden hoppade väldigt "kort" på alla hinder och såg ut att ta det så hiiiiiimla lungt!

Så sista hindret och tjossan i mål!

Kollar tiden! 38 sek!!! 38 sek!

Men Göta petter! En strålande glad dotter/hund kammar hem tävlingen så det bara visslar om det och ingen är mer förvånad än jag. Men körde en start till så att alla skulle få en chans att förbättra sig. Det gjorde ingen skillnad i placering då dottern och hunden var snabbast igen

Aggility är häftigt då fart inte är avgörande. Det gäller istället att göra rätt! Rätt vägval och rätt fart! Undrar jag hur det kommer bli när hunden verkligen börjar springa fort....kul kul.

Rapporterat av en STOLT farsa

Grattis!!!
Det underlättar betydligt att ha en lite sävligare, lugnare hund, ja. Då blir det inte så mycket slarvfel. Kanon med en liten morot såhär i början, det taggar ju rejält att fortsätta! Med tiden kommer som sagt farten, när hunden är lite säkrare. Härligt!!


På tal om säcken/platten.. Min rottisponke fastnar i den, han är _för_ stor.. *S* Så här blir det aldrig nåt tävlande i agility (som jag gjort med de andra). Återstår gör ju såklart hoppklass, men han har fysiken emot sig även där. Men jag har ju två små att köra med, varav den ena är riktigt duktig (den andra för liten ännu).

Hälsa och gratta dottern och lycka till i fortsättningen!