Telepatiska fiskar

[Helena S.]

så myror har alltså en gruppsjäl? det är mammas teori, och det verkar logiskt. Hon är iofs väldigt skeptisk till såna här saker, men samtidigt väldigt intresserad. Jag ska kolla upp lite litteratur, och kanske träna under sommarlovet då jag inte har så mycket att tänka på. Läste också att du är hundpsykolog. Var bor du nånstans? Min hund har nämligen blivit helgalen. Hon behöver verkligen nån att prata med. Mig lyssnar hon bara på när det är goda nyheter.

-Helena S.

[Kramfors]

Ja, var och en är salig i sin tro.
Jag skrev ett inlägg att mina fiskar blev "normala" efter ett jordskalv, svaret är enkelt det är ofta jordskalv de kan bli "normala" efter.

Fiskarna som flydde uppför en bäck före ett jordskalv, förklaringen var att i dammen fanns en källa och källans vatten blev varmt, varför det blev för varmt i dammen.
Tomas Nilsson fick i programmet vinnare frågan apropå att en hästpratare var i Sverige och pratade med hästar, om varför ingen pratade med kor, Tomas svarade då att "det finns inga pengar att tjäna med att prata med kor".

Jag bodde tidigare granne med en av Norrlands bästa travtränare som hade häst i träning som i sin karriär vann 97 segrar, men efter en olycka blev hästen som förbytt.

På den hästen provades förmodligen till stora kostnader som ett sista hopp flera kända hokus pokus människor som kunde än det ena än det andra, det var hästpratare, handpåläggare, tankeläsare, siare, ja alla som hade "gåvan" var där, men inte faen blev hästen bättre, den var fortfarande lika het och tokig.

Jag läste i en tidning för en tid sedan att en hästpratare och ägaren till en häst riskerade åtal för djurplågeri, där man inte avlivade hästen som hade cancer, utan hästprataren sa sig kunna bota hästen.
Jag känner mig lite upprörd när jag skriver det här, därför att det finns djurägare som i sin förtvivlan vänder sig till olika hokus pokus folk, för att få hjälp med sitt djur.

Varje liten stad med självaktning har snart en djurpratare, här har vi en kvinna som sätter upp lappar på butikernas anslagstavlor med sitt tfn nr där hon talar om att hon kan prata med djur.

Men, förlåt om jag är så dum att jag inte förstår att det går att prata med fiskar.
Det går bra att skriva trams här på Zoopet under Humormania, men av vissa inlägg tycker jag mig ana att det finns de som tror på tramset, gör inte de besvikna.

Nu är jag väl riktigt idiot förklarad.
Och du, Fohrman är mitt inlägg stötande för de som tror på hokus pokuset så ta bort det.


I Kramfors är det ljust och vackert

[cri]

Hej Kramfors,"

Ingen kommer att se ned på dig för att du inte tror. Som du själv skrev <BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>Ja, var och en är salig i sin tro. <hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Vad som är viktigt är att du inte försöker trycka ned eller störa kommunikationen för de/oss som tror <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

Att det innom varje område finns charlataner vet vi. Det är därför det är viktigt att själv göra sig en egen erfarenhet, då kan man också se och känna vilka som är seriösa och inte.

Stör dessa inläggen dig kan jag bara rekommendera att inte läsa dem.


Mvh,
cri

[matrix]

Kramfors, jag tycker att din kritiska inställning till allt hokus pokus- som du kallar det - är befogad. Även jag känner många gånger likadant när jag hör talas om alla häst- och hundpratare som påstår att de kan färändra eller avhjälpa fel eller brister hos djur.

Det går naturligtvis inte ett dugg lättare att förändra ett djur som har personlighetsstörningar än det går att förändra människor. Tala till en människa med t ex djupa problem, som yttrar sig störande på något sätt, och försök att med ett resonemang försöka få henne att förstå att det hon gör inte är uppskattat av nära och kära eller samhället. Blir hon förändrad av det? Nej knappast. Samma sak gäller med djur. Ibland kan vi kanske hjälpa djur eller människor att i bästa fall må lite bättre ibland kan det t o m få motsatt verkan.

Jag håller med Kramfors om att vi inte ska spela gudar. Men jag är också medveten om att vi liksom djur har en telepatisk förmåga, fast vi tyvärr inte kan använda den lika bra eller snarare lika medvetet som de gör. Vi tror ju på telepati mellan människor. Stirra stint på en människas nacke och hon börjar känna sig orolig och vänder sig med all sannolikhet om för att undersöka vad som oroade henne.

Och Kramfors, jag skulle nog lita på dina fantastiska kois reaktioner om jag var du.:-) Jag hörde talas om en katt som blev tokig och som förbytt med en timmas varsel varje gång innan tyskarna, under andra världskriget, fällde en bomb i närheten av hans kattrevir. Människorna trodde att han varnade dem, men det är deras tolkning.;-)

Och jag gillar (i motsats till de med kommersiella intressen) att prata med kossor, de har en Nalle Puh -filosofi. ;-) Men jag ser mig ju inte själv som en djurkommmunikatör utan mer som en nyfiken människa som försöker att utvidga mitt sätt att förstå och hjälpa djur. Men personligen så tror jag nog att vi män har svårare för denna form av telepati än kvinnor har. Jag känner bara till en enda kunnig manlig djurtolk (Trollsveden), men den gången jag träffade honom så hade en släkting till honom dött. Jag och några andra intresserade prövade hans förmåga och han missade på grund av den tråkiga incidenten en hel del information som han i vanliga fall säkert inte skulle ha gjort.

Att djurtolkare skulle kunna bota svårt sjuka djur är ju lika befängt som att en människa skulle kunna bota en vän med cancer bara för att de kan prata med varandra.;-) Men däremot kan en djurtolkare känna i kroppen var djuret har ont och i bästa fall kanske även hitta orsaken
till problemet men endast en veterinär, akupunktör eller någon yrkeskunnig med dylik utbildning kan ju ge medicinsk eller fysisk behandling. Men djur behöver ju liksom vi även mentalt och psykiskt stöd.

Varför ska man då prata med djur när det finns så många begränsningar och så många fällor? Jo ......titta på de fall då det har varit till stort stöd och hjälp. Dessa tillfällen överväger tusenfaldigt de bedrövliga tillfällen då det har misslyckats eller gått illa. Och så finns det ju, liksom Kramfors säger, många skrattretande fall då människan har gjort feltolkningar och det istället har funnits naturliga förklarningar till djurs reaktioner.:-)

Man kan ju också, som cri gör och uppenbart lyckas mycket bra med, använda telepatin i utbildning av djur, och i det dagliga livet.

Cri: Jag lärde en s k omöjlig och osäker häst att hoppa med själförtroende bara genom att sända bilder av hur det skulle göras och kännas. Den fattade galoppen på en kvart. Den hoppade i vanliga fall jämfota över hindren vilket naturligtvis resulterade i att ryttaren dunsade ner i sadeln. Jag byggde en bana och så använde jag mig av Stenmarks (och även många andra idrottares) teknik; jag red banan i tankarna fyra, fem gånger och varje språng var ett stiligt förlängt galoppsprång. Hästen snappade upp bilderna och ändrade sin hoppstil.:-) Det vore intressant att höra vad du gjorde för att hjälpa hästen du skrev om.

Mvh
//KarlAxel

[cri]

Hej Karl Axel,
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote> Att djurtolkare skulle kunna bota svårt sjuka djur är ju lika befängt som att en människa skulle kunna bota en vän med cancer bara för att de kan prata med varandra.;-) <hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Det håller jag med om!

Gällande hästen så är det många år sedan men om jag kommer ihåg rätt jobbade jag mycket med ljus/kärlek med Meroë. Han hade tvingats att tävla på hopptävlingar och eftersom han inte hade balansen var han rädd hela tiden. Han hade sålts till en tjej som inte tävlade så jag förklarade att han aldrig mer behövde tävla och han sken upp som solen. Det var att jobba med kommunikationen och praktiskt dressyr arbete som vi kom nära varandra.

Någon frågade varför inte alla djur vill kommunicera. Jag har inget bra svar mer än att det lika vanligt hos djuren som hos människorna att man inte alltid vill ... och inte vill med alla.

Lättare för kvinnor än för män - njae... Min syster red en otroligt temperamentsfull häst och som ibland var omöjlig att lasta. En gång var de efter två timmar redo att ge upp, då kommer en kille förbi (som är duktig med hästar), tar tag i grimmskaftet och säger - kom nu lilla gumman så går vi - och hon gick in... Hade hon gett upp? Jag hade precis kommit dit och såg bara slut fasen - Hästen såg kär ut....

Gällande kommunikation - Lyssna på djuret, känn dess själ innan ni försöker tala tillbaka. Det har hjälpt mig <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Mvh,
cri

[alie]

Jag fick nyss kontakt med mitt marsvin Åskar (inte den hispige). Vi tittade varann i ögonen (inte stirra för stint) och han blev som fångad av mig som försökte skapa kontakt. Sen kunde han inte lalla iväg utan var bara tvungen att komma fram o nosa eftersom han antagligen undrade vad jag gjorde. Spelar ingen roll - vi hade kontakt!

(Jag blev jätteförvånad att det funkade - i vanliga fall brukar han inte komma fram sådär utan mest vakna till när det är matdax).

Till min förvåning la han sig och ville bli klappad en lång stund. Har aldrig hänt tidigare. Han har mest lallat iväg och sprungit runt omkring mig och pipit som sällskap, men han har aldrig haft tålamod att bli klappad en lång stund. Och hela tiden hade vi den här mysiga kontakten. Jag kände att han var uppmärksam mot mig hela tiden. Och jag var väldigt uppmärksam på hans tecken. Jag kunde liksom höra vad han sa tydligt. Han berättade för mig att han minsann ville bli klappad. (Genom att lägga sig mitt framför mig som en lat padda ) Han berättade för mig var han ville bli klappad (han visade genom att liksom vrida på kroppen så att jag nådde just där). Han berättade när han inte orkade bli klappad längre. (Genom att resa sig och visa lite obehag för handen och gå iväg en bit) För mig känns det självklart att vi kommunicerade. Det går visst att prata med djur. Men kanske på andra sätt än genom att prata med ord. Genom att skapa kontakt och sedan vara uppmärksam på vad djuret vill säga dig.

/A


"Man lär så länge man leker"

---

90-liter med Guppy, Molly och Kampfisk (planer på förändring så småningom)
18-liter med yngel

[alie]

Förresten...en sak till. Jag tror oxå att snacket om att "jag ser bilder och visioner av vad djuret vill säga" låter lite flummigt i vissa öron. Det behövs en förklaring. Jag ska försöka presentera en trolig förklaring till detta.

..när du läser av ditt djur på det sättet som jag beskrev i mitt förra inlägg, kommer du behöva översätta detta så att du förstår det. Om du är språkligt lagd och behöver höra ord för att tycka att du pratar, kommer du höra meningar inom dig. Du kanske t o m får en röst till ditt djur - en röst som du tolkar "passar" till ditt djur. T ex kan du då får höra inom dig: "jag vill ha mat, husse". Eller "marsvinet visar tydligt att det vill ha mat".
Det är ju för guds skull bara du som tolkar - inte något överjordiskt mirakel att djuret pratar.

Om du är bildligt lagd får du kanske visionerna av vad djuret säger som bilder osv...

Om du är auditiv och ditt djur har ljud för sig kanske du mest lägger märke till hur djuret låter på rösten när den är missnöjd eller glad eller hungrig osv. Genom att tolka detta får du visionen av vad djuret vill säga. Den som har marsvin väl medvetna om att det inte går att missa när djuret vill säga till att det är hungrigt. "Weeee Weeee"

/A

"Man lär så länge man leker"

---

90-liter med Guppy, Molly och Kampfisk (planer på förändring så småningom)
18-liter med yngel

[matrix]

allie: Jag tycker att beskrivning av den nya relationen mellan dig och ditt gatukorsningsmarsvin är ett ypperligt exempel på hur annorlunda och spännande en relation kan bli om man kommunicerar med ett djur på dess egna villkor och, som cri säger, försöker att först få kontakt med djurets själ. Vilken lycka.......

Som pappa-jonas mycket riktigt skriver, så är ju fiskar enkla okomplicerade varlser och även så är ju åtskilliga andra djurarter (det finns många undantag). Djur vill äta, leka, fortplanta sig och vara trygga. Men det är just detta som ibland kan få dem att förefalla komplicerade, eftersom vi ofta har svårt att själva tänka så enkelt. Är man enkel och naturlig i möte med djuret precis som allie var, så är det lättare att förstå vad det har för behov och önskningar. Men många, och däribland jag själv, är dessutom förvissade om att djur också har andra funktioner eller uppgifter i sina liv.:-)

Helena: Ja, jag är hundpsykolog. Jag tror inte din hund behöver en hundpsykolog, såvida den inte kommer från något annat hem där den kan tänkas ha blivit illa behandlad, har upplevt något traumatiskt eller har en genetisk defekt (som allies dalmatinerhamster tycks ha). Ofta kan en s k liten personlighetsstörning eller liten besvärlighet hos hunden vara en återspegling av ägarens personlighet, som den själv måste rätta till. Din hund lyssnar bara på dig när den tycker det verkar vara något kul på gång, är du själv lika selektiv, ;-)eller lyssnar du på din hund vid alla tillfällen? Mina djur har verkligen fått ta hand om min uppfostran. Det var förresten mina katter som lärde mig att städa upp dammtusar från golvet.


Min mor hade en ungkatt som använde benen som klösbräda på ett, för min mor, ovärdeligt antikt bord. Hon var irriterad och beredd att skänka bort katten p g a detta . Jag talade om för katten med bilder vad som skulle hända, jag sände bilder och känslor av ensamhet, förvirring och rädsla på ett främmande ställe, sedan sände jag bilder av trygghet i min mors famn, skojiga lekar och god mat i min mors hus om katten inte brydde sig om bordsbenen. Svaret från katten var: "Jag vill, men jag kan inte låta bli." Vad gör man då? Jo man gör som cri säger man ber om ett gott råd. Och rådet jag fick var att linda klarplast runt stolsbenen. Hur kunde en katt veta vad klarplast var? Jag frågade min mor och hon sade att det lindade hon alltid om maten som hon hade framställd, då kunde katterna inte äta upp den. När jag gjorde vad katten hade föreslagit så följde den med mig och satt och tittade på, det såg ganska komiskt ut. Katten lät bli stolsbenetd ärefter. Men ett år senare tog min mor bort klarplasten och då var katten där och klöste igen. Men då var den så älskad att den var värd mer än ett antikt bord och den fick stanna.

Vad jag ville förklara med denna händelse är att vi kan inte manipulera djur, de har sina egna behov, fel och brister som vi måste respektera. Men vi kan ju alltid försöka göra en överenskommelse med dem men vi kan inte alltid lita på att de håller sina löften. De är inte ett dugg bättre än vi människor. Jo förresten det är de nog.<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>


Mvh
//KarlAxel

[Nina Falkestav]

jag skulle oxå hemskt gärna vilja lära mig kommunisera med djur så som samantha khury!! Skulle gått en kommunikationskurs, men hittade inte till lokalen där det skulle vara <img src=icon_smile_sad.gif border=0 align=middle> Mitt problem är nog att jag har svårt att tro att jag själv kan kommunisera, även om jag tror att andra kan det.. Däremot har jag en oerhört speciell ( tycker jag i alla fall <img src=icon_smile_tongue.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>) kontakt med en av mina katter, han är oerhört pratsam och vi småpratar hela tiden här hemma, alltså har jag lyssnat och lyssnat och lyssnat på hans pratande, och nu har vi ett gemensamt "ord" för mat nämligen ngang, han har även andra ord för saker som jag vet ungefär vad de betyder, men som är svårare att sätta människoord på... Så visst går det att kommunisera med djur, alla kan det, bara mn hittar ett sätt man trivs med!!
p.s skall för första gången passa en naken hund nu i kväll, har talat om det för katterna, och försökt visa en bild för ena katten där han och hunden ligger bredvid varandra på sängen, lugnt och stilla, så vi får hoppas att det uppfattade budskapet ( som var: det kommer hälsa på en hund här i kväll, ta det lungt - hon kommer inte vara farlig)
Nina Falkestav

[alie]

Nina Falkestav:

Hmm. Vad konstigt. Jag har en kompis som har sagt till mig att hennes katt oxå säger "ngang" för mat. Jag blev verkligen chockad när jag läste det här igen från en annan människa. Jag var tvungen att fråga henne igen nu. Och hon bekräftade. "Ngang"

Han katter ett "universalspråk?"



"Man lär så länge man leker"

---

90-liter med Guppy, Molly och Kampfisk (planer på förändring så småningom)
18-liter med yngel

[Kramfors]

Ja, det är jag igen, jag tänkte inte skriva något mer här, men det låter som ni tror på det där ni skriver.
Tänk på att det finns de som av olika anledningar är "sköra" människor som kan ta skada.

Men lugn det finns hjälp för er, duktiga läkare och läkemedel som är effektiva.

Om man tror att en stack med myror pratar, ser bilder, hör röster i bröstet, kan sända bilder till fiskar, pratar och får kontakt med fiskar,
Tankeöverföring till fisk, hund.
Så sök vård ni får förtur.
Men ni är roliga, men har glömt <img src=extra_smiley_drunk.gif border=0 align=middle><img src=extra_smiley_spin.gif border=0 align=middle><img src=extra_smiley_witch.gif border=0 align=middle><img src=extra_smiley_jester.gif border=0 align=middle><img src=extra_smiley_crazy.gif border=0 align=middle>

I Kramfors är det ljust och vackert

[B-ianca]

Kramfors: och på medeltiden brände man folk som sa att jorden var rund på bål. (Eller hur det nu var, kan inte riktigt min historia.)

Trist med människor som är så totalt stängda för möjligheter.

-----------------------
B-ianca/www.frogpage.se
http://www.zoonen.com/minzoon.asp?oid=71680

[alie]

Kramfors:
Nehe. Är det sant? Berättar han fräckisar?

Eller vänta nu... Var det inte du som avrådde folk att säga... nåt om att djur kan prata. Så att inte sköra kan ta skada.

Eller du kanske bara vill ha allmän censur eftersom verkar vilja att folk inte uttrycker vad de tänker och tycker och tror.

"Man lär så länge man leker"

---

90-liter med Guppy, Molly och Kampfisk (planer på förändring så småningom)
18-liter med yngel

[Helena S.]

Oj oj oj.. jag som bara undrade om nån hade en teori till varför min platy förutspådde att jag skulle fånga in henne! Visst, man behöver inte tro på detta "hokus pokus", jag själv är ganska skeptisk (dock inte lika skeptisk som min mor) men jag tror stenhårt på Samantha och andra seriösa människor. Jag tror även att jag kan lära mig, är redan på god väg och om det funkar för mig, så har jag ingen anledning att inte tro på det. Jag tycker det är tråkigt att folk som Kramfors är så fast beslutna om att inte tro på det, att det nog är omöjligt att få dom att ändra åsikt. Lite öppen för möjligheter borde man vara. (jorden är rund/telepati är inte konstigare än radiovågor, möjligheten finns) Självklart måste man vara ganska så skeptisk, och inte tro på allt man hör. Det är ju så lätt att bli lurad, eftersom det är så svårt att bevisa. Men jag hoppas att några genom att läsa den här tråden har blivit lite nyfikna.

-Helena S.

[matrix]

kramfors är det du som har lärt din vovve de där fräckisarna?<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

Hundar är faktiskt bra på att snappa upp historier från sina ägare. Hur kan du begära att han ska kunna berätta sagor för dina barnbarn om du inte har lärt honom det?;-)

Djur är inte alltid seriösa minsann.En god vän till mig har ett stall där hästarna drar fräcksar för varandra dagligen. De träter på varandra och skvallrar på andra djur. De är fruktansvärt irriterade på geten som går där hela dagarna och inte gör någon nytta, enligt dem. "Varför sjutton ska husse ha den där snyltarn här för, han gör ju inge annat än bara äter och tar upp en massa plats."

Det skulle vara spännande att lyssna på dina 400 fiskar när de drar sina säkert fräcka historier. <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Kan du inte berätta någon hundhistoria, så vi får lite roligt. Och jag håller med dig om att det vi pratar om kanske inte är så vidare seriöst, utan en hel kan nog uppfatttas som trams. Men det brukar visa sig att när tillräckligt många tramsar så kan det otroliga inträffa att det besannas.

Jag respekteraer ditt avståndstagande. Men håll med om i alla fall att förutom att det verkar otroligt så visst vore det fantstiskt om det nu vore sant. Ha.....många skulle jubla. Skulle inte du? Tänk vad dina barnbarn skulle få kul om.......

Mvh
//KarlAxel