Jag är rädd för att bli gammal!!!

[Marie J]

Efter läst en tråd i går kväll här, som blivit raderad, angående en äldre man och dennes hund och andras åsikter så kunde jag ej sova i natt.

Tänk att bli gammal eller så skadad så man behöver mycket vård och då tvingas göra sig av sig med sina djur pga andras åsikter. Tänk att inte kunna få bestämma vart man ska bo, vart man ska äta, när man ska sova. Man tas i från massa rättigheter helt plötsligt och blir barn på nytt. Ett barn på nytt som blir helt beroende av alla andras "riktiga" åsikter.

Jag känner också rädslan om att vårdgivare inte håller tystnadsplikter utan berättar saker till sina anhöriga "för att lätta sitt hjärta"

Jag känner ett stort obehag då man känner att man är så sårbar. Jag lever för mina barn och mina djur men en dag så flyttar dom hemmifrån och jag har bara djuren kvar. Tänk då den dag någon kommer och sliter djuret från min sida då denne tycker att mina promenader är för korta. Denne människa tycker mer synd om djuret än mig.

Alla blir vi äldre och kommer att nå en sådan dag då någon annan kommer att göra viktiga beslut för dig. Så man kanske borde tänka mer på hur man behandlar äldre och behövande. Man kanske borde tänka på att inte uttnyttja sin sitution med massa rättigheter utan tänka mer på vad den som behöver vården behöver. Inte vad som känns bäst för dig eller som är lättast för dig.

- Det är bättre att pappa bor i hemmet än i stugan så slipper jag åka och titta till han några dagar i veckan.
-Klart du inte ska äta sån fet gräddsås, du måste tänka på hjärtat, kolestrol, vikten.
-Du kan inte ha din hund för du prkar ju bara gå 11 minuterspromenader, så ta bort hunden för hundens skull.
-Nej men sånt ska jag inte köpa till dig för det är inte bra.
-Nej akvariet ska ut för det luktar illa så vår personal mår dåligt. Dessutom ingår inte vattenbyte i vårt arbete.

En dag är du också gammal

[Marie J]

Någon mer som tänker på sånt här ibland?

[svea]

Ja, ofta. Särskilt när jag ser hur den gamla damen tvärs över gården har det. Hon är tydligen sängliggande jämt. Hemtjänsten kommer ca 3 ggr pr dag och sköter henne. Det sker inför öppet fönster och med höga röster. Hänsyn?... nej!

Och hur många olika personer kan det bli pr dygn? Säkert åtskilliga som alla förmodligen har bråttom.
Ja du Marie, det är ingen rolig framtydsvy vi var. Fast å andra sidan, dom kommer dock och hjälper henne och så är det inte i alla länder.

Kanske är man så pass dålig då att man inte upplever det på samma sätt som nu när man är i full gång. Man kanske t o m är något lite tacksam att någon VILL göra jobbet.
Några funderingar bara.
Svea

[Kjell Fohrman]

Jag kan bara instämma i farhågorna för att det idag inte är kul att bli gammal och skröplig (om man inte har gott om pengar). Nedmonteringen av välfärdssystemet märks oerhört mycket speciellt här i en storstadsregion och det är inte kul att se vad som händer runt omkring en.

Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan hur mycket man kan kräva av samhället - som att de skall motionera eventuella gamlingars husdjur när det knappt ens finns pengar och tid till skötsel av människorna.
Att man skall tillåta vanvård av ett djur bara för ett ägs av en gamling kan knappast anses vara acceptabelt.

Det är dock vetenskapligt bevis att husdjur håller människor friskare och de tester som gjorts på "ålderdomshem" visar tydligt att på de hem där det finns husdjur (t.o.m. räcker det med ett akvarium) så är de boende klart mindre sjuka. Tyvärr är ju idag ålderdomshemmen i Sverige mer eller mindre skrotade.

[Marie J]

Tack föra tankar svea och Kjell

Ja du svea, respekt borde din granne få av sina vårdgivare. Visst är det sämre ställt med äldrevården i andra länder men i balkanländerna, där jag har halva släkten, så tar familjen hand om sina äldre på ett annat sätt.

Ja Kjell det har varit åtskilliga studier angående djur och äldre att dom håller sig friskare. På ålderdomshem kan ju personalen ha det i sin lott att rasta enhund. I mindre hem kan en katt eller ett akvarium vara gott nog. Tycker inte att man kan kräva att hemtjänsten ska rasta vårdtagarnas hundar för de som bor hemma. Man kan ju faktist betala en skolungdom/barn att rasta sin lilla hund en längre tur varje dag, i alla fall en ½ timmes promenad och kanske betala en 20-lapp för det. Många vårdtagare kommer knappt ut ur sina lägenheter ens för det finns ingen tid att ta ut dom tex till affären att handla. Tänk vad ett akvarium hade piggat upp dennes tillvaro.

När jag gick vårdutbildningen som ung flicka så gick jag uppe i alingsås första året och där lagade man tom mat hemma hos vårdtagaren. Andra året gick jag i Stenungsund och där kasta man in mat att uppvärma. Knappt någon mänsklig kontakt alls.

Det gäller att hålla sig väl med sina barn så man har någon som tar hand om mig när jag blir gammal och skruplig.

[svea]

SNABBSVAR står det lägnst ned! Det är inte lätt att svara på detta, vare sej snabbt eller med eftertanke. Det kan bli fel ändå.
Jag försöker:

Att människor tar han om sina gamla, det var förr det. Det fanns tid, plats och kärlek för dem som inte var produktiva, man hade respekt för de gamla och deras samlade kunskap. Nu verkar folk inte ha tid med sina gamla – OM inte ett arv väntar!

Alla har ju inte barn, och det finns barn som inte kan/vill, barn som bor långt borta osv. Jag har sett det i min närhet vad svårt det kan vara att ställa upp när det verkligen behövs, även om man kan. Men vi ska inte döma, vi är alla olika. En del har svårt att se sina nära kära bli gamla, sjuka och skröpliga.

Jag har själv försökt att få vara till hjälp och ge någon gamling i grannskapet chans att komma ut lite ibland. Men det var svårt att få hjälpa till. Man ska ha lämplig utbildning, man ska vara organiserad i någon förening o dyl, man ska definitiv inte vara en som bara vill hjälpa till, sprida lite trivsel o glädje - gratis.

Det måste vara längesen någon kom hem o lagade mat i vårdtagarens hem, det är väl de där lådorna som gäller nu. Tillagade långt bort från den som ska äta och som snabbt värms upp. Och hur kul är det att äta ensam – jämt?
Häromdan stod det i tidningen att gamlingarna blir fångna i sina egna hem, det tål att tänkas på.

Att djur är bra för människan, det behöver man inte vara så värst gammal för att förstå. Själv känner jag mej väldigt tillfreds med livet när jag får fixa med mina små firrar, jag har fått många skratt, aha-upplevelser och lärdom. Innan min akvaristiska period hade jag inte haft tillgång till egna husdjur så det är nytt. Mycket berikande, måste jag säga.

Det känns bra ett vi tänker och skriver kring detta ämne. Tack Marie att du startade. Heder åt dej.
Svea

[Marie J]

Instängda som fångar i sitt hem.... Fy vad hemskt... men sant...

Tänk om alla tog 2 timmar i veckan och hjälpte en äldre med något, eller bara åkte dit och spela kort, eller kollade på gamla fotografier.... Tänk på alla långtidsarbetslösa som skulle kunna besöka en behövande bara för att umgås. Istället för att gå meningslösa kurser på arbetsförmedlingen. Eller de som är långtidssjuksrivna. Fast då hade det klassats som grattis/billig arbetskraft. Men då hade bägge parter gjort något meningsfullt.

[svea]

Just så, Marie. Vad tror du det beror på? Tror "dom" att vi ska stjäla saker i hemmet?
Eller är det facket som stoppar?
Svea

[Hasse H]

Jag är inte rädd för att bli gammal. Däremot vill jag inte bli gammal och hjälplös och beroende av att andra torkar skiten av mig. Om det går åt det hållet på äldre dagar så är det finito för mig.

[svea]

Själva åldrandet i sej är väl en naturlig sak. Men de allra flesta blir ju hjälplösa förr eller senare. Hur tänker du göra då Hasse? Lite tips tack.

Svea

[Lenmar]

Det värsta Hasse är ju att man ibland när man blir äldre inte vet när det är dags att gå på toaletten... Och det är inte finito... även om man inte längre "är med"!

Min pappa gick bort för fyra månader sedan... Han hade en sambo som fick demens och som inte alls upplever nuet. Hon tappade rörelseförmågan helt. I början var hon väl medveten om allt som skedde men det gick snabbt utför. Pappas sista år i livet bestod helt i att sköta om sin sambo, byta bajsblöjor, tvätta och bada, ett paket på runt 100 kilo. Mycket för en 77-årig man skulle jag vilja påstå. De betalade för att hemtjänsten skulle bada henne en gång i veckan men det där badet blev det si och så med. Pappa la ned mycket tid på att bråka med myndigheter och kräva upprättelse och värdigt behandlande av hans stora kärlek. Hennes bad bestod oftast i att man med en tvättlapp från en tvålitersbalja torkade av henne, ansikte och rumpa, med samma vatten...

När pappa fick sin första stroke och hittades medvetslös på golvet i sitt kök hade han tur att hans sambo befann sig hemma (hon hade fått ett växelboende på ett avlastningshem), annars hade köket brunnit upp. Eftersom han bodde 32 mil ifrån oss, mig och min syster, så hade vi lite svårt att hålla den dagliga kontakten genom besök. Efter samtal med kommunens biståndshandläggare kom vi gemensamt överens om att en daglig tillsyn skulle ske genom att hemtjänsten kom med mat vid lunch. Hans sista dag i livet lämnade hemtjänsten maten utanför dörren, de ringde på, ingen öppnade så de ställde maten utanför dörren. Klockan halvfyra blev en granne orolig och ringde hemtjänsten, men de hade inte honom som vårdtagare så de ville inte komma... Två timmar senare var de ändock tvungna att bege sig dit för att öppna för ambulansen som den oroliga grannen ringde. Inne i lägenheten låg pappa, medvetslös av en hjärninfarkt med hjärnblödning. Jag blir så djävla tvärförbannad.... Den där dagliga tillsynen???? Maten utanför dörren????? Förmodligen för att pappa tog sig mod och trotsade de "elaka" hemsamariterna. Den historien kan göras lång och inlagorna till deras chef med dokumentation ännu längre. Han var en gnällig gammal gubbe som krävde att hans älskade skulle få det bästa, att hon skulle badas en gång i veckan, torkas ren från bajs i rumpan ordentligt så hon inte fick sår och det belönade de honom med att skita i att gå in i lägenheten och ställa maten på köksbänken, enligt överenskommelse. Förmodligen hade det inte ändrat något i utgången av pappas tillstånd men han hade fått vård fem timmar tidigare och blödningen hade kanske kunnat stoppats??? Det vet man inte...

Nä fy för den lede för att bli så gammal. Jag tänker inte tänka den tanken mer nu. Det gäller att se möjligheterna, det har jag lärt av dig Marie! Puss på dig vännen!! Jag lovar att jag skall hjälpa dig med att byta vatten när du blir gammal!!

[Marie J]

Nä fy för den lede för att bli så gammal. Jag tänker inte tänka den tanken mer nu. Det gäller att se möjligheterna, det har jag lärt av dig Marie! Puss på dig vännen!! Jag lovar att jag skall hjälpa dig med att byta vatten när du blir gammal!!

Tack min kära vän. Det är nog så att ska man ha det bra som gammal ska man se till att barn och barnbarn och andra nära och kära bor nära så man slipper bli fångad i sin bostad.

Det är tragiskt med din pappa, fällde en tår då jag läste det du skrev och undrar vad det är för värld vi lever i....

[svea]

Oj oj, Lenmar så bedrövligt att läsa. Mitt hjärta nästan stannade när jag läste om din pappa och hans sambo! Du som jämt är så hjälpsam och vänlig, tänk att då behöva uppleva detta med sin älskade pappa. Man kan inte nog beklaga att det blivit så i vårt fina land.

Själv hade jag och mina syskon lite bättre tur. Min mamma ramlade, 2 gånger i rad och bröt bägge lårbenen. Till slut hamnade hon på ett ålderdomshem (hon var GAMMAL). Där hade hon det faktiskt ganska bra materiellt sett, dom var endast 8 gamlingar och 3 personal. Så vi var rätt trygga. Men hon behövde ju ändå oss som peppade och berättade om förr och pysslade om henne lite extra.
T o m skulle hon kunna ha sin katt där, men hon ville inte det. Det finns faktiskt ljusglimtar, även i storstan.

Svea

[Marie J]

Det är en sådan äldrevård som man ska ha som din mor fick svea. Kul att få reda på någon som haft det bra på äldre dar.

[erikthur]

Egentligen borde jag låta bli att kommentera den här tråden som verkar ursprungen ur någon 40-årskris möjligen?
Om så är fallet kommer värre kriser framöver - jag lovar...
Vid 40 kan man ha mer än halva livet framför sej...
Vid 50 kan man nästan var säker på att så inte är fallet...
Vid 60 är detta helt säkert...

Men först en akvaristisk reflektion:
Jag undrar varav min fascination över Nothos kommer ifrån.
Min första fru ansåg att det berodde på att de såg ut som nätstrumpor.
Men det är i alla fall fisk man lätt överlever.
Utmaningen är att hålla dem i flera generationer.
På 1980-talet funderade jag på att använda dem som modell i forskning om åldrandet. Vilket man faktiskt just nu gör i Pisa... (Det blev till slut mammografi för egen del på 1990-talet).

Nu till det svåra...
Det här om respekten för äldre människors önskemål kontra anhörigas krav på tillsynen. En mycket svår avvägning som tidigare i denna tråd klankats på delvis för till synes mycket omvårdnad (tre gånger om dagen tillika med vädring tydligen) liksom respekten för att en person inte öppnar dörren. Det finns tyvärr inga korrekta svar på hur man skall bete sej här. Givetvis blev det fel om personen ifråga var svårt sjuk men att tränga sej in och det visar sej att personen ifråga var frisk. Skulle inte det bli ett stort rabalder om detta?

Jag hoppas att jag inte trampat för mycket på ömma tår...
Men *the grim riper* är oundviklig till slut med eller utan tillsyn från hemtjänsten.

Godnatt...