Seriernas värld

[Mr Woods]

Någon som läst "Pistolen Johnny" eller "Åke Jävel"?

[olof b]

Åke Jävel är ju en klassiker. Gillar hans tjej Anna Fan.

[Bygert]

Hmm, den här gamla tråden... Apropå Elvis... GP har nu ett tag haft nå´t som kallas "månadens gästserie" som väl är till för att nya, lite okända serier ska få uppmärksamhet. Den här månadens gästserie är... Elvis Som väl knappast kan kallas för en ny, okänd serie. Det känns som om det är fler än jag som tröttnat på Elvis, och tycker att den blivit sämre både vad det gäller teckningsstilen, och kvaliteten rent allmänt, och det verkar som om den har tappat så många läsare att den måste "introduceras på nytt".

Gillar personligen inte att de har förvandlat karaktären Elvis till en sexfixerad slusk (omslagen på tidningen har ofta tjejer med stora bröst, eller så kliar sig Elvis i rumpan, eller nå´t annat trevligt), medan hans fru/flickvän Hedvig verkar närmast ofelbar, men verkar inte ha några problem med att dregla över hunkar på gymmet, trots att hon blir sur om Elvis råkar titta på en annan tjej. Har förstått det som att den kvinnliga delen av tecknarduon har tagit över serien en del, och har fått känslan att det väl var ungefär då Elvis förvandlades från en vältecknad, någotsånär smakfull, och samhällskritisk karaktär, till en otränad, sexfixerad slusk, med en snygg flickvän.

I de där gästseriestripparna som går i GP nu verkar de försöka avhålla sig från sluskerierna. Kanske för att de inser att det var just det som fick folk att förmodligen tröttna på serien.

Nu var det ju i och för sig rätt längese´n jag slutade läsa Elvis, men det är den känslan jag har av serien numer...

Något kan det ligga i det du säger men frågan är om man inte i stället kan se det hela som samhällskritik och en intressant poäng. Om en kille som tittar på tjejer är ett äckligt slem och en tjej som tittar på killar är fräck och frigjord och jämställd, har det inte då nånstans skett ett haveri på vägen mot jämställdhet? Det är en intressant fråga som tål att ställas och som jag tycker att det kan vara bra att Elvis lyfter fram sån skillnader i ljuset så man kan fundera över dem.

[henrikl]

Den senaste seriealbumet jag läste är svenska utgåvan av Stephen Kings Creepshow från 1991. Ingår i min samling av Stephen King böcker...Originalutgåvan och filmen som bygger på tidningen Creepshow kom ut i USA 1982.

[Shepard]

Något kan det ligga i det du säger men frågan är om man inte i stället kan se det hela som samhällskritik och en intressant poäng. Om en kille som tittar på tjejer är ett äckligt slem och en tjej som tittar på killar är fräck och frigjord och jämställd, har det inte då nånstans skett ett haveri på vägen mot jämställdhet? Det är en intressant fråga som tål att ställas och som jag tycker att det kan vara bra att Elvis lyfter fram sån skillnader i ljuset så man kan fundera över dem.

Jo, om det nu är så, men det är jag tyvärr inte så säker på. Det är inte känslan jag får när jag läser den "nya" Elvis i alla fall. Får känslan att den kvinnliga delen av tecknarduon (Har som sagt för mig att det är hon som gör manusen numer) faktiskt tycker så. Om där finns nå´n samhällskritik, och/eller ironi och sarkasm över den snedvridna jämställdheten, där bara kvinnor anses kunna råka ut för sexism, och bara män anses kunna vara sexistiska (killar är sluskar om de kollar på tjejer, tjejer är frigjorda om de kollar på killar), så framgår det inte särskilt tydligt, utan Elvis framstår, rätt och slätt, som en barnslig slusk, och Hedvig som hans raka motsats, både i utseende, och mogenhet.

Och serien var ju som sagt inte så´n förr, de äldre Elvisalbumen tillhör några av mina favoriter vad det gäller serier, men serien blev som den är nu för några år se´n, som jag som sagt tror tidsmässigt sammanfaller med hennes övertagande av manusskrivandet.

Kan ju ha fel i och för sig, men då får de nog ta och göra samhällskritiken och ironin över jämställdheten lite tydligare. Oavsett vilket så är serien inte i närheten av kvaliteten den hade för några år se´n, vare sig innehållsmässigt eller utseendemässigt.

[Shepard]

Som månadens gästserie i GP verkar de ha försökt hålla sig ifrån så´nt, men i gårdagens (tror jag) GP var det dags... Elvis och Hedvig öppnar dörren, och utanför står ett gäng Halloweentjejer med... just det, stora bröst, och Elvis ser ut så här medan Hedvig tittar irriterat på honom. Vari ligger humorn att för hundrade gången visa att Elvis är en sexfixerad slusk, som glor på stora bröst så fort han kommer åt? Hedvig blir irriterad, men verkar samtidigt inte se några problem i att själv dregla över muskelhunks. Det verkar som att när hon gör det, är det helt i sin ordning, och det känns rent allmänt som om Elvis framställs som losern i deras förhållande, och att Hedvig inte hyser nå'n större respekt för honom. Man undrar ju lite, eftersom så mycket av serien tycks kretsa kring Elvis och hans intresse för stora tuttar...

Som sagt, kan ju ha fel, och att där finns en (väl dold) ironi och samhällskritik, men oavsett så är det ju ganska tröttsamt och tjatigt.

Är ju lite besviken, eftersom Elvis tillhörde en av mina absoluta seriefavoriter till för några år se'n. Men nog gnällt om det nu, det finns ju så många andra serier, som fortfarande är riktigt bra

Olof b, håller med om Spirou och Gaston. Är dock inte förtjust i Tome & Janrys versioner av Spirou, särskilt inte albumet Drömfabriken, som känns rätt långt ifrån Spirou både utseendemässigt och storymässigt. Och läser man deras "Den unge Spirou" så tycks stora tuttar även där vara ett stående inslag. Peyo är en serieskapare jag gillar, med bl.a favoriter som Johan och Pellevin, Smurfarna (som först introducerades just i Johan och Pellevin), och Starke Staffan.

[olof b]

Olof b, håller med om Spirou och Gaston. Är dock inte förtjust i Tome & Janrys versioner av Spirou, särskilt inte albumet Drömfabriken, som känns rätt långt ifrån Spirou både utseendemässigt och storymässigt. Och läser man deras "Den unge Spirou" så tycks stora tuttar även där vara ett stående inslag. Peyo är en serieskapare jag gillar, med bl.a favoriter som Johan och Pellevin, Smurfarna (som först introducerades just i Johan och Pellevin), och Starke Staffan.

Jag tyckte bra om drömfabriken. Det känndes som en möjlig nystart för Spirou att uppdatera karaktärerna och bildspråket. Men det blev väl ingen riktig fortsättning? Peyo är inte min favorit. Jag tycker det är barn serier. Smurfarna var dock ett genidrag. Hur kan de nya filmsmurfarna vara så fula? De riktiga är ju supergulliga medan de nya ser ut som perversa blå äckelgubbar.

mvh

Olof

[Shepard]

Gillade inte riktigt den mörkare, mer deprimerande stämningen som Tome & Janry förde in i Spirou. För mig är Spirou en ganska lättsam, humoristisk, välskriven äventyrsserie, inte en dramaserie där allt går i svart. Om jag minns rätt så var bakgrundsfärgen på sidorna t.o.m svart istället för vit i Drömfabriken. Man tappade ju livslusten bara genom att öppna albumet Och det var väl i det albumet Nicke satt och hade kärleksdepp mest hela tiden? Dessutom var storyn något rörig, vad jag minns. Deras tidigare Spiroualbum är bättre, och mer Spirou, men redan i dem kände man att det var en mörkare stämning. Drömfabriken var ju deras (hittills) sista Spiroualbum, så jag misstänker att de helt enkelt fick kritik för det av Spiroufansen, att det inte var Spirou längre, vare sig utseendemässigt, känslomässigt, eller storymässigt. Nu är det ju några olika tecknarpar som tycks turas om att göra albumen, och de verkar försöka ta tillbaka Spirou dit han var innan Tome & Janry.

Jag gillar Peyo, Johan och Pellevin är rätt spännande, och har, tack vare Pellevin, en rätt skön humor. Men mästaren är nog ändå Franquin. Fick tag i ett album som heter "Ur Spår!" Med Gaston, Spirou och Nicke. Det är inte ett vanligt album, utan mer en illustrerad novell i albumform.

Har funderat lite över det sista Tintinalbumet, Tintin och Alfakonsten... Varför gjorde de inte klart det? Hergé dog ju under tiden han höll på med det, och se'n släpptes det ofärdigt, med en massa skisser i. Jag hade förstått det, om de inte hade nå'n på Studio Hergé som kunde ha fullföljt det, men vad jag förstår fanns det i alla fall en som jobbade nära med Hergé, och gjorde egna serier, och tecknade likt Hergé, som kunde ha fullföljt det, Bob de Moor t.ex. Om de nu inte ville göra klart det, tycker jag de kunde ha låtit bli att släppa det alls, man blir ju bara påmind om att Hergé är död när man läser det, eftersom han aldrig hann göra klart det, och det är fullt med skisser.

[Shepard]

För övrigt har det nyss släppts ett nytt Asterixalbum, Asterix hos Pikterna.

Kan även tipsa om det nya Herman Hedningalbumet Varde Ljus.

[Shepard]

Så kom jag då att tänka på den här gamla tråden igen...

Tyvärr har Hälges skapare Lars Mortimer lämnat oss... R.I.P.

Är riktigt ordentligt fast i Kalle Ankas Pocket-träsket och har varit ett tag. Många av historierna är riktigt vältecknade och välgjorda, medan andra (särskilt de äldre) är sämre. Man ser redan på omslagen att särskilt de tjocka Specialutgåvorna är påkostade och välgjorda.

Vill återigen tipsa om Herman Hedningalbumen Varde Ljus (en rejäl känga åt religioner) och Bitter och Kränkt (reklam för öl rent allmänt).

Se'n har det börjat komma ut en ny tidning (den förra las ner efter några nummer vad jag minns) av en annan riktigt bra serie, det vill säga Zits.