Glöm inte bort att andas!
Till arkeologernas stora glädje har det visat sig att frånvaron av syre i olika miljöer; mossar, gruvor och liknande har en väldigt god inverkan på att föremål bevaras. De kan tack var den syrefattiga miljön bevaras i tusentals år, och om vi råkar stöta på någon tusenårig människa i någon mosse så kan vi se vad hans (eller hennes) sista måltid bestod av. Även hår, hud och naglar är bevarade i nyskick (nåja). Vad som skett är att de mikroprocesser som bryter ner organiska ämnen plötsligt lidit av syrebrist och lagt ner verksamheten. Syrebrist! Så om vi vill bevara vår ungdom i tusentals år så ska vi kanske hålla andan? Nej tvärtom! Vad som i realiteten skett är en död på både makro och mikronivå, alltså en totaldöd på alla nivåer. Desto mindre syre desto mindre organiska mikroprocesser. Vi består av mikroprocesser; det är vad vi är i grund och botten, bokstavligt talat. Sedan har vi någon form av sambandscentral som vi kallar ”jag” men den verkar mest ställa till med problem; stänger in kroppen på syrefattiga kontor och så! Så min teori är att om vi bara andas riktigt djupt och mycket så syresätter vi de mikroprocesser i våra kroppar som är ”vi” i realiteten. Faktum är att dessa mikroprocesser har satt samman oss som en större kropp för att vi ska underhålla de små liven. Det är vår livsmening. Och de små rackarna vill att vi ska andas, om vi bara kunde andas riktigt ordentligt så skulle allt bli bra. Så tänk på det, och andas!
Med vänlig hälsning,
VI som tvingade Johan att skriva detta (de "små" du vet, och vi vill sprida denna information för vi fått nog!).
PS. Glöm inte att ta bort täcklocket på akvariet och luckra jorden i blomkrukorna också!
Till arkeologernas stora glädje har det visat sig att frånvaron av syre i olika miljöer; mossar, gruvor och liknande har en väldigt god inverkan på att föremål bevaras. De kan tack var den syrefattiga miljön bevaras i tusentals år, och om vi råkar stöta på någon tusenårig människa i någon mosse så kan vi se vad hans (eller hennes) sista måltid bestod av. Även hår, hud och naglar är bevarade i nyskick (nåja). Vad som skett är att de mikroprocesser som bryter ner organiska ämnen plötsligt lidit av syrebrist och lagt ner verksamheten. Syrebrist! Så om vi vill bevara vår ungdom i tusentals år så ska vi kanske hålla andan? Nej tvärtom! Vad som i realiteten skett är en död på både makro och mikronivå, alltså en totaldöd på alla nivåer. Desto mindre syre desto mindre organiska mikroprocesser. Vi består av mikroprocesser; det är vad vi är i grund och botten, bokstavligt talat. Sedan har vi någon form av sambandscentral som vi kallar ”jag” men den verkar mest ställa till med problem; stänger in kroppen på syrefattiga kontor och så! Så min teori är att om vi bara andas riktigt djupt och mycket så syresätter vi de mikroprocesser i våra kroppar som är ”vi” i realiteten. Faktum är att dessa mikroprocesser har satt samman oss som en större kropp för att vi ska underhålla de små liven. Det är vår livsmening. Och de små rackarna vill att vi ska andas, om vi bara kunde andas riktigt ordentligt så skulle allt bli bra. Så tänk på det, och andas!
Med vänlig hälsning,
VI som tvingade Johan att skriva detta (de "små" du vet, och vi vill sprida denna information för vi fått nog!).
PS. Glöm inte att ta bort täcklocket på akvariet och luckra jorden i blomkrukorna också!
Titta:
Kommentar