[ATTACH=CONFIG]73575[/ATTACH]
Kan inte låta bli att berätta lite mer om en av de mest underhållande fiskar jag haft förmånen att möta under mina runt 40 år som akvarist, Panda Garra eller Garra Flavatra. Den har inte funnits med så länge. I handeln från ungefär 2005 och upptäcktes eller snarare insamlades första gången runt 1998. Den är tveklöst den kanske vackraste arten bland Garrorna. Den blir runt 9 cm, men då är det honorna vi pratar om. Hanarna blir något mindre.
Ska du köpa den finns det två val, en enda eller en grupp på minst 5 st. Varför det? Jo denna art är supersocial och har komplexa beteenden för att bestämma hierarkin. Så när den är satt finns en hona på toppen (det är skönheten längst till höger på bilden) och de två till vänster är troligen hennes två gullgrisar till hanar. Du ser det på att de är något mindre och slankare än honan. Honan är något fylligare i kroppen än dessa.
De är extremt robusta som akvariefisk betraktat kanske delvis på grund av att de floder och vattendrag de lever i är i monsunområden som i torrtider kan ge mycket varma långsamt rinnande vatten och sedan under monsunen då vräker vattnet bokstavligen förbi i en forsliknande hastighet. Detta gör att de tål temperaturer från 19-28 grader. De kan bokstavligen klättra på glas med sina munnar som en anpassning till strida vatten där de accelererar mot strömmen upp till ytan där de tar ett kraftfullt blixtsnabbt skutt framåt ibland över ytan. Detta är ett av skälen till att ha dem under uppsikt när du fyller karet. Du har ofta hela gruppen studsande i entusiastiska, karakteristiska små skutt längs rutan tills de kommer mot strålen och då kommer storskuttet. Så det är fler än en gång som det smäller till i Juwellocket under vattenpåfyllningen.
En av de muskulösaste fiskar jag mött för sin storlek, de gånger de hoppat ur och jag tagit upp dem i handen så får jag ta i för att hålla handen stängd då de vrider sig. Så de är små kraftpaket med inbyggd turbo.
När det gäller det sociala samspelet så blir de oerhört fysiska och är tätt intill varandra. Unghanarna i gruppen som inte avgjort vem som är starkast än visar det genom att blekna till en ljusgrå färg och studsar runt i en ringdans som ibland går oerhört snabbt där de inte biter varandra utan demonstrerar styrka genom att först mäta sig med varandra där de lägger sig omvänt huvud mot stjärt bredvid varandra för att jämföra storlek. Är den ena då större så händer inget mer utan den mindre sticker iväg. Är de jämnstora då kan denna mätning som sedan går över i en stundtals extremt snabb ringdans som upprepas vid många tillfällen. 2 st. unga killar har fullt sjå med detta i min Pandagrupp på 14 individer. Fler tillfällen än en har jag iaktaggit hur ledarhonan bara flyger dit och toucher hanarna lätt och då är mätningen över för stunden. Är gruppen tillräckligt stor (det är därför du inte ska köpa 2-3 st. bara) så sprids aggressionerna ut på flera och det blir mera som ett spänstigt lekande med att testa varandra. Har du få leder det till att den ena förr eller senare jagar livet ur den andra. Därav kan de ibland få rykten om att vara elaka, vilket de inte är, men de kräver en större grupp.
Men ska du introducera nya garra till en befintlig grupp så är det bra om de nya är mindre än den etablerade då det annars kan bli hårda fighter som kanske inte alltid slutar bra. Därför är det också tveksamt att ha arter som liknar dem i samma kar då de kan dras in i detta och inte hinner med i Garrornas smått explosiva mätningar. Så som jag ser det ska Garrorna helst vara den enda bottenlevande arten i karet.
De är sociala även med dig och fixar du med nåt i karet så får du förr eller senare en garra som sätter sig på din hand, smakar lite på den eller studsar nyfiket runt i närheten av handen. Upplever dem som fiskvärldens svar på en flatcoated retriever.
De kommer att ha järnkoll på allt som händer utanför karet och sitter ofta som på bilden för att se vad du håller på med därute. Ibland när de sitter och glor så där på mig kan det kännas att förhållandet är omvänt, de studerar mig mer än tvärtom. Men de fastnar inte i ett mat-tiggande som en del arter gör utan de kollar in dig mycket koncentrerat ett tag och sedan fokuserar de på varandra och struntar helt i dig.
De ser verkligen hela karet som sitt hem och kan simma i grupp på ett sätt som skapar kopplingar till formationsflygning. De är absolut överallt. Sedan kan de splittras på någon sekund för att sitta på varsitt anubiasblad och äta alger.
Gällande föda är de inte mycket till algätare. Men de gillar vegetabilier som alger, men även gurka. De älskar algae wafers. De äter nog allt egentligen så var försiktig med matningen då de äter kopiöst och blir som bollar om du stoppat i för mycket föda.
Summa summarum så händer det hela tiden saker, de är otroligt vackra, verkar tåla det mesta, kräver rent vatten med bra cirkulation och kommer att bli dina bästa vänner för flera år. De är lite som diskus. De sätter sig i hjärtat på akvaristen på nolltid.
