inavel

[Kjell Fohrman]

Av någon någonstans har jag hört att man bör tillföra nytt blod ca var 4:e generation. Om det ligger någon sanning i den tumregeln skall jag vara osagt (det varierar säkert från art till art också), men det låter åtminstone vettigt.

Tycker att det är en vettig tumregel - dock BRUKAR det ta ytterligare några generationer innan man kan SE de negativa effekterna. Men det är ju bättre att ligga lite före

[Kjell Fohrman]

firrar verkar myckewt tåligare än katter för just inavel

Jepp, fiskar tål inavel i betydligt högre grad än de flesta andra djur

[Bygert]

Jepp, fiskar tål inavel i betydligt högre grad än de flesta andra djur

Jag har hört samma sak om gnagare, reptiler, grodor, vissa hundraser osv, osv, saken är så uppenbar att det är lätt att ställa upp en allmän regel:

- Just det djurslag man sysslar med är mindre känsligt för inavel än andra djurslag.

Slår aldrig fel, det är ett absolut hundraprocentigt samband. Däremot har det inte setts till några slags genetiska förklaringar eller vetenskapliga studier som stödjer det man påstår. Fast det kanske är onödigt, självklart är det bekvämt att det alltid är så att just det man håller på med är okänsligt för inavel.

När det gäller inavel så är problemet att alla bär på anlag som i dubbel upplaga kan vara skadliga eller dödliga. Vid inavel ökas risken att sådana problematiska anlag möts och få genomslag i dubbel upplaga. Saken kan dock inte drivas hur längre än i botten, vid stark inavel så har till slut allt som kan gå galet redan gjort det.

Det som då är viktigt är om det sker en selektion eller inte. Inavlar man en kull och säljer rubbet så säljer man också skräpet och skadliga anlag sprids. Får däremot en grupp guppy sköta sig själva och bara någon enstaka i var kull växer upp rensas mindre livsdugliga automatiskt bort.

Man kan då komma i ett läge där skadliga anlag redan är borta och ytterligare inavel inte gör så mycket till eller från. Vissa laboratoriestammar av gnagare är i det läget, de är så inavlade att de är närmast klonade och ytterligare inavel förändrar inte läget. Förmodligen ligger man i samma trakt med vissa stammar av ungfödare.

För min del har jag en grupp guppy som gått i samma kar utan tillskott utifrån i många år, det ser ut på samma sätt hela tiden, antal och utseende håller sig konstant. Det är inte självklart att det blir bättre av att föra in nytt blod i det läget, det kan starta en ny process med att rensa ut dåliga anlag. Å andra sidan är det så att om man råkar ut för en inavelsdepression så är det aldrig för sent att göra nåt åt det, djuren blir inte på något sätt mindervärdiga utan med en parning med obesläktade djur så har man återigen fullvärdiga djur.

Grupper som sköter sig själva och där det finns ett starkt selektionstryck och bara ett begränsat antal växer upp behöver inte alltid fungera dåligt. Parar man däremot i generation efter generation syskon och föder upp rubbet utan nån speciell gallring så ber man om bekymmer.

[Kjell Fohrman]

Jag har hört samma sak om gnagare, reptiler, grodor, vissa hundraser osv, osv, saken är så uppenbar att det är lätt att ställa upp en allmän regel:

- Just det djurslag man sysslar med är mindre känsligt för inavel än andra djurslag.

Nja, jag vet inte om jag helt håller med. Jag har i alla fall en viss erfarehet också av avel med fåglar och smådjur och just dessa anser jag i alla fall vara betydligt känsligare än fiskar.
Fast jag får erkänna att vad gäller övriga djur så byggde mitt uttalande mycket på "hörsägen".

Sedan vill jag också påpeka att jag menar oavsiktlig inavel.

[Yollis]

Bygert, katter är otroligt känsliga mot inavel, och man (som engagerad uppfödare) räknar alltid ut inavelsprocent innan eventuell parning! så jag tycker inte det där påståendet stämmer.

[Bygert]

Poängen verkar ha kommit bort lite, det jag vill ha sagt är alltså att om nån säger att något slags djur är okänsligt för inavel så kan man lugnt vara säker på att:

1 Det är ett djur som personen själv har nån slags knytning till.

2 Att personen inte har nåt underlag för påståendet.

Exakt samma sak kan utan hinder gälla även om nån påstår att ett djur är särskilt känsligt för inavel. Det är till och med så att bägge sakerna kan förekomma hos ett och samma djur, nog har jag hört folk påstå att katter inte är känsliga för inavel alltid.

Oavsett vilket nu folk påstår att just deras älsklingar är okänsliga eller särskilt känsliga för inavel så har jag aldrig sett att nån haft något slags vettigt underlag för att styrka påståendet. Man går på känsla och erfarenhet men uppenbart så kan alltså det leda folk olika även när det gäller samma djur.

[Yollis]

ok det var SÅ du menade, ok. jag skulle ändå helt utan nån forskn ing i ämnet hellre tro att en person helt UTAN anknytning till djuret i fråga skulle kunna säga nått sånt.

Det används ju inavel på katten i viss mån för att kontrollera olika gener. Men ok, jag ska nog skifta liote där och säga att alla djur mår bra av en bred avelsgrund

men inom kattavel finns det ju tydliga tecken på dålig avelsgrund då sjukdommar och andra defekter kommer fram, och är just därför man inavlar ibland för att se vad som finns...

[tummen]

....för de allra flesta brukar inavel inte bli nå´t problem (bortsett från att fiskar, och kanske speciellt guppy(?) inte är speciellt känsliga för dessa problem), man vill ju nästan alltid köpa på sig nya guppy som man tillför gruppen och då får man ju "automatiskt" in nytt blod.

Vid mer professionell odling håller man separata linjer som man sedan kan återkorsa på för att tillföra nytt blod från likadana fiskar.....eller så är man flera odlare som byter avelsmaterial med varandra....

När det gäller fiskar så är det oftast andra problem som ställer till det, ofta förknippat med bristande skötsel, eller överbefolkning, jag förlorade nyss själv ett 40-tal yngel och vuxna individer just av dessa anledningar (tidsbrist!!!!).

[phreak]

vad jag har lärt mig kanske redan står i tråden så odlar man upp guppys stoppar i två stycken kar drar upp 6generationer typ sedan stoppar man fiskar ifrån akvarium 2 för att få dom generna förstärkta eller vad man kan säga