550 liters Discus - Ett brutet löfte

[Ekenberg]

Hej på er alla vänner!

Det var absolut inte min mening att oroa er. Men jag har haft lite jobbigt med mig själv nu på sistone, eller det började nog några veckor efter det att jag fick avliva Nikki. Att jag sedan lyckades att ta död på flertalet diskus gjorde inte saken bättre. Jag hamnade liksom i en nedåtgående spiral där allt bara blev jobbigt. Min drivkraft och lust försvann.... så jag gjorde som jag brukar, begravde mig i jobb. När jag jobbar känns allt som vanligt och jag har ju ett jobb som aldrig tar slut.
Jag har visst hamnat i en depression men har nu hjälp av psykolog, arbetsterapeut och fysioterapeut för att hitta rätt väg igen.
Men nog om det, jag som inte ens trott på sjukdomar som utmattningssyndrom och depression för några år sedan, något som aldrig skulle drabba mig, nu vet jag bättre.

Annars, ja jag har faktiskt inte ens varit inne på zoopet sedan mitt sista inlägg. Orkade liksom inte. Men idag kände jag att jag måste liksom sätta igång igen och möts då av alla er som tänkt på mig när jag inte varit här, det värmer verkligen. Tack.

Fiskar så... alla lever vattenbyten och mat får de men så mycket mer har inte skett. Mina stor diskus, ja de gamla gänget får jag kanske börja kalla dem eftersom övriga är lika stora nu. Det gamla gänget lever ännu men jag har märkt att de är betydligt känsligare för vattenkvaliteten nu än innan olyckan med nitritchocken , så även om de känns friska och äter bra har troligen gälarna tagit stryk. I deras kar byter jag vatten varannan dag numer, går det längre tid står de och flämtar uppe vid ytan. Och detta även om jag inte kan märka några höga värden av något i vattnet. Men förövrigt så känns det som de är tillbaka. Snake är fortfarande för smal men börjar åter försöka erövra sitt rike genom att pröva sig på lite små attacker mot både RT och Big Boy.
RT har en kant av karet som sitt revir och Big Boy andra kanten men inget bråk dem emellan. Hos RT håller både Lady och Lea sig, de två leoparder som är kvar. Och hos Big Boy är Bridgets hemvist. Så Snake och Kaa är de två hannar som inte har varken eget revir eller någon hona ännu.

När jag någon gång kommer vidare var tanken att dessa gamla gäng skulle få dela kar med mina tre andra blue Diamond , två redspotted green och en cobolt . Tänkte att de kunde bli en fin ny grupp tillsammans, men nu är jag inte så säker, beror lite på hur det funkar med det gamla gängets gälar. Jag har ju fortfarande 12 stycken rödbruna kvar som nu nog får räknas som full vuxna. Och utav dessa är det minst fyra lekpar.

I lokalen har jag nu fyra kar kvar med fisk, och där är tanken att de får vara kvar till efter jul och nyårs helger . Sedan kommer även de fiskarna att flyttas hem. Så antalet kar är nu nere på åtta. Vilket känns rätt bra, men ännu har jag inte riktigt bestämt mig för vilka fiskar som skall gå med vilka. Jag har ju min ståtliga grupp nyckelhåls ciklider, som är så otroligt snälla. Funderar lite på om de skulle ha ett eget kar, Jag har aldrig sett någon lek i denna grupp och vet inte om det beror på att de inte riktigt trivs med diskusarna. Kanske skulle de komma mer till sin rätt som ensam ciklid. Sedan är det ju hantlarna, där hade jag ju tänkt att testa dem med diskusen, men hantlarna är ju så otroligt glupska så frågan är om diskusen skulle ha någon chans.

Ja, funderingar har jag, det är bara orken och lusten att köra igång som saknas. Dessutom har jag alla kar jag behöver och all utrustning och massor av helt otroligt vackra fiskar så kom igen nu Thomas hitta kraften och kör......

[Superpescado]

Tråkigt att du mått/mår som du gör, men bra att du tagit hjälp så att du kan må bättre igen.

roligt att se dig skriva här igen iaf, vi är nog många som kikar in i din tråd och tittar efter uppdateringar titt som tätt.
ta det lungt, alla fiskarna verkar ju må bra, och det är väl viktigast, sen när du har energi och lust tillbaka kan du placera, och flytta runt dom.

ha en bra lördag!

[Inger H]

Så skönt att höra av dig igen Thomas, trodde ett tag att du hade blivit smittad av den vidriga corona, vi är ju lite bortskämda med att du brukar uppdatera flitigt i din tråd, så såklart har du varit saknad . Lika roligt varje gång att läsa om dina kar och fiskar.
Att lida av en depression är inte kul, det kan a sin tid att bli "glad" igen, bra att du har sökt hjälp! Ta nu hand om dig, och du Thomas ha inte så många järn i elden som du brukar, att flytta hem dina fiskar blir nog toppen tror jag.
Kram,

//Inger

[c90368]

Ordningen återställd

[ICC]

Hejar på dig Ekenberg. Ta det lugnt bara

[Nando]

Bra att du uppdaterade här också Thomas. Du är omtyckt och det märks fort om du inte är ”som vanligt”. Sköt om dig!

[Ekenberg]

Hej på er.

Varför har man diskus egentligen....har ju precis börjat med diskus, eller ja, det var ju i december 2017 jag började fundera på det på allvar och valet av diskus var i januari 2018 . Akvariumet stod klart i början av februari och fiskarna flyttade hem i slutet av februari 2018. Så jag har ju bara haft diskus i knappt tre år, att jämföra med Malawi som jag hade i över 30 år. Så kanske är det inte rättvist att göra en jämförelse. Men under de trettio år med Malawi minns jag inte att jag hade lika mycket oro som under dessa tre år med diskus.

Så varför har man diskus, känns som de ögonblick när inget är fel är helt fantastiska....... men sjutton vet om det är värt det i det långa loppet. Efter att nu haft några veckor där Snake åter är återställd och allt funkat bra, ja då blir en annan sjuk på exakt samma sätt i ett helt annat kar. En av mina finaste redspotted green har varit lite mer randig ett par dagar så visst har jag förstått att något är på gång. Igår fick alla diskuskar stora vattenbyten och idag simmar hon runt precis som Snake gjorde tidigare.....

Så varför har jag diskus? Ger det mig mer glädje än sorg? Ja trotts alla motgångar, trotts alla fel, trotts alla bakslag känns det som det är värt det. Visst är det konstigt. Jag funderar på om det är just allt det här kämpandet som gör att det jänns så fantastiskt när man lyckas. Jag hoppas ju fortfarande att jag på något sätt skall lyckas med mina Diskusar. Att verkligen få följa en grupp tio femton år skulle ju vara fantastiskt. Men hur många lyckas egentligen med detta. Det känns ju tyvärr som det är fler diskusägare som ger upp eller byter fisk än de som följer fiskarna hela dess livslängd.

Jag satt här en kväll framför akvarierna och började räkna lite på fisk jag köpt och antalet som dött. Detta var naturligtvis ingen rolig ekvation men nu med min senaste massdöd på 14 stycken ( nitrit explosionen efter behandling med cloraminT) samt de tio som dog när jag blandade två grupper, plus de sex som dog vid första tillfället..... Ja då är jag uppe i 50% av mina diskus som dött. Så med facit i han kan man ju säga att jag är en dålig diskus ägare. Men samtidigt får jag en känsla av att det är fler som har samma erfarenhet. För var är alla dessa diskusägare med väl inredda kar som har puttrat på i tio år, jag känner att det är dessa diskusägare jag skulle vilja hitta och lära mig av.

Nåväl, ni hör idag är jag lite missmodig men det är egentligen bara för att det åter är en fisk som inte mår bra. Kanske mår hon bättre imorgon, och då kommer jag också må bättre. Så till alla er som går i tankarna att köpa diskus, gör det, lyssna inte på en gnällspik som mig. Jag tror inte det finns någon annan akvariefisk som berör och väcker så starka känslor som just diskusciklider. och helt ärligt.......även om det svider att säga det, så är det till största delen mitt slarv som orsakat min höga dödlighet. De fiskar som dött av något annat än mitt direkta slarv skulle ligga på 16% vilket i och för sig kan ses som hög men kanske inte helt onormalt när man har en ciklid med rätt höga krav....

jag skall ändå avsluta med några foton, ett från alldeles i början och ett från några månader sedan, samma fisk och samma kar.

[Nando]

Intressant analys. Jag tror en del av svaret finns i bilderna ovan. Det är helt enkelt en fantastiskt vacker fisk. Att de sedan verkar ha ett spännande beteende hjälper säkert till att förklara varför folk, trots allt, väljer discus.

[Sleaper]

Känner igen tankarna du har. Jag hade diskus ett par år under senare delen av åttiotalet, men det var för mycket stress och ängslighet så till slut fick det vara. Var med en suck men kändes samtidigt som en stor befrielse. Man blev för "hypokondrisk" med dessa firrarna som man på något sätt hade en relation till på individnivå. Lärorik period dock. Skulle vara intressant att veta ifall någon kämpat på att hålla diskus i inredda kar under en längre tid som du var inne på.

[Ekenberg]

Intressant analys. Jag tror en del av svaret finns i bilderna ovan. Det är helt enkelt en fantastiskt vacker fisk. Att de sedan verkar ha ett spännande beteende hjälper säkert till att förklara varför folk, trots allt, väljer discus.

Precis, det är mycket möjligt att även andra fiskar har lika spännande beteende men det är så lätt att se allt med diskusar. Jag tycker till och med man ser när de står och funderar på vad de skal göra här näst. Att det finns de som tycker de är tråkiga kommer jag aldrig att begripa.

[Ekenberg]

Känner igen tankarna du har. Jag hade diskus ett par år under senare delen av åttiotalet, men det var för mycket stress och ängslighet så till slut fick det vara. Var med en suck men kändes samtidigt som en stor befrielse. Man blev för "hypokondrisk" med dessa firrarna som man på något sätt hade en relation till på individnivå. Lärorik period dock. Skulle vara intressant att veta ifall någon kämpat på att hålla diskus i inredda kar under en längre tid som du var inne på.

Ja, det är ju precis så det är . Jag bävar lite varje morgon innan jag tänder i karet, om allt är bra och man inte ser något fel är man lycklig långt in i själen, men hittar man någon som andas snabbare än normalt eller om någon är mörkare eller randig utan anledning, eller simmar konstigt eller inte äter eller bajsar vitt........ja då vet man att något åter är på gång och man börjar fundera på vad man nu gjort för fel..... men ännu överväger lyckan. Visst är det konstigt att det inte finns så många som håller kvar vid diskus längre än några år, ja eller att man inte hör om dessa. Jag har en diskuskompis här i Göteborg , han har haft diskus i många år men kör tomma kar med vattenbyte var fjärde dag, alltid stora byten. Han har otroligt vackra diskusar och väldigt få problem . Men ingen parbildning och ingen lek. Nå, om några år till kanske jag kan det här, men fortfarande känns det som jag är nybörjare.

[c90368]

Varför diskus? Jo man vill ha det svåraste och bevisa att man kan. Altum scalar, Zebraciklid eller Apistograma ger nog mer upplevelse av fisklivet men det är ju inte lika flashlight. Se bara på dina Nyckelhål, mycket trevliga och inga bekymmer.

[Ekenberg]

Varför diskus? Jo man vill ha det svåraste och bevisa att man kan. Altum scalar, Zebraciklid eller Apistograma ger nog mer upplevelse av fisklivet men det är ju inte lika flashlight. Se bara på dina Nyckelhål, mycket trevliga och inga bekymmer.

Visst ligger det något i det du säger, men problemet med min lilla grupp nyckelhål är att de är nästan indentiska så det är svårt att lära känna dem på individ nivå utan de får man mer studera som grupp, precis samma gäller scalarer och zebraciklider. Jag tror att det är det som facinerad mig mest att varje individ har ett helt eget beteende, snarlikt de andra i gruppen men ändå inte lika dant. Att sedan alla ser lite olika ut gör att det är lätt att lära känna varje individ var för sig. Det funkar nästan på mina hantlar också, men allt diskusen gör är långsammare och mer eftertänksamt.....nästan så iallafall. Så för mig är det inte flashigheten utan individualiteten som gör det.

[ICC]

Kul att du uppdaterar tråden Ekenberg. Gillar dina inlägg och äventyr, vare sig det är uppåt eller neråt. Du skriver verkligen om allt när det gäller dina akvarium.
Ibland känns det som om fiskarna blir sjuka bara för att vi ägare är nervösa. När man köpt fiskar som inte gör så stor åverkan på bankkontot och man lutar sig tillbaka och bara låter fisken vara den den är och göra sitt, ja då flyter det på. De gånger man tagit ut lite väl mycket pengar på kontot och köpt sin drömfisk, då verkar det som om man inte vågar lämna karet ur sikte, man är extremt noga med mat(ning), vissa riggar kameror så man kan se fisken i mobilen och man sköter karet i egen mening som strikt och utmärkt. Ändå åker fisken på stryk. Ofta gäller det diskusägare, men lika ofta de som satsar sina pengar på en fin och dyr grupp Tropheus. Ju mer nervös akvarist, ju oftare kommer buksoten som ett brev.
Som exempel, för några år sedan hade jag en population av Endlers guppi i akvariet. Nästan varje gång jag varit nere i karet och ändrat om eller varit med håven för att fånga upp någon fisk så åkte Endlers honorna på vita prick.
Vi trixar nog lite mer än vi behöver med våra akvarium. Vi sätter upp ett kar, njuter av det en tid och sen börjar det klia i fingrarna igen. Har man plats sätter man upp ett nytt kar, har man inte plats så rotar man i befintligt och en sjuk firre dyker upp två dagar senare. Texten är inte riktad mot dig Ekenberg. Enbart mina egna reflektioner och slutsatser ur hobbyn, men jag tror mig ha ganska rätt. Mitt eget handhavande är att se till att karet mår bra med minimal skötsel, rota så lite som möjligt i akvariet och köp de fiskar jag vill ha och som passar ihop, sen hoppas jag de lever så länge som möjligt. Dör någon så gör de det. Inget jag kan göra något åt. Klart att det svider när firren kostat 900:- och inte 90:-, men det är också en risk och vetskap jag tar när jag väljer den dyra.
Som sagt, kul att du uppdaterar Ekenberg, många saknar dig när du är frånvarande. Din tråd är poppis. En dag kommer du att ha ett kar med diskus som glimrar som guldklimpar
Ha en bra dag!

[PiaJo]

Kul att du uppdaterar tråden Ekenberg. Gillar dina inlägg och äventyr, vare sig det är uppåt eller neråt. Du skriver verkligen om allt när det gäller dina akvarium.
Ibland känns det som om fiskarna blir sjuka bara för att vi ägare är nervösa. När man köpt fiskar som inte gör så stor åverkan på bankkontot och man lutar sig tillbaka och bara låter fisken vara den den är och göra sitt, ja då flyter det på. De gånger man tagit ut lite väl mycket pengar på kontot och köpt sin drömfisk, då verkar det som om man inte vågar lämna karet ur sikte, man är extremt noga med mat(ning), vissa riggar kameror så man kan se fisken i mobilen och man sköter karet i egen mening som strikt och utmärkt. Ändå åker fisken på stryk. Ofta gäller det diskusägare, men lika ofta de som satsar sina pengar på en fin och dyr grupp Tropheus. Ju mer nervös akvarist, ju oftare kommer buksoten som ett brev.
Som exempel, för några år sedan hade jag en population av Endlers guppi i akvariet. Nästan varje gång jag varit nere i karet och ändrat om eller varit med håven för att fånga upp någon fisk så åkte Endlers honorna på vita prick.
Vi trixar nog lite mer än vi behöver med våra akvarium. Vi sätter upp ett kar, njuter av det en tid och sen börjar det klia i fingrarna igen. Har man plats sätter man upp ett nytt kar, har man inte plats så rotar man i befintligt och en sjuk firre dyker upp två dagar senare. Texten är inte riktad mot dig Ekenberg. Enbart mina egna reflektioner och slutsatser ur hobbyn, men jag tror mig ha ganska rätt. Mitt eget handhavande är att se till att karet mår bra med minimal skötsel, rota så lite som möjligt i akvariet och köp de fiskar jag vill ha och som passar ihop, sen hoppas jag de lever så länge som möjligt. Dör någon så gör de det. Inget jag kan göra något åt. Klart att det svider när firren kostat 900:- och inte 90:-, men det är också en risk och vetskap jag tar när jag väljer den dyra.
Som sagt, kul att du uppdaterar Ekenberg, många saknar dig när du är frånvarande. Din tråd är poppis. En dag kommer du att ha ett kar med diskus som glimrar som guldklimpar
Ha en bra dag!

Det där med nerveositeten som du skriver... bland det första jag fick lära mig här på zoopet av mina "mentorer" Ansjo och Mats Bryzell var att "sätt dig på händerna och sitt still".. med det de ville säga med detta var att rör inte i karet och stör inte fisken i onödan bara för att rätta till en grej (inredning, växter osv) och detta tänker jag än på idag.. och en sak till som Mats lärde mig var att lukta på vattnet och se på fisken så vet du om allt är ok utan tester och ditten och datten och då känner du även när man behöver göra vb..

Håller med och flåt om jag trampar nån på tårna men Ekenberg detta var inte riktat mot dig överhuvudtaget och dina fiskar utan men fick lite inspiration och kickade igång lite på det där men nerovistet, rota i karet osv... för det jag lärde mig då hänger fortfarande med och tänker nog på det varje dag