Funderar på att kalla denna tråden "Det urflippade karet med hyggligt välmående diskus".
Vad jag kan se så har jag egentligen gjort en hel bunt med misstag i detta kar. Länge såg det ut att gå som tåget egentligen och jag tänkte att det här gick ju egentligen ganska hyggligt.
Förutom några vitskitperioder med nybörjarångest så gick det ju bra tänkte jag. Så 10 st. diskusar i ett 450 liters verkade gå utmärkt.
Sedan så började vissa diskusar växa rent ohemult mycket. Vissa diskusar i gruppen började se stillastående och lite tunna ut.
Sedan gick doppvärmaren sönder och karet under ett dygn låg på minst 35 grader. Kan ha varit uppåt 37 också. De flesta rabautimalarna dog. De flesta Kardinaltetrorna dog.
Efter detta så accelererade det med rent kopiösa mängder malajsnäckor. De förökade sig rent hysteriskt.
Jag kom då på den smarta idén att sätt i 4 Helenasnäckor för att hålla beståndet nere.
Växterna såg skumma utefter det. De välmående diskusarna mådde allt bättre. De välmående är väl en 6 st. i gruppen.
Sedan skaffade jag ett gäng nya Corydorasmalar. Ernst kom in i bilden och började agera jordfräs och fick 4-6 kg mopanirötter i huvudet. Ernst grävde sig fram ur högen och såg ut som en vithårig gammal gubbe med skinnslamsor och svamp i såren. Det såg hemskt ut. Jag fick panikartade skuldkänslor och slutade tänka och kembombade svampattacken med extra allt i form av Multicura på maxdos. Alla rabauticorys fick då svamp. Ernst däremot kvicknade till extremt snabbt. Började äta som en galning och gick en ny vår till mötes. Jag ökade cirkulationen med en streamer och alla i karet piggnade till.
Vallisneriorna blev successivt allt mer gigantiska med 3-4 cm breda blad och det visade sig att diskusarna knappt fick plats och såg olyckliga ut. Jag började då i steg ansa ut Vallisnerian och fick en harmonisk grupp på 6 diskusar som stortrivdes och de utstötta fortsätter att vara små och utstötta.
När jag började plocka bort Vallisnerian så fick jag rejält med mer Cladophora. Jag tänker den smarta idén att jag börjar göda lite då Anubias såg blek ut. Tillsatte gödning. En ren explosion med Staghornalger kom redan nästa dag.
Så som det nu är så mår de största diskusarna bättre än någonsin. Helt vilda och matglada. Övriga lever i skuggan av dessa och äter som galningar men är mestadels mörka. Har ren algodling i karet med allt möjligt.
De flesta malajer är uppätna och jag har istället en ren Helenaodling i karet. Malajerna jag ser börjar bli allt yngre och nykläckta.
Ernst är tokcharmig och social. Mina ledande diskusar likaså. Karet ser ut som sk_t. Jag ser på eländet och tänker på alla misstag men ler åt mina vänner diskusarna och min vän Ernst.
Balansen i karet gällande växterna är helt ur led. Kommer att minska belysningen till drygt 6 timmar i några veckor så får jag se vad som händer. Under tiden njuter jag av fiskarna och tömmer förfiltret på flera deciliter Ernstspån i veckan och mår gott.
Ja tänk så det blev. Karet är som en vildhund som är omöjlig att styra och jag vågar nästan inte släppa in gäster för att se algsoppan. Men fiskarna bryr sig inte om det. Bara husse.
PS. Nu vet ni varför jag vägrar filma karet.....
Vad jag kan se så har jag egentligen gjort en hel bunt med misstag i detta kar. Länge såg det ut att gå som tåget egentligen och jag tänkte att det här gick ju egentligen ganska hyggligt.
Förutom några vitskitperioder med nybörjarångest så gick det ju bra tänkte jag. Så 10 st. diskusar i ett 450 liters verkade gå utmärkt.
Sedan så började vissa diskusar växa rent ohemult mycket. Vissa diskusar i gruppen började se stillastående och lite tunna ut.
Sedan gick doppvärmaren sönder och karet under ett dygn låg på minst 35 grader. Kan ha varit uppåt 37 också. De flesta rabautimalarna dog. De flesta Kardinaltetrorna dog.
Efter detta så accelererade det med rent kopiösa mängder malajsnäckor. De förökade sig rent hysteriskt.
Jag kom då på den smarta idén att sätt i 4 Helenasnäckor för att hålla beståndet nere.
Växterna såg skumma utefter det. De välmående diskusarna mådde allt bättre. De välmående är väl en 6 st. i gruppen.
Sedan skaffade jag ett gäng nya Corydorasmalar. Ernst kom in i bilden och började agera jordfräs och fick 4-6 kg mopanirötter i huvudet. Ernst grävde sig fram ur högen och såg ut som en vithårig gammal gubbe med skinnslamsor och svamp i såren. Det såg hemskt ut. Jag fick panikartade skuldkänslor och slutade tänka och kembombade svampattacken med extra allt i form av Multicura på maxdos. Alla rabauticorys fick då svamp. Ernst däremot kvicknade till extremt snabbt. Började äta som en galning och gick en ny vår till mötes. Jag ökade cirkulationen med en streamer och alla i karet piggnade till.
Vallisneriorna blev successivt allt mer gigantiska med 3-4 cm breda blad och det visade sig att diskusarna knappt fick plats och såg olyckliga ut. Jag började då i steg ansa ut Vallisnerian och fick en harmonisk grupp på 6 diskusar som stortrivdes och de utstötta fortsätter att vara små och utstötta.
När jag började plocka bort Vallisnerian så fick jag rejält med mer Cladophora. Jag tänker den smarta idén att jag börjar göda lite då Anubias såg blek ut. Tillsatte gödning. En ren explosion med Staghornalger kom redan nästa dag.
Så som det nu är så mår de största diskusarna bättre än någonsin. Helt vilda och matglada. Övriga lever i skuggan av dessa och äter som galningar men är mestadels mörka. Har ren algodling i karet med allt möjligt.
De flesta malajer är uppätna och jag har istället en ren Helenaodling i karet. Malajerna jag ser börjar bli allt yngre och nykläckta.
Ernst är tokcharmig och social. Mina ledande diskusar likaså. Karet ser ut som sk_t. Jag ser på eländet och tänker på alla misstag men ler åt mina vänner diskusarna och min vän Ernst.
Balansen i karet gällande växterna är helt ur led. Kommer att minska belysningen till drygt 6 timmar i några veckor så får jag se vad som händer. Under tiden njuter jag av fiskarna och tömmer förfiltret på flera deciliter Ernstspån i veckan och mår gott.
Ja tänk så det blev. Karet är som en vildhund som är omöjlig att styra och jag vågar nästan inte släppa in gäster för att se algsoppan. Men fiskarna bryr sig inte om det. Bara husse.
PS. Nu vet ni varför jag vägrar filma karet.....
Vi andra följer med på tåget och lär oss av dina misstag. 
Kommentar