Konstig fråga kanske...
Under mitt inlägg "Överskrida medicineringstiden" fick jag ett svar att Costia bara kan sprida sig ohämmat om fisken är stressad och jag började fundera lite på detta...
Min lilla tank har varit i gång i flera år och det har inte hänt så mycket saker i det, livet har haft sin gilla gång, alla värden är stabila och jag sköter den noga. Så i slutet på februari dog en av mina två slöjstjärtar helt plötsligt av att en liten släkting till mig i ett obevakat ögonblick fick tag i matburken och matade. Den åt i hjäl sig.
Jag gjorde omgående en noggrann rengörning av tanken, slamsög gruset och skrubbade alla rötter och stenar. Mätte värdena efter en dag och de var bra, så det är inget fel på vattnet, trots övermatningen.
Mina två slöjstjärtar har varit ett par sedan starten men nu blev alltså den ena ensam kvar (Förutom fyra Zebrafiska och två otosar som hon inte "pratar med" alls.) Det märktes på henne att hon blev "deppig", hon var inte alls lika aktiv som innan. Och efter detta bröt Costian ut.
Kan det vara så märkligt att hon hade sorg? Att det är det som var stressfaktorn som fick henne att bli sjuk? Jag kan faktiskt inte se någon annan orsak till att hon skulle bli stressad...
Förutom möjligen en som är lika flummig den; den sjuka slöjstjärten låg skyddad av en yngelkasse i akvariet i ett och et halv dygn innan den dog. Kan den ha sänt ut någon form av hjälprop eller paniksignaler när den låg så? Den friska slöjstjärten verkade vara bekymrad när den andra var sjuk och simmade runt yngelkassen mest hela tiden och kollade.
Har fiskar känslor?
Eller är det jag som är löjig?
Jag kanske bara överför mänskliga känslor till fiskarna...
Under mitt inlägg "Överskrida medicineringstiden" fick jag ett svar att Costia bara kan sprida sig ohämmat om fisken är stressad och jag började fundera lite på detta...
Min lilla tank har varit i gång i flera år och det har inte hänt så mycket saker i det, livet har haft sin gilla gång, alla värden är stabila och jag sköter den noga. Så i slutet på februari dog en av mina två slöjstjärtar helt plötsligt av att en liten släkting till mig i ett obevakat ögonblick fick tag i matburken och matade. Den åt i hjäl sig.
Jag gjorde omgående en noggrann rengörning av tanken, slamsög gruset och skrubbade alla rötter och stenar. Mätte värdena efter en dag och de var bra, så det är inget fel på vattnet, trots övermatningen.
Mina två slöjstjärtar har varit ett par sedan starten men nu blev alltså den ena ensam kvar (Förutom fyra Zebrafiska och två otosar som hon inte "pratar med" alls.) Det märktes på henne att hon blev "deppig", hon var inte alls lika aktiv som innan. Och efter detta bröt Costian ut.
Kan det vara så märkligt att hon hade sorg? Att det är det som var stressfaktorn som fick henne att bli sjuk? Jag kan faktiskt inte se någon annan orsak till att hon skulle bli stressad...
Förutom möjligen en som är lika flummig den; den sjuka slöjstjärten låg skyddad av en yngelkasse i akvariet i ett och et halv dygn innan den dog. Kan den ha sänt ut någon form av hjälprop eller paniksignaler när den låg så? Den friska slöjstjärten verkade vara bekymrad när den andra var sjuk och simmade runt yngelkassen mest hela tiden och kollade.
Har fiskar känslor?
Eller är det jag som är löjig?
Jag kanske bara överför mänskliga känslor till fiskarna...
Kommentar