När jag körde mikro använde jag också havremust som jag blandade med akvarievatten till "milkshakekonsistens". Körde kulturerna i pizzasalladsburkar och hade alltid en fyra-fem stycken igång. Det trista med det var att det luktade en del. Blir lite inspirerad att testa igen när jag läser tråden. Ett substrat som inte luktar vore idealiskt. Kaffefiltertipset är också guld värt!! Tack!!
Idag har jag enbart en nystartad burk med vinägermikro. Minns att de olika mikro-varianterna var bra till olika yngel. Vanlig mikro gick otroligt bra till ciklidyngel som ju plockar det mesta från botten. Till killies funkade vinägermikron bättre eftersom den mikron drar sig mot ljuset och simmar bättre, vilket kommer de ytorienterade jägarna tillpass. Ett bra sätt att få vinägermikron "rena" är att ta en glasgolv med smal hals, fylla på vinägermikroblandning upp till halsen, stoppa ner lite filtervadd i kolvhalsen och så fylla på med akvarievatten till toppen. Mikron tar sig igenom filtervadden mot det syrerikare vattnet och kan lätt sugas upp med en medicinspruta från apoteket (jag har monterat en liten bit silikonslang på de jag har också).
Odlade bananflugor en masse ett tag, för att få fiskar som är ytorienterade lekmogna. Ett otroligt bra foder för detta ändamål, måste jag säga. Där gäller det dock att ha i någon form av vitaminer i substratet, flugorna blir mycket näringsrikare av detta. Odlade dem i vanliga plastglas med 4-5 cm substrat på botten och en liten pappskiva nedstucken i det. Täckte burken med en bit av en nylonstrumpa (kolla med tjejen innan ni snor hennes fina strumpor bara...). Klipp strumpan i lagom bitar och gör en knut i ena änden.
När jag "skördade" flugorna hade jag en del problem i början, även den vinglösa varianten tog sig nämligen ofta upp på flytväxter och sidorna av akvariet och rymde ur det. Löste det genom att använda en plastpåse som jag trädde över burken och sedan öppna burken litegrann inne i själva plastpåsen. Håll sedan påsen mot ett ljust fönster, så springer massor med flugor över i påsen. Stäng burken och förslut påsen. In med den i frysen i fem minuter, så är flugorna döda. Trots att de inte lever så är de ju pinfärska och uppskattades enormt av tetror, rasboror, danios och killies.
Idag har jag enbart en nystartad burk med vinägermikro. Minns att de olika mikro-varianterna var bra till olika yngel. Vanlig mikro gick otroligt bra till ciklidyngel som ju plockar det mesta från botten. Till killies funkade vinägermikron bättre eftersom den mikron drar sig mot ljuset och simmar bättre, vilket kommer de ytorienterade jägarna tillpass. Ett bra sätt att få vinägermikron "rena" är att ta en glasgolv med smal hals, fylla på vinägermikroblandning upp till halsen, stoppa ner lite filtervadd i kolvhalsen och så fylla på med akvarievatten till toppen. Mikron tar sig igenom filtervadden mot det syrerikare vattnet och kan lätt sugas upp med en medicinspruta från apoteket (jag har monterat en liten bit silikonslang på de jag har också).
Odlade bananflugor en masse ett tag, för att få fiskar som är ytorienterade lekmogna. Ett otroligt bra foder för detta ändamål, måste jag säga. Där gäller det dock att ha i någon form av vitaminer i substratet, flugorna blir mycket näringsrikare av detta. Odlade dem i vanliga plastglas med 4-5 cm substrat på botten och en liten pappskiva nedstucken i det. Täckte burken med en bit av en nylonstrumpa (kolla med tjejen innan ni snor hennes fina strumpor bara...). Klipp strumpan i lagom bitar och gör en knut i ena änden.
När jag "skördade" flugorna hade jag en del problem i början, även den vinglösa varianten tog sig nämligen ofta upp på flytväxter och sidorna av akvariet och rymde ur det. Löste det genom att använda en plastpåse som jag trädde över burken och sedan öppna burken litegrann inne i själva plastpåsen. Håll sedan påsen mot ett ljust fönster, så springer massor med flugor över i påsen. Stäng burken och förslut påsen. In med den i frysen i fem minuter, så är flugorna döda. Trots att de inte lever så är de ju pinfärska och uppskattades enormt av tetror, rasboror, danios och killies.
Kommentar