Asocial katt - antidepressiv medicin?

[C.Ciklid]

Att katten ev. ser dåligt beror på? I värsta fall kan det ju vara en tumör eller dyligt som trycker på som gör att katten blir knäpp. Vi hade en hon katt som det bokstavligen slog slint på. Hade även en ett år yngre kastrerad bror som fick så mycket stryk att vi tillslut tog bort honan (de hade då levt tillsammans i 4år). Honan attackerade dessutom ett gosedjur som liknade honom. Det var så klart inte bara därför vi tog bort henne utan hon började pissa överallt, bland post, på spisen, i soffan... Även hennes och brorsans mamma slog det slint på.

Att han ser dåligt kanske är orsaken till att han attackerar sina bröder för att han inte ser dem och är osäker på om det är kattvännerna? Kanske är det obalans i hormonet? Har sett de där doserna testats på oroliga katter och det har gjort underverk i många fall. De har blivit mer harmoniska. Kattmynta kan åxå ge underverk. Framförallt torkad mynta som man stryker in i kattställningen tex. Men jag skulle nog ta honom till en veterinär och göra en grundlig undersökning för att bortse ev. sjukdomar till att börja med.
//Camilla

[Dexter]

*S* Okej, jag förstår. Nej, sådan medicinering tror jag, tack och lov, är högst ovanlig här.

Tur man inte bor i USA med allt de utsätter sina fyrfota "vänner" för där...Permanent borrtagning av katters klor och annat som man bara inte vill tänka på...

[Pickles]

Åh, det var inte feromonerna jag syftade på (borde ha gjort en tydligare skillnad ^^ ) utan förslaget/förfrågan om eventuell medicinering. Är rätt säker på att det förekommer bland både hundar och katter i amerika och det skrämmer mig lite att folk ens överväger det härhemma i gamla, goda, lagom trygga Sverige.

Men jag skulle nog rekommendera korrigering/aktivering i Första hand ändå.

[Dexter]

Tycker man går lite för långt om man kallar användadet av Feliway för att man "drogar" katter. Minsann!

Feromoner utsöndras av katter naturligt och går det så enkelt som det gjorde för oss, vi använde dosan i 4 veckor, tycker jag det är långt mycket lindrigare för katten än stressen en omplacering av ett vuxet djur innebär.

[Pickles]

Alltid svårt med katter eftersom de inte är familjedjur/flockdjur som hundar är.. även om de glatt kan leka tillsammans i många, långa år och bilda tillgivna par eller grupper.

Ändå, innan man börjar mixtra med kemikalier/hormoner eller medicinering (skulle hellre föreslå omplacering innan man faktiskt drogar djuren. Antidepp kommer inte på fråga i mi mening... jag vet inte ens om det tillämpas bland husdjur i sverige? ) kan man alltid försöka med korrigering och ge en tanke till djurens vardag.
Aktivering i förhållande till mat/energi till exempel.
Är det utekatt? Innekatt? Fri tillgång till käk versus balanserade måltider.

Men aye - som Dexter säger är säkert veterinären ett vettigt ställe att börja på.

Jag hoppas att det löser sig. Kattslagsmål är fulla av tand och klo! ^^

[Dexter]

Våra katter, två kastrater som bott ihop sedan de föddes, började vid 1 1/2 års ålder bråka. Det var den ena utav katterna som helt plötsligt inte stod ut med att bo med brorsan längre, utan anföll honom och fräste åt honom så fort han kom åt. Han började till och med kissa inne för att visa sitt missnöje. Vi köpte en dosa på djursjukhuset som heter Feliway, man sätter den i ett eluttag. (Tror man kan köpa den på apotek också.) Den utsöndrar feromoner som gör katter lugna och harmoniska. Det fungerade för oss. Katterna är fortfarande inte vänner som de var förr, det kommer de kanske aldrig mer att bli, men de kan utan problem vistas i varandras närhet, äta ur skålen samtidgt, ligga bredvid varandra och sova. Hade det fortsatt som innan hade vi inte kunnat ha båda kvar. Nu behöver vi inte ens använda dosan längre. Ring och rådgör med djursjukhuset annars, de brukar ha bra tips att komma med.

Lycka till!

[Azur]

Vi har tre kastrerade katthanar, 6, 5 och 3 år gamla. De har varit kompisar, men med åren har mellanhanen blivit allt grinigare mot de andra, och det börjar bli besvärligt.

Det är inget kroppsligt fel på mellanhanen, utom att han verkar se dåligt, utan det enda är att han är lynnig mot de två andra katterna - för det mesta kompis, men rätt vad det är anfaller han dem helt oprovocerat. Oftast är attackerna totalt obegripliga, som att mellanhanen ligger och sover men helt plötsligt rusar upp och anfaller en av de andra som bara råkar gå förbi.

Mot oss är han däremot hur snäll som helst.

Mellanhanens mamma hade psykiska problem, och tyvärr verkar han ha ärvt dem.

Finns det antidepressiv medicin för katter?