Fördelar: Roliga, tokiga, busiga, urgulliga, lättlärda, positiva, gosiga, arbetsvilliga, trogna, är helt orädda
Nackdelar: Kräver enormt med aktivering, kräver en ägare som vet hur en hund fungerar (annars kan dom få för sig dumheter), är helt orädda, tror att dom är lika stora som en Grand Danois.
Själv har jag två jack russell killar, en på 5år och en på 3år.
Träffat allt för många sådana som jag inte gillar. Vilket beror på ägarna som tror det är en liten lätt hund så fel dem har. I rätta händer kan den bli jättetrevlig i fel händer ett monster. Det är en jägarhund med väldigt stark instinkt(fråga mina kaniner)
Håller fulkommligt med "Miluhe". Därför skrev jag att man måste veta vad man håller på med.
Ofta hör man folk säga att dom är hanhundsagressiva. Självklart blir dom det, om dom aldrig får träffa andra hanar bara för att dom låter, när dom ser en annan hund.
Många människor tror att bara för att hundar morrar och/eller skäller så är dom agressiva... men hallå... Det är ju hundars sätt att kommunicera. Och om dom inte får träffa andra hundar av den anledningen så självklart blir dom socialt handikappad, vilket många tror är samma sak som agressiv.
Jack Russelln låter mycket, dom tycker om att prata och försöker hävda sig mot större hundar genom att låta farlig.
Har träffat ett oroväckande många små terriers som blivit problemhundar - deras ägare har helt enkelt inte fattat att de skaffat riktigt krävande husdjur.
Däremot har jag inte mött en enda jobbig vinthund eller bekymrad vinthundsägare...
Fast en liten terrier var iblandad i det roligaste jag nånsin sett:
Vår irländska varghundstik - som snart skulle löpa, vilket vi inte visste då - mötte en jack russell-hane. Han blev otroligt intresserad och försökte om och om igen hoppa upp för att nosa henne där bak. Till sist blev han desperat, klamrade sig fast vid hennes framben och började jucka hejvilt.
Hon tittade lätt irriterad ner på honom och började gå.
Med honom fortfarande juckande - han hängde med fem-sex meter.
Det enda du behöver här i livet är okunnighet och självförtroende,
och framgången är given.Samuel Clemens Mina bilder
Ja som så många redan sagt så är JRT'n en terrier, om än "bättre" än ex TJT'n.
Inte många förstår vad som egentligen finns i snöret, troligtvis tack vare dess storlek. Det man bör tänka på är att en annan typ av "terrier" sitter med dynga upp över öronen, och det är PBT (Pitbull).
Temperamentsmässigt är det egentligen ingen större skillnad, men en PBT är ju klart besvärligare att hantera om det går snett.
Som JRT-ägare ska man ha TID att aktivera sin hund, dvs koppelpromenader är inte aktivering.
Man ska bära ett tålamod av guld, för si de anser sig vara bäst på jorden och agerar därefter.
Det jag sagt gäller generellt, det finns självklart olika individer även inom denna ras. Och det är i mina ögon inte en sällskapshund.
Var det meningen att du skulle ta åt dig personligen?
Min syster har alltid haft jack russel. Jag kan hålla med om det Azeah sa om fördelar och nackdelar. Min syster har fått avliva en av sina JRT p.g.a. den blev aggresiv. Den högg allt, barn, vuxna andra hundar. Tala inte om alla stackars katter, kaniner och annat som kom i vägen. Den bet också min syster.
Parson jack russel terrier som min syster och min mor har nu har mycket trevligare och lugnare temperament. Rätta mig om jag har fel, har bara träffat dessa två parson.
Alla hundar är individer, själv har jag rottis och många ropar hjälp då, men min rottis är världen goaste nallebjörn
Senast redigerad av solbacka; 05 December 2006, 11:02.
Tyvärr finns det även med JRT som det finns med alla raser, linjer med mera anlag till att bli agressiva.
Själv har jag den sk. "Engelska Jack Russell Terriern" som inte är registrerad som en ras inom SKK. Den är varken Parson eller Jack Russell som ofta avlas för att få ett specifikt utseende (vilket ibland även kan medföra dåliga temprament).
det viktigaste med russeln i min mening är att man är konsekvent och "myndig" man får inte ge dem en chans att bossa utan man skall hålla dem stenhårt sen måste man leka av dem...
Jag tror de mår bäst av att hållas hårt och sen släppas och verkligen få leka, det kan vara långa motionssträckor, pinne/boll, långa promenader i stimulerande miljö lössläppta osv...
Kommentar