Hundrädda barn på besök.

[solbacka]

Nu vet jag inte vad jag ska göra! Min man fyller år på måndag och hans släkt ska komma på kaffe. Hans bror har 2 barn som är rädda för hundar. Särskilt den yngsta 2år är mycket rädd. Även för katter.
När de kommer brukar vi ha våra hundar instängda i ett rum som ska bli badrum (en dag i framtiden). Jag har tyckt detta var ok när vi hade 2 hundar. Men nu har min äldre hund dött natten mellan mån-tis och det skulle göra mycket ont i mitt hjärta att stänga in Ernst i ett rum ensam.
Jag vet att jag har ett ansvar som hundägare för att min hund inte ska skrämma hundrädda men nu vet jag inte vad jag ska göra! Jag har bara lust att skita i allt och åka hemmifrån. Denna bror med familj umgås vi inte med så ofta heller, bara vid födelsedagar, jul m.m.
Snälla hjälp mig!

[miiaoo]

Svår situation!

Jag håller med dig om att du inte bör stänga in Ernst i ett annat rum.
Kanske kan han vara med, men i koppel? Jobbigt jag vet, men då får ju barnen vara ifred och Ernst får vara med er övriga i familjen.

Är han van att sitta i bur så är ju det också ett sätt istället för att använda koppel.

Hoppas att det går bra!

[Nitra98]

Finns det ingen som skulle kunna ställa upp som hundvakt just den dagen? (Fast då hade du väl inte lagt ut den här frågan...! )

Hemma hos oss har vi "barngrindar" uppsatta för just sådana här situationer och även för att vi har två tikar, lätt då att stänga dem ute från vardagsrummet när de löper, men ändå ser de oss och "är med" lite ändå. Det funkar mycket bra här, men ni kanske inte direkt vill satsa på en sådan permanent lösning när det handlar om några få gånger per år... Som sagt, en mycket svår situation!

[solbacka]

Vi har barngrind mellan kök och hall och från hallen ovanför trappan så de inte kan gå upp på ovanvåningen. Våra hundar är i hallen när vi inte är hemma. För Buster var duktig på att markera revir när vi inte var hemma. Ernst krafsade på dörren till soporna (vi har nu nyrenoverat kök). Vi vill inte heller att de ska ligga i sofforna när inte vi är hemma.
Men problemet är att den pojken blir hysterisk bara den ser en hund, katt eller annat djur. De kan inte ens gå på skånes djurpark med sina barn. Det var därför vi började att stänga in de.
Det finns ingen som kan vara hundvakt.

[qenzo]

Hmm jag ser det snarare som så att barnen BÖR VÄNJA sig vid hundar. Vad är det som gör barnen så skräckslagna och är det verkligen din uppgift att stänga undan "familjen" pga det?

[solbacka]

Jag funderar så här: Jag ska ha Ernst i hallen och blir det för hysteriskt så går jag ut och går en promenad med honom. Jag vet att jag kanske är otrevlig då men denna familj har jag faktiskt inte mycket gemensamt med.
Jag vet faktiskt inte vad det är som gör de så rädda. Min mans bror är inte rädd för hundar, men de har inga djur för han är lite allergisk mot pälsdjur. Jag vet faktiskt inte om hans fru är rädd. kanske, har aldrig frågat. Hon har aldrig visat att hon är rädd men de har alltid burit på barnen när de har kommit och detta kanske gör barnen rädda? Om barn säger jag är rädd och föräldrar säger "kom ska jag bära dig" så bekräftar man ju barnens rädsla och ökar den? Eller?

[solbacka]

Jag måste tillägga att Ernst är en rottis. Men deras yngst var rädd för min systers parson jack russel så storleken på hund spelar ingen roll.

[qenzo]

Självklart måste man tröst och finnas där för ett barn som är rädd, men att stänga undan hunden skriker snarare "akta er!"
Jag kan hålla med om att man inte ska tvinga på barnet hunden, därav ex kompostnär.
Låt barnet se de cirkuskoster hunden ev kan, kanske kasta godis till den, få den att sitta (ja du må ju hjälpa till)

[solbacka]

just nu känner jag absolut inte för att hjälpa deras barn med någonting. Jag önskar att de inte kom överhuvudtaget.

[Vicki]

Kan du inte prata med familjen i telefon innan de kommer? Då kan du förklara situationen och ni kan tillsammans hitta en lösning.

Ev. kanske ni kan mötas på utsidan och föräldrarna kan först stå en bit ifrån och du håller i kopplet (det krävs nog att föräldrarna förbereder barnen på att ni kommer göra det så de hinner förbereda sig) och som någon tidigare skrev - visa barnen några konster hunden kan.

Sedan kanske du kan gå in efter dem och låta hunden vara i hallen när ni är i köket med grinden stängd. På så sätt kan barnen känna sig trygga samtidigt som hunden inte behöver bli instängd.

[Nitra98]

Solbacka, hur har det gått?

[solbacka]

Vi hade Ernst i hallen. Den äldsta barnet (5½) var inte så rädd. Kunde t.o.m. klappa honom. Den lilla pojken 2½ var rädd men han var i vardagsrummet så det gick ändå hyfsat. Köket är mellan hallen och v-rummet. Sedan när de skulle åka skulle min man stänga in Ernst på toa men då tog jag in honom i köket istället. Lite skrik och pip från det yngsta barnet men jag orkade inte bry mig....

[Nitra98]

Skönt att det gick hyfsat i alla fall! Tycker också att gäster får respektera att man har hund, man ska inte behöva stänga in hundarna i badrum och dylikt för att gästerna är hundrädda. Givetvis ska man själv även respektera sina gäster och inte släppa fram sin hund heller, men det finns väl medelvägar, som tex att du nu hade Ernst i hallen! Så får hunden ändå vara med fast på lite avstånd!

[Patrik_växjö]

Kommer en familj hem till bekanta som har hund får de acceptera det, hur hundrädda de än är. Hemmet är hundens revir och den blir bara lugnare om den har kontroll på hela hemmet, alltså reviret, istället för att bli instängd och inte kan ha koll på allt..

Min åsikt..

[Piccola]

Hundar kan också vara rädda! Har en dvärgtax som är lite och näpen - små barn brukar bli helt betagna i den lilla, lilla hunden. När hon var valp hade vi fullt upp så inte hela flockar med barn kom springande, med viftande armar och tänder blottade (skratt...) och så plötsligt tio händer överallt... Just det scenariot hände visserligen bara en gång - men det räckte. Tog två år innan taxfröken vågade vara i närheten av barn och då tränade vi mycket aktivt med en positiv och mild tillvänjning. T ex fick hon godbitar av de barn som kom på besök - vi fixade det i förväg med hundgodispåse utanför dörren... Idag älskar hon barn, är mycket tålmodig och blir aldrig rädd för dem.

Om det är tvärtom måste man som förälder inse att situationen blir ohållbar och riskerar att bli ett livslångt problem om man envisas med att konsekvent undvika djur. En mjuk introduktion i lugn takt under kontrollerade former, gärna med vänners husdjur - det är ju det bästa som kan hända!

Jag tycker att ni löste situationen perfekt. Dessutom är det ju faktiskt föräldrarnas ansvar att stödja sina barn - också när de besöker er i ert hem.

Hur skulle vi göra om det kom en fiskrädd person på besök? Stoppa alla akvarier i garderoben - täcka över med filtar? En person med äkta fobi kan få panik av bara vetskapen om vad som finns under filten...

Någonstans går det en gräns och djupast sett måste vi alla var och en ta ansvar för våra egna handlingar. Sen är det klart att man ska visa hänsyn och respekt så långt det går och är rimligt. Vi håller exempelvis alltid hunden kort i koppel om vi är ute med mycket folk - hon ska inte rusa fram och nosa okontrollerat på männsikor som kanske är allergiska eller rädda.

Lycka till nästa gång också - det går säkert ännu bättre då! Piccola