En släkting till mig har två Jack Russels.
En tik och en hane.
Tiken är som en "vanlig" hund, trevlig och glad.
Hanen däremot är riktigt underlig om nu en en hund kan vara det.
Ena stunden är han ett monster som gör allt för att få slåss med en annan hund som går förbi, för att i nästa ligga och skaka under ett bord.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna tycka illa om ett djur, men honom har jag verkligen svårt för.
Han har även bitit människor. Han är van vid att få sitta i sin mattes knä, och får han inte det blir han helt förtvivlad och börjar skaka.
Idag var vi ute på landet, där han inte varit sedan i höstas, och han skakade i stort sett hela tiden, förutom när det kom någon och gick förbi.
Jag har så svårt för att han är som två personligheter i en.
Förstår att det egentligen är synd om honom, men man kan inte lita på honom för fem öre.
Troligen är det väl hans mattes fel som skämt bort honom så, och låtit honom sitta i hennes knä när de är hemma.
Men det går ju inte alltid, speciellt inte när de är bortbjudna.
När man t.ex sätter sig för att äta går det högst fem minuter innnan han börjar gnälla och gny. Säger man till honom att vara tyst fungerar det i 10 sekunder, sen börjar han igen.
Var bara tvungen att skriva av mig, hans matte ser inte hans dåliga sidor, utan tycker bara att det är gulligt att han vill sitta i hennes knä.
Suck. Det är ju hemskt att han ska vara så ängslig.
Nu är han snart 10 år, så detta kommer väl inte att ändras, hoppas bara att hans aggresiva sidor lugnar ner sig.
En tik och en hane.
Tiken är som en "vanlig" hund, trevlig och glad.
Hanen däremot är riktigt underlig om nu en en hund kan vara det.
Ena stunden är han ett monster som gör allt för att få slåss med en annan hund som går förbi, för att i nästa ligga och skaka under ett bord.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna tycka illa om ett djur, men honom har jag verkligen svårt för.
Han har även bitit människor. Han är van vid att få sitta i sin mattes knä, och får han inte det blir han helt förtvivlad och börjar skaka.
Idag var vi ute på landet, där han inte varit sedan i höstas, och han skakade i stort sett hela tiden, förutom när det kom någon och gick förbi.
Jag har så svårt för att han är som två personligheter i en.
Förstår att det egentligen är synd om honom, men man kan inte lita på honom för fem öre.
Troligen är det väl hans mattes fel som skämt bort honom så, och låtit honom sitta i hennes knä när de är hemma.
Men det går ju inte alltid, speciellt inte när de är bortbjudna.
När man t.ex sätter sig för att äta går det högst fem minuter innnan han börjar gnälla och gny. Säger man till honom att vara tyst fungerar det i 10 sekunder, sen börjar han igen.
Var bara tvungen att skriva av mig, hans matte ser inte hans dåliga sidor, utan tycker bara att det är gulligt att han vill sitta i hennes knä.
Suck. Det är ju hemskt att han ska vara så ängslig.
Nu är han snart 10 år, så detta kommer väl inte att ändras, hoppas bara att hans aggresiva sidor lugnar ner sig.
Kommentar