Det var en gång på den gamla goda tiden (för sisåsär 20 år sedan) som det fanns en akvariehandlare i Kalmar som då och då körde ner till Holland och köpte fisk.
Det är om detta denna sanna historia handlar.
Den något korpulente akvariehandlaren gjorde som så att han när han stängde affären på lördags-eftermiddag, så lastade han sin leasade Volvo 245 full med frigolit-lådor. Närmare bestämt 21 stycken för det är precis vad som går in i en 245, om man har en passagerare.
Kylaren ställdes först mot Malmö, där som alltid en ciklid-odlare plockades upp som sällskap. Denna gång hette odlaren Peter.
Men först lite historia.
Resmålet var allt som oftast Verduijn Cichlids som håller till i Zevenhuizen strax utanför Rotterdam. Var trafiken snäll och bromsarna inte fungerade, brukade resenärerna vara framme cirkus kl 2-3 på natten, varefter några timmars sömn brukade vidta på liggunderlag i bilens bakre regioner.
Sedan handlade man fisk hela söndagen hos Verduijn och resan hem startade sent på eftermiddagen.
Hemkomsten till Kalmar brukade vara vid. ca 4-tiden på måndagsmorgonen, varvid uppackning och inkoppning av fisk vidtog och detta brukade vara klart strax före kl. 11.00, då den något utmattade akvariehandlaren öppnade affären. Till utmattningen bidrog med all säkerhet att den envist korkade akvariehandlaren alltid ville köra själv.
Nåväl, detta var den historiska bakgrunden till resan som den berättelse, som påbörjades ovan, handlar om och som vi nu går tillbaka till.
Denna gång anlände akvariehandlaren och odlaren till Zevenhuizen cirkus kl. 3 på natten.
Som vanligt svängde de in på en ödsligt belägen parkeringsplats för att några timmar kunna sträcka ut sina lurviga på sina liggunderlag.
Denna gång var mot förmodan inte parkeringsplatsen tom, utan där stod en bil parkerad. I denna bil satt en man i en helt nedsläckt bil och stirrade rakt fram utan att röra en min.
Något märkligt att sitta ensam i en bil kl. 3 på natten på en ödslig parkeringsplats och stirra rätt ut i det kompakta mörkret, alldeles speciellt som det max. gick att se 2 meter. Att det märkligt tyckte i alla fall de bägge resenärerna, kanske var karl död, han rörde ju inte en min.
Vi kollar om han lever sa de modiga svenskarna sagt och gjort, gå ur bilen var inte att tänka på, så därför parkerade de sin egen bil 5 meter från den parkerade bilen, med den förstenade mannen vid ratten. De parkerade bilen på ett sådant sätt att bilyktorna lyste rakt på mannen, sedan började de blinka med helljuset rakt i ögonen på den förstenade.
Inte en min rörde sig i ansiktet, men ögonen var öppna och han stirrade rakt framåt, så inte sov han. Är ögonen öppna när man är död var tankar som flög genom huvudet på de bägge modiga resenärerna.
Vad f n gör man??
Då skedde något fullständigt oväntat och som totalt gjorde att de bägge svenskarna blev stumma av förvåning.
Helt plötsligt dök ett huvud upp från tomma intet på förarplats, en dam hade varit passagerare, men hade haft sitt huvud helt gömt på förarplatsen. Vad sjutton hade hon gjort där?????????
Helt plötsligt som en blixt från en klar himmel gick det upp för de bägge svenskarna vad paret hade gjort.
Självklart var det så att han hade tappat bilnycklarna på golvet på förarplatsen och hon hade nog därför dykt ner för att leta reda på dem. Sannolikt hade väl inte heller innerbelysningen funkat i bilen.
Vilket tur de hade att svenskarna hade kommit och med billyktorna lyste upp deras bil, annars hade hon säkert aldrig hittat bilnycklarna.
Minst sagt förvånade blev dock de bägge svenskarna när mannen med en rivstart och med en blick som kunde döda svepte ut från parkeringsplatsen i ett stort dammoln.
Nåväl otacksamhet är världens lön, tänkte de bägge svenskarna, men kanske kan man inte begära mer av människor som har ett språk, som låter som om man pratar tyska under vattnet.
Ja på detta tänkte de bägge oförvägna svenska resenärerna när de slumrade in på sina liggunderlag. Kanske hade de inte slumrat om det vetat vad som väntade dem senare under natten.
Men det är ju en annan historia, som ni kanske får reda på imorgon.
f.d. akvariehandlare.
Det är om detta denna sanna historia handlar.
Den något korpulente akvariehandlaren gjorde som så att han när han stängde affären på lördags-eftermiddag, så lastade han sin leasade Volvo 245 full med frigolit-lådor. Närmare bestämt 21 stycken för det är precis vad som går in i en 245, om man har en passagerare.
Kylaren ställdes först mot Malmö, där som alltid en ciklid-odlare plockades upp som sällskap. Denna gång hette odlaren Peter.
Men först lite historia.
Resmålet var allt som oftast Verduijn Cichlids som håller till i Zevenhuizen strax utanför Rotterdam. Var trafiken snäll och bromsarna inte fungerade, brukade resenärerna vara framme cirkus kl 2-3 på natten, varefter några timmars sömn brukade vidta på liggunderlag i bilens bakre regioner.
Sedan handlade man fisk hela söndagen hos Verduijn och resan hem startade sent på eftermiddagen.
Hemkomsten till Kalmar brukade vara vid. ca 4-tiden på måndagsmorgonen, varvid uppackning och inkoppning av fisk vidtog och detta brukade vara klart strax före kl. 11.00, då den något utmattade akvariehandlaren öppnade affären. Till utmattningen bidrog med all säkerhet att den envist korkade akvariehandlaren alltid ville köra själv.
Nåväl, detta var den historiska bakgrunden till resan som den berättelse, som påbörjades ovan, handlar om och som vi nu går tillbaka till.
Denna gång anlände akvariehandlaren och odlaren till Zevenhuizen cirkus kl. 3 på natten.
Som vanligt svängde de in på en ödsligt belägen parkeringsplats för att några timmar kunna sträcka ut sina lurviga på sina liggunderlag.
Denna gång var mot förmodan inte parkeringsplatsen tom, utan där stod en bil parkerad. I denna bil satt en man i en helt nedsläckt bil och stirrade rakt fram utan att röra en min.
Något märkligt att sitta ensam i en bil kl. 3 på natten på en ödslig parkeringsplats och stirra rätt ut i det kompakta mörkret, alldeles speciellt som det max. gick att se 2 meter. Att det märkligt tyckte i alla fall de bägge resenärerna, kanske var karl död, han rörde ju inte en min.
Vi kollar om han lever sa de modiga svenskarna sagt och gjort, gå ur bilen var inte att tänka på, så därför parkerade de sin egen bil 5 meter från den parkerade bilen, med den förstenade mannen vid ratten. De parkerade bilen på ett sådant sätt att bilyktorna lyste rakt på mannen, sedan började de blinka med helljuset rakt i ögonen på den förstenade.
Inte en min rörde sig i ansiktet, men ögonen var öppna och han stirrade rakt framåt, så inte sov han. Är ögonen öppna när man är död var tankar som flög genom huvudet på de bägge modiga resenärerna.
Vad f n gör man??
Då skedde något fullständigt oväntat och som totalt gjorde att de bägge svenskarna blev stumma av förvåning.
Helt plötsligt dök ett huvud upp från tomma intet på förarplats, en dam hade varit passagerare, men hade haft sitt huvud helt gömt på förarplatsen. Vad sjutton hade hon gjort där?????????
Helt plötsligt som en blixt från en klar himmel gick det upp för de bägge svenskarna vad paret hade gjort.
Självklart var det så att han hade tappat bilnycklarna på golvet på förarplatsen och hon hade nog därför dykt ner för att leta reda på dem. Sannolikt hade väl inte heller innerbelysningen funkat i bilen.
Vilket tur de hade att svenskarna hade kommit och med billyktorna lyste upp deras bil, annars hade hon säkert aldrig hittat bilnycklarna.
Minst sagt förvånade blev dock de bägge svenskarna när mannen med en rivstart och med en blick som kunde döda svepte ut från parkeringsplatsen i ett stort dammoln.
Nåväl otacksamhet är världens lön, tänkte de bägge svenskarna, men kanske kan man inte begära mer av människor som har ett språk, som låter som om man pratar tyska under vattnet.
Ja på detta tänkte de bägge oförvägna svenska resenärerna när de slumrade in på sina liggunderlag. Kanske hade de inte slumrat om det vetat vad som väntade dem senare under natten.
Men det är ju en annan historia, som ni kanske får reda på imorgon.
f.d. akvariehandlare.
Kommentar