Såg tråden om Hocke-VM.
Kom att tänka på fotbollsturneringen som äldsta grabben är med i.
Det är en hiskelig massa lag ifrån Malmö med omnejd som träffas på ett fält
varje söndag och spelar en massa matcher.
Ungarna som är med är ifrån 6 år upp till 10 (tror jag).
Min äldsta är snart 8, och är inne på andra året i den cirkusen.
I söndags var det igång från tidig morgon till sen eftermiddag.
Vi står lite vid sidan om en av planerna, mellan två matcher, dricker lite saft, mumsar på en bulle.
Har det allmänt trevligt och glor på en match.
Ett av lagen i matchen gör mål. Det skulle dom inte gjort. Mamman, just det, mamman till en av grabbarna,
uppskattningsvis 7 år gammal, i det lag som fick ett mål i röven, fick det totala spelet.
Ropade in sin grabb till kanten.
Skällde ut honom efter noter, kallade honom värdelös back, ännu sämre anfallare, och vi skall
inte nämna vad hon sa om hans målvaktsspel. Total utskällning. Nersabling av värsta mått.
Ungen ifråga var inte ens chockad, inte ledsen, helt neutral, dvs inte första gången han får en
utskällning av sin mamma.
Helt obegripligt.
Nåja, vi tröstade oss med att lagledaren för det laget, kraftfullt talade om för mamman två saker:
1)
Det är lagledarens jobb att berömma eller kritisera laget och deras medlemmar, inte föräldrar.
2)
Det språk hon använde hörde inte alls till vare sig cupen som spelades, klubben, eller någon annan
form av idrott, så under match, träning, när ungen är under klubbens vingar, så håller hon flabben.
Dom kan inte tala om hur dom skall ha det hemma, men när klubben har hand om ungen, så håller
hon flabben. Och skulle hon ha åsikter om klubbens eller enskild spelares prestation, är hon välkommen
att ta upp det på kansliet i nästa vecka. Vuxen mot vuxen.
.
Kom att tänka på fotbollsturneringen som äldsta grabben är med i.
Det är en hiskelig massa lag ifrån Malmö med omnejd som träffas på ett fält
varje söndag och spelar en massa matcher.
Ungarna som är med är ifrån 6 år upp till 10 (tror jag).
Min äldsta är snart 8, och är inne på andra året i den cirkusen.
I söndags var det igång från tidig morgon till sen eftermiddag.
Vi står lite vid sidan om en av planerna, mellan två matcher, dricker lite saft, mumsar på en bulle.
Har det allmänt trevligt och glor på en match.
Ett av lagen i matchen gör mål. Det skulle dom inte gjort. Mamman, just det, mamman till en av grabbarna,
uppskattningsvis 7 år gammal, i det lag som fick ett mål i röven, fick det totala spelet.
Ropade in sin grabb till kanten.
Skällde ut honom efter noter, kallade honom värdelös back, ännu sämre anfallare, och vi skall
inte nämna vad hon sa om hans målvaktsspel. Total utskällning. Nersabling av värsta mått.
Ungen ifråga var inte ens chockad, inte ledsen, helt neutral, dvs inte första gången han får en
utskällning av sin mamma.
Helt obegripligt.
Nåja, vi tröstade oss med att lagledaren för det laget, kraftfullt talade om för mamman två saker:
1)
Det är lagledarens jobb att berömma eller kritisera laget och deras medlemmar, inte föräldrar.
2)
Det språk hon använde hörde inte alls till vare sig cupen som spelades, klubben, eller någon annan
form av idrott, så under match, träning, när ungen är under klubbens vingar, så håller hon flabben.
Dom kan inte tala om hur dom skall ha det hemma, men när klubben har hand om ungen, så håller
hon flabben. Och skulle hon ha åsikter om klubbens eller enskild spelares prestation, är hon välkommen
att ta upp det på kansliet i nästa vecka. Vuxen mot vuxen.
.
Ibland är jag: 
Men oftast är jag:
Kommentar