Efter att ha läst på en del om vattenkvalitet, nitrit och ammonium/ammoniak med mera är jag lite fundersam över butikspersonalen på diverse ställen. På frågan om det behövs någon bakteriekultur eller liknande under uppstarten av ett 240 liters malawi-kar svarade en tjej (som efter egen utsago har ett rejält malawi-kar hemma) att nej det är bara att låta det stå någon vecka innan man lägger i första fiskarna och mata försiktigt i början. Hon tyckte även att man sen ska öka populationen snabbt så att man har fyllt karet inom en månad. Detta för att fiskarna ska vänja sig vid varandra och att det skulle göra dem mindre aggressiva mot nykomlingar.
En annan person tyckte att jag skulle släppa i mina fyra golden, droppa lite nitrivec om dagen och släppa ner nästa laddning fisk "om några dagar".
Många jag har snackat med i butiker runt om i stan verkar vilja förenkla det hela till idiotnivå vilket rimligen borde få rätt många misslyckade uppstarter till följd. I alla fall om man ska ta det som skrivs i böcker och här på forumet på allvar. Tänker de att de säljer mer fisk om folk får börja om några gånger eller vad är grejen? En del skulle säkert bli avskräckta om butikspersonalen började snacka om nitrittoppar och ammoniak men tycker dom att det är bättre att skicka fiskarna till en säker död?
Retoriska frågor givetvis, men kände ett behov av att ventilera. Någon mer som upplevt samma sak?
En annan person tyckte att jag skulle släppa i mina fyra golden, droppa lite nitrivec om dagen och släppa ner nästa laddning fisk "om några dagar".
Många jag har snackat med i butiker runt om i stan verkar vilja förenkla det hela till idiotnivå vilket rimligen borde få rätt många misslyckade uppstarter till följd. I alla fall om man ska ta det som skrivs i böcker och här på forumet på allvar. Tänker de att de säljer mer fisk om folk får börja om några gånger eller vad är grejen? En del skulle säkert bli avskräckta om butikspersonalen började snacka om nitrittoppar och ammoniak men tycker dom att det är bättre att skicka fiskarna till en säker död?
Retoriska frågor givetvis, men kände ett behov av att ventilera. Någon mer som upplevt samma sak?
Kommentar