Hubba !
funderat på en genetisk fråga i mitt huvud ett tag.
Med jämna mellanrum så sägs det att fiskarna strävar efter sin ursprungsform och färg.
Dvs det anges som förklaring varför helt plötsligt en kull med gröna fiskar och långa fenor, får yngel som är gråa och korta fenor. Dvs naturen försöker återställa det som människan har avlat fram.
Och det kanske är så.
Men då undrar jag.....hur kommer det sig att det finns stammar av fiskar som inte går tillbaka, trots väldigt väldigt många generationer i samma kar ?
Exempelvis så var jag hemma hos en granne för några veckor sedan. Enligt honom så simmar det en stam med röda svärdbärare i hans kar, och det är avkommor från samma stam sedan 15-16 år tillbaka. De har inte under denna tiden uppvisat något annat än den klarröda färg de har. Svärdbärare i naturen är inte alls helt klart röda.
Enligt principen att allt skall återgå till naturen, så borde väl det efter typ 15-16 år börjar synas..!?..tycker man ju....
Kan det vara så att naturen faktiskt försöker återgå till naturformer, men någonstans i avlingsprocessen så lyckas människan stänga av den funktionen, genom hård avel...kanske...?
Kan det kanske oxå vara så att om man har avlade fiskar med långa fenor (ex kampfiskar), som aldrig går tillbaka, att naturen faktiskt vill att det skall vara långa fenor, men i naturen sätter urvalet stopp för alltför långa fenor. Dvs om det inte finns någon som käkar upp hanen med långa fenor i naturen, så blir det långa fenor. Exempelvis så är det den påfågelhane som har längst fenor som faktiskt får "komma till". Och därmed skulle vissa "snygga" effekter aldrig kunna gå tillbaka, eftersom det finns naturligt att de ska vara så.....
Visst, jag svamlar och har inte tankarna helt klara för mig. men förstår ni hur jag försöker tänka ?
funderat på en genetisk fråga i mitt huvud ett tag.
Med jämna mellanrum så sägs det att fiskarna strävar efter sin ursprungsform och färg.
Dvs det anges som förklaring varför helt plötsligt en kull med gröna fiskar och långa fenor, får yngel som är gråa och korta fenor. Dvs naturen försöker återställa det som människan har avlat fram.
Och det kanske är så.
Men då undrar jag.....hur kommer det sig att det finns stammar av fiskar som inte går tillbaka, trots väldigt väldigt många generationer i samma kar ?
Exempelvis så var jag hemma hos en granne för några veckor sedan. Enligt honom så simmar det en stam med röda svärdbärare i hans kar, och det är avkommor från samma stam sedan 15-16 år tillbaka. De har inte under denna tiden uppvisat något annat än den klarröda färg de har. Svärdbärare i naturen är inte alls helt klart röda.
Enligt principen att allt skall återgå till naturen, så borde väl det efter typ 15-16 år börjar synas..!?..tycker man ju....
Kan det vara så att naturen faktiskt försöker återgå till naturformer, men någonstans i avlingsprocessen så lyckas människan stänga av den funktionen, genom hård avel...kanske...?
Kan det kanske oxå vara så att om man har avlade fiskar med långa fenor (ex kampfiskar), som aldrig går tillbaka, att naturen faktiskt vill att det skall vara långa fenor, men i naturen sätter urvalet stopp för alltför långa fenor. Dvs om det inte finns någon som käkar upp hanen med långa fenor i naturen, så blir det långa fenor. Exempelvis så är det den påfågelhane som har längst fenor som faktiskt får "komma till". Och därmed skulle vissa "snygga" effekter aldrig kunna gå tillbaka, eftersom det finns naturligt att de ska vara så.....
Visst, jag svamlar och har inte tankarna helt klara för mig. men förstår ni hur jag försöker tänka ?
Kommentar