Tankar om odling!

[Babbett]

Läser om många som lyckats få lekande par av div. fisksorter, har även själv haft den turen!
Många tycks använda sig av yngelkar och liknande och några verkar skilja ägg/yngel från föräldrarna.
Vad händer med denna yngel som växer upp utan föräldrar? Jag tänker på arvsanlag... Kommer dom i sin tur skydda sin yngel om dom inte haft skyddande föräldrar under sin uppväxt? Hur fungerar dom sedan tillsammans med andra arter när dom tidigare varit isolerade?
Är dom flesta fiskar så hämska mot sitt yngel att dom inte kan vara tillsammans med dom?

Som sagt, bara några tankar och funderingar i lunchtimmen...

[dgqlof]

...Vad händer med denna yngel som växer upp utan föräldrar?...

Beteende påverkas inte. Fiskar har inte med sig några inlärda beteenden från uppväxten till sin egen parning och yngelvård, den styrs av instinkter.

...Jag tänker på arvsanlag...

Arvanlagen påverkas inte direkt, men däremot indirekt. Direkt avvikande individer som inte skulle lyckats i naturen överlever, både föräldrar som kan föröka sig och yngel som växer upp. Men oftast är det en störning i individernas utveckling snarare än deras anlag som är felaktiga. Jämför människor, det finns många som är mycket avvikande men som ändå får lika normala barn som alla andra.

...Kommer dom i sin tur skydda sin yngel om dom inte haft skyddande föräldrar under sin uppväxt?...

Från resonemanget ovan kan man säga ja. Och av egen erfarenhet kan kan jag berätta att det är så, av mig artificiellt uppfödda ciklider har i sig själv blivit ypperliga föräldrar.

...Hur fungerar dom sedan tillsammans med andra arter när dom tidigare varit isolerade?...

Det är en mycket intressant fråga faktiskt. Vet inte om det får några långsiktiga förändringar, men efter ett tag har alla fiskar jag haft vant sig vid sina medinvånare.

...Är dom flesta fiskar så hämska mot sitt yngel att dom inte kan vara tillsammans med dom?...

Det beror på. En del har inte några skyddsmekanismer alls, men för t.ex. yngelvårdande är svaret att det är vi som inte ger dem rätt förhållande och då reagerar de med att "återvinna" proteinet för att så fort som möjligt kunna leka igen.

De som inte tar hand om ägg och yngel och är romrövare "återvinner" proteinet och kan då leka snart igen. Om de äter all rom de kan se så har de passivt gömt resten. Naturen kommer på enkla och fiffiga lösningar.

Ofta finns det andra passiva mekanismer som skyddar rom från föräldrar. Några exempel:
- Rommen driver iväg med strömmen från där föräldrarna är.
- Kuhliålar som alltid rotar omkring på bottnen, deras ägg läggs i flytväxter.
- Pansarmalar som gömmer äggen i växter eller på stenar medan de själva är på bottnen.
- Tetror har en tidsseparation, tetror är dagaktiva medan deras yngel är nattaktiva första veckorna.
- Sebrafisk håller mest till i undre halvan av akvariet men de nyss frisimmande ynglen håller till i översta centimetern vatten.

[gladys]

Naturen kommer på enkla och fiffiga lösningar.

Verkligen! Det är ju egentligen helt fantastiskt!!

[Babbett]

Instinkter..visst. Men på längre sikt försvinner även dom om, dom naturliga förhållanden ändras tillräckligt mycket.

[dgqlof]

De försvinner och ersätts med andra som är mer lämpade för den omgivning de befinner sig i.

[cecilia]

Om det rör sig om fiskar med yngelvårdande beteende så medför den naturliga selektionen att "bra" föräldrar får större avkomma. Det i sin tur medför att generna för yngelvård (instinkten) fortlever hos arten.
Om man föder upp ynglen artificiellt (och de kommer från föräldrar med varierande anlag för yngelvård) så kommer "yngelvårdsanlaget" att förlora sin dominans.

Mvh Cecilia