- Vill bara skriva några rader om denna mal. Av en lycklig (eller olycklig) slump kom min hustru över två stycken malar av denna art vid ett "byte" av akvariesaker med en annan akvarist. De fick helt enkelt följa med som "bifångst"! Väl hemkomna uppstod en stunds förvirring. Var skulle vi dumpa dem? I vilket kar! Var kom de ifrån egentligen? Vad ville de ha för biotop? Vattenvärden? Temperatur? Och dessutom - de såg lite farliga ut! Till saken hör att det var två fullt utvuxna exemplar.
Nåväl! Efter en stunds ältande fick de komma ned i ett 120-literskar tills vi visste mer. Redan dagen efter insåg vi hur tokigt det blivit! De skulle absolut bo i ett större kar. Nu uppstod dock ett problem! Att fånga in dem igen. Det är ju nämligen så med denna mal att den har en himla massa långa antenner som spretar överallt. Till detta skumma vassa piggar i anslutning till gälarna och främre fenorna. Hm! Enligt de sakkunniga fick man absolut inte håva denna mal. Risken var stor att den fastnade permanent i håven pga nämda antenner och vassa piggar och elände!
Det blev till att försöka lura in dem i ett hörn och med hjälp av en plastburk och hand få upp dem ut karet. Gissa om de var snabba! Som pilar for de runt! Och just det, jag fick känna på taggar och annat vasst! Jösses! Tänk om de var giftiga oxo. Skulle se ut!
Efter mycket om och men fick jag till slut upp dem och kunde plantera in dem i vårt 600-liters sällskapsakvarium. Just det! Sällskapsakvarium! Med massa fina små pansarmalar och annat mumsmums för en pictusmal!
Kan bara konstatera att det slutade lyckligt. De två pictusmalarna bor numera någonstans under en massa rötter. Där framlever de sina liv i största välbehag. Alla andra fiskar i akvariet har hälsan kvar och simmar glatt viftande på sina fenor ogenerat fram och tillbaka framför deras gömsle! Men! Vill man se lite aktion är det bara att öppna frysen och tina upp 10-15 skalade räkor som sedan droppas ned i burken. Milda himmel vilket drag!
Ut ur akvariets mörka gömsle kommer då två frustande pictusmalar och formligen kör över allt i sin iver att fylla munnen med dessa läckerbitar! Detta mina vänner är en fest för ögat! Om någon annan fisk råkat få tag på en räkstjärt blir de jagade å det våldsammaste tills de i ren panik spottar ut sitt byte. Pictusmalen tar då, med ett hånleende, den utspottade räkan och sätter genast fart efter mer!
De formligen dammsuger akvariet för att försäkra sig om att de inte missat minsta smula! Läckert! Efter detta kallaserande håller de sig lugna och visar sig inte på 3-4 dagar. Man kan bara ibland skymta en antenn som förnöjt och lojt viftar inne under alla rötter..............
Sensmoral! Pictusmalar är inte alls så dumma - de äter inte ens upp mina andra fiskar!
Nåväl! Efter en stunds ältande fick de komma ned i ett 120-literskar tills vi visste mer. Redan dagen efter insåg vi hur tokigt det blivit! De skulle absolut bo i ett större kar. Nu uppstod dock ett problem! Att fånga in dem igen. Det är ju nämligen så med denna mal att den har en himla massa långa antenner som spretar överallt. Till detta skumma vassa piggar i anslutning till gälarna och främre fenorna. Hm! Enligt de sakkunniga fick man absolut inte håva denna mal. Risken var stor att den fastnade permanent i håven pga nämda antenner och vassa piggar och elände!
Det blev till att försöka lura in dem i ett hörn och med hjälp av en plastburk och hand få upp dem ut karet. Gissa om de var snabba! Som pilar for de runt! Och just det, jag fick känna på taggar och annat vasst! Jösses! Tänk om de var giftiga oxo. Skulle se ut!
Efter mycket om och men fick jag till slut upp dem och kunde plantera in dem i vårt 600-liters sällskapsakvarium. Just det! Sällskapsakvarium! Med massa fina små pansarmalar och annat mumsmums för en pictusmal!
Kan bara konstatera att det slutade lyckligt. De två pictusmalarna bor numera någonstans under en massa rötter. Där framlever de sina liv i största välbehag. Alla andra fiskar i akvariet har hälsan kvar och simmar glatt viftande på sina fenor ogenerat fram och tillbaka framför deras gömsle! Men! Vill man se lite aktion är det bara att öppna frysen och tina upp 10-15 skalade räkor som sedan droppas ned i burken. Milda himmel vilket drag!
Ut ur akvariets mörka gömsle kommer då två frustande pictusmalar och formligen kör över allt i sin iver att fylla munnen med dessa läckerbitar! Detta mina vänner är en fest för ögat! Om någon annan fisk råkat få tag på en räkstjärt blir de jagade å det våldsammaste tills de i ren panik spottar ut sitt byte. Pictusmalen tar då, med ett hånleende, den utspottade räkan och sätter genast fart efter mer!
De formligen dammsuger akvariet för att försäkra sig om att de inte missat minsta smula! Läckert! Efter detta kallaserande håller de sig lugna och visar sig inte på 3-4 dagar. Man kan bara ibland skymta en antenn som förnöjt och lojt viftar inne under alla rötter..............
Sensmoral! Pictusmalar är inte alls så dumma - de äter inte ens upp mina andra fiskar!
Whizzer
Kommentar