Dvärg-corydoras: känsliga?

[Azur]

Tänkte höra om ni som haft dvärg-arter av Corydoras (hastatus, pygmaeus, cochui, habrosus, gracilis...) anser att de är lika tåliga som de storvuxnare arterna?

Min erfarenhet är att storvuxna arter (som paleatus, aeneus, schultzi...) är fullständigt skottsäkra fiskar, lika tåliga som t.ex. vanlig ancistrus, medan dvärgarterna är extremt känsliga och rätt vad det är trillar av pinn till synes utan anledning - men folket på Planetcatfish hävdar bestämt att de är lika tåliga.
Jag har väldigt svårt att köpa att dvärgarna skulle vara lika tåliga som de större arterna, men jag tänkte höra vad andra anser?

[MagicFingers]

hade hastatus en veva.., dom höll kanske..., 5-7 mån, men jag vet ju inte hur gammla dom var när jag köpte dom...

sedan har jag aspidoras oxå, och dom lever fortf. 7mån and counting...

[Azur]

Hoppas det gäller mina nyinköpta Aspidoras pauciradiatus också... Har bara haft dem en vecka än.

Mina Corydoras pygmaeus däremot försvinner i rätt konstant takt - en i veckan, cirka. Nu verkar jag bara ha 3 kvar av totalt 12, fast det är svårt att avgöra eftersom de blivit extremt skygga och aldrig visar sig.

[Vandal]

pymaeusen kan vara kinkiga med maten... se till att det hamnar lite finfördelat åt dem nere på botten och att ingen gruffar undan dem... annars är väl deras ömtålighet i paritet med deras storlek... har opererat ut döda pygmys ur munnar på både discus, scalare och cacatouides...

[Azur]

Nej, de svälter inte och blir inte mördade, de självdör. Jag har hittat ett par av kropparna (övriga har snäckorna städat undan).
Av misstag hängde de på Aspidoras'arna alldeles nyss, och jag hann se att 5 st fortfarande lever, så det var inte fullt så illa som jag trodde, men mer än hälften har ändå packat ihop.