Enligt Evers & Seidel finns det dels "renrasiga" röda häxmalar som kan vara en odlingsform eller en okänd vildform. Den är ca 10 cm och ger små kullar på ca 50 yngel. Dels finns det en korsning med Rineloricaria (eller Hemiloricaria, vilket man nu föredrar...) lanceolata som blir lite större och för mycket större kullar.
Hannarna lär vårda väl. Äggen kläcks efter 10-12 och ynglen hänger sedan på glasrutan tills gulesäcken är slut. Sedan äter dom nykläckt Artemia utan problem.
rineloricaria L010a kallas den även för och dess ursprung sägs vara en korsning som tjeckerna tog fram, vet ej vilka arter som ligger bakom den men jag har för mig att rineloricaria eigenmanni är en av arterna...
har själv haft lek på denna art, och jag uppfattade leken som väldigt långsam, honan låg säkert 3-4 dagar i hanens grotta innan hon la äggen.
det blev aldrig mer än ägg för hanen blev störd och kastade ut äggen ur grottan.
hanen har tydliga borst (odontoder) på kinderna...
HEJ
jag lånar din tråd lite.
"hanen har tydliga borst (odontoder) på kinderna..."
Jag undrar vad dessa odontoder har för funktion för min ancistrus hane har det och jag vet ej om dom ska ha det...
MVH Daniel
rineloricaria L010a kallas den även för och dess ursprung sägs vara en korsning som tjeckerna tog fram, vet ej vilka arter som ligger bakom den men jag har för mig att rineloricaria eigenmanni är en av arterna...
Enligt Evers & Seidel så skall de först ha dykit upp i Leipzig i gamla DDR, troligen genom en import till firman "Zoologica". Om jag har förstått tyskan rätt så går det inte att komma längre. Men dom utesluter inte att det kan vara en odlingsform.
Vad står det i den engelska upplagan - någon som har den?
Arten är ett mysterium även på engelska. Där kallas den Leliella sp. "red".
Den ursprungliga röda arten - hur den än uppstått - blir liten (10 cm) och lägger bara ett 50-tal ägg. Därför har den korsats med den större och produktivare Rineloricaria lanceolata (som här kallas Hemiloricaria). Knappt några "rena" röda häxmalar finns kvar.
Allt enligt Catfish Atlas 1.
Senast redigerad av Daniel Blom; 07 December 2006, 01:53.
Det enda du behöver här i livet är okunnighet och självförtroende,
och framgången är given.Samuel Clemens Mina bilder
HEJ
jag lånar din tråd lite.
"hanen har tydliga borst (odontoder) på kinderna..."
Jag undrar vad dessa odontoder har för funktion för min ancistrus hane har det och jag vet ej om dom ska ha det...
MVH Daniel
nja de ser inte ut likadant. ancistrus har ju "tentakler" på huvudet men de dom har på kinderna fäller de ut som försvar och det får man veta när man får dom i håven och de vägrar lossna också.
Jag köpte 2 små röda häxmalar för ett par månader sen, det var tydligen ett par för nu har de lekt!!
Oj vad skoj, hannen ligger i röret och vaktar, de är inte många men vilka stora romkorn från en sån liten fisk! får väl se om det blir något av det
5 söt+1 salt+1 damm med guldruda, leguan o en corgivovve
Hanen vaktade duktigt sin rom, men en dag var rommen borta och det satt en äppelsnäcka i röret som häxhanen febrilt försökte knuffa bort...Shit också tänkte jag, nu är rommen borta..
Men dagen efter så ser jag något bekant liggandes på botten en bra bit ifrån häxhanens rör- ROMMEN!
Jag fiskar upp den platta kakan på 16 romkorn, alla är hela så jag lägger dem i en håv som jag sätter fast i akvariet..det RÖR sig i kornen!
Jag förstår inte varför ingen annan firre inte käkat upp rommen, men nu lever ju alla så de får kläckas i håven så får vi se om någon överlever..
Så himla skoj att häxorna lekte så fort!
5 söt+1 salt+1 damm med guldruda, leguan o en corgivovve
Gud va sakta det går här... Rommen ligger ju i en håv vid ytan och det går nog extra sakta för rommen att utvecklas då. Men nu börjar man iallafall se små fiskkroppar och de rör sig lite ibland.. men kommer de att klara av att kläcka sig själva utan pappas hjälp? Har läst nånstans att de typ var beroende av att pappan hjälper dem ut...är det så? Vad kan jag göra för att kläcka fram dem isåfall, lägga i sandsnäckor som gnager hål på äggen?
5 söt+1 salt+1 damm med guldruda, leguan o en corgivovve
Kommentar