Har haft akvarier i 40 år, men aldrig tidigare ägt en ancistrus. Inlägget är nog riktat mer till dig som precis som jag inte fått förmånen att få ha dessa clowner i karet. För dig som ägt dem sedan länge och tröttnat på dem så tillför jag nog inget nytt.
På denna bild var de alldeles nya.
Varför? Jo i min ungdom hörde jag att de kunde äta på Svärdsplantor. Eftersom jag "alltid" har haft svärdsplantor undvek jag konsekvent arten.
Gissar att många av oss på liknande och andra sätt kan utveckla en fördom mot vissa arter som då gör att vi aldrig får bekanta oss med arten. Vilket ibland kan innebära att vi missar en riktigt härlig upplevelse. En vanlig art som denna känns ju exotisk och spännande om beteenden och look ändå är helt nytt som det är för mig.
För ett drygt halvår sedan så hade jag lite väl mycket tofsalger och annat i mitt 180 Juwel Vision. Läste att Ancistrus kunde fungera hyggligt med dessa alger. Så då köpte jag en grupp med 5 unga guldancistrus.
Dessa börjar nu växa upp och har börjat bli könsmogna. Hannarna börjar så smått utveckla riktigt läckra utväxter runt munnen.
Men det jag egentligen ville berätta är att de är så sanslöst underhållande. Inte ofta som jag direkt skrattar åt fiskar jag har i karet. Men med dessa så gör jag det. Dessa var ljust grisskära vid inköp, men kost med inslag av Spirulina verkar göra att de successivt blir allt mer gyllengula/gulorange. I akvariet lyser deras färger upp mycket starkt bland allt grönt och brunt.Riktigt snyggt! Hannarnas kamper där de spänner upp sina stora drakliknande segelfenor och trycker sig aggressivt mot varandra är häftig och vacker samtidigt. När de är riktigt upprörda får de ett triangelformat mörkt djuporangefärgat fält precis bakom huvudet. 2 av dessa verkar vara hannar. 3 är honor med släta munnar. När de är hungriga så har de ett härligt sätt att ta sig fram. De studsar fram i en accelererande och smått förvånande fart.
De är så sanslöst impulsiva ibland. De sitter lugnt och betar någonstans och så plötsligt får de som ett ryck och tokrusar till en annan del av karet där de ska impa på honorna eller bara rejsa runt en rotdel. De gräver små grottor längs mina mopanirötter och ignorerar fullständigt mina dyrt inhandlade malrör.
Deras oberäkneliga beteende, deras temposkiftningar mellan loj och hysterisk aktiv gör att stundtals så tystnar middagsgästerna hemma och gör som jag och sätter sig och fnissar framför akvariet." -Vilken tokigt fisk!" är en typisk kommentar från dem. Jag rekommenderar å det varmaste denna urtidsfisk med lynnigt temperament med lite manodepressiva drag. Den dagen de leker och jag får det bekymret som vissa tycks ha, med för mycket yngel. Då vankas det champagne här på Diskusgatan. Äntligen!, kommer jag att säga då. Man kan helt enkelt inte få för många av dessa clowner
På denna bild var de alldeles nya.
Varför? Jo i min ungdom hörde jag att de kunde äta på Svärdsplantor. Eftersom jag "alltid" har haft svärdsplantor undvek jag konsekvent arten.
Gissar att många av oss på liknande och andra sätt kan utveckla en fördom mot vissa arter som då gör att vi aldrig får bekanta oss med arten. Vilket ibland kan innebära att vi missar en riktigt härlig upplevelse. En vanlig art som denna känns ju exotisk och spännande om beteenden och look ändå är helt nytt som det är för mig.
För ett drygt halvår sedan så hade jag lite väl mycket tofsalger och annat i mitt 180 Juwel Vision. Läste att Ancistrus kunde fungera hyggligt med dessa alger. Så då köpte jag en grupp med 5 unga guldancistrus.
Dessa börjar nu växa upp och har börjat bli könsmogna. Hannarna börjar så smått utveckla riktigt läckra utväxter runt munnen.
Men det jag egentligen ville berätta är att de är så sanslöst underhållande. Inte ofta som jag direkt skrattar åt fiskar jag har i karet. Men med dessa så gör jag det. Dessa var ljust grisskära vid inköp, men kost med inslag av Spirulina verkar göra att de successivt blir allt mer gyllengula/gulorange. I akvariet lyser deras färger upp mycket starkt bland allt grönt och brunt.Riktigt snyggt! Hannarnas kamper där de spänner upp sina stora drakliknande segelfenor och trycker sig aggressivt mot varandra är häftig och vacker samtidigt. När de är riktigt upprörda får de ett triangelformat mörkt djuporangefärgat fält precis bakom huvudet. 2 av dessa verkar vara hannar. 3 är honor med släta munnar. När de är hungriga så har de ett härligt sätt att ta sig fram. De studsar fram i en accelererande och smått förvånande fart.
De är så sanslöst impulsiva ibland. De sitter lugnt och betar någonstans och så plötsligt får de som ett ryck och tokrusar till en annan del av karet där de ska impa på honorna eller bara rejsa runt en rotdel. De gräver små grottor längs mina mopanirötter och ignorerar fullständigt mina dyrt inhandlade malrör.
Deras oberäkneliga beteende, deras temposkiftningar mellan loj och hysterisk aktiv gör att stundtals så tystnar middagsgästerna hemma och gör som jag och sätter sig och fnissar framför akvariet." -Vilken tokigt fisk!" är en typisk kommentar från dem. Jag rekommenderar å det varmaste denna urtidsfisk med lynnigt temperament med lite manodepressiva drag. Den dagen de leker och jag får det bekymret som vissa tycks ha, med för mycket yngel. Då vankas det champagne här på Diskusgatan. Äntligen!, kommer jag att säga då. Man kan helt enkelt inte få för många av dessa clowner
Kommentar