Hej Alla !
En ganska lång historia.
Efter diverse våndande beställde jag 5 st VF Spetsnos scalarer och 4 st VF Peckoltia Vittata från Åleds i förra veckan.
Leverans bestämdes till som igår. Mellan beställning och leverans så laddar jag upp med diverse mat, jag slaktar och flyttar på gammal fisk, jag tillverkar diverse grottor, samt flyttar på rötter och växter i karet.
Igår slutar jag lite tidigare, jag hämtar upp barnens kusin (bra med hjälpreda tänker jag), hämtar upp barnen (1,5 och 3 år) från dagis.
Vi kör in till Malmö där fiskarna enligt Åled skall ha kommit fram strax efter 14 tiden.
Vi kommer fram ca 1600, när jag parkerar så kommer den första katastrofen. Lillgrabben har ätit för mycket kanelbulle, och har nu drabbats av åksjuka. Han spyr upp minst 3 bullar, över sig själv, barnstolen, samt diverse splash på kusinen bredvid honom. Det tar en evighet att ordna upp den röran. I mitt inre ser jag fiskarna, som är kanske 20 meter bort, dör en efter en av syrebrist. De första svettpärlorna kommer fram på min panna.
Nåväl, efter en halv evighet går vi in på utlämningen. Och nu kommer katastrof nummer 2. Killen som lämnar ut paket hittar inte min lapp. Efter tre sökningar ger jag honom alla detaljer, avlämningsort, klockslag för inlämning, fraktsedlesnummer. Han slår på datorn, han letar. Men nej, det finns inget. Visst, det är inlämnat i Halmstad i förmiddags. Men det är inte här. Nu har jag kanske 5698 pärlor i pannan. Jag ber han söka EN sista gång. Samt säger de magiska orden levande akvariefisk. Killen skiner upp som en sol, och kläcker ur sig. Men det är ju dom som står där. Och pekar på ett paket som står 6 cm från mina fötter. jag ställde dom där så jag inte skulle tappa bort dom.
Nåja, ut i bilen, in med kusin, barn, fisk, iväg. Vi kommer kanske 200 meter, då kommer nästa katastrof. Storgrabben skriker: JAG ÄR KISSENÖDIG !! En 3 års grabb kan inte hålla sig så länge, så nu är det bara en sak som gäller, hitta en buske. Efter kanske 3 min hittar jag en buske, sliter ut grabben, och låter han lätta på trycket. Samtidigt konstaterar jag att nu är förmodligen hälften av fiskarna döda pga syrebrist och kyla. Svettpärlorna kan nu räknas till 896541 st i pannan .
Efter kanske 30 min är vi hemma. In med barn, kusin i huset. Jag bär försiktigt in paketet med fisk, stilla undrande hur jag skall förklara för barnen att alla fiskar är döda pga förseningarna med spyor och annat.
Jag ställer ner paketet i vardagsrummet, öppnar det med darrande händer, lyfter upp den första påsen (alla fiskarna är packade i egna, dubbla påsar), det är en scalar, och se på f-n, den lever. Lite ilsken är den. Ner med påsen i karet för start av inkoppning. Alla de andra påsarna går samma väg, och jag konstaterar att alla fiskar lever.
Efter kanske 1 timme börjar jag öppna påsarna, koppar i lite vatten. Alla lever, alla sprattlar som f-n. Gott tecken tycken jag.
Efter ytterligare 1 timme så koppar jag i mer vatten. Alla lever fortfarande. Vilt sprattlande.
Nu äter vi middag (pizza).
Efter kanske ytterligare 45 minuter så koppar jag i ännu mer vatten innan jag skall ner med håven och lyfta ner fiskarna. Men det går inte. Påsens öppning är för liten för håven.
Hmmm .vad göra ? Jag tappar snabbt upp lite vatten i akvariespannen, och häller ner fisken i spannen. Jag börjar med malarna, varför vet jag inte. Det bara blev så. Efter en minut så ligger där 4 malar i spannen. Efter diverse lirkande så lyckas jag lyfta ner dom i karet. De simmar alla direkt ner mot botten och lägger sig nere vid pumpen. De klarade med andra ord av hela inkoppningen.
Så, dags för scalarerna. Jag shoppar ner dom i spannen. Och lyfter dom en och en ner i karet. Det går alldeles utmärkt med scalar nummer 1, 2 och 3. Ner i karet, simmar iväg, ställer sig nere vid roten, bleka och flämtande.
NU KOMMER KATASTROFERNAS MODER HEM TILL MIG !!!!!!
Dags för scalar nummer 4. Den största av dom alla. Fångar den i spannen, ner i karet.
Jag vänder på håven, den simmar ut, och TVÄRDÖR !!!!!!!!!!
Den singlar sakta sakta ner mot botten, där den lägger sig ovanpå en kolsten, stendöd.
Jag kommer nu i chocktillstånd. Jag står med håven i höger hand, min största grabb i vänster hand. Han undrar varför fisken inte simmar, varför ligger den stilla. Jag kommer inte för mig att göra något på kanske 2-3 minuter. Jag bara stirrar på denna vackra, stendöda varelse.
Nåja, jag kommer till sans, konstaterar att man kanske får räkna med diverse förluster.
Ner med håven för att plocka upp fisken. När jag petar på den, så reser den sig upp, skakar till, simmar iväg. DEN LEVER !!!! Förmodligen i något sorts chock.
Överlycklig står jag och beundrar det hela. Malarna lever, ligger ner vid roten nu. Scalarena lever, stÅr i ett stim under svärdsplantan. Efter kanske 10-15 minuter undrar kusinen hur länge den sista fisken ska vara i spannen
Den hade jag i chocken totalt glömt bort.
Ner med håven i spannen, ner i karet, vänd på håven, den gör samma sak som nummer 4.
Dvs tvärdör. Singlar ner på botten. Jag är nu lite lugnare än innan. Låter det gå kanske 1-2 minuter. Petar lite försiktigt med håven på den. Den vaknar, simmar iväg till dom andra.
Så, nu simmar det diverse vilda fiskar i mitt kar.
Strax innan 23 igår, så hade malarna delat upp sig. Ett par hade hittat grottorna och vilade där. Ett par sög sig igenom botten.
Scalarerna började få tillbaka sina streck. Ett tag såg det ut som att jag hade blivit pålurad en sorts marmorscalar. Lustigt nog så har alla scalarer klarblåa kinder och spröt. Visste jag inte att dom hade.
Klockan 23 släckte jag lyset och gick och la mig med ett leende på läpparna. Allt hade gått bra till slut.
Klockan 6 imorse kollade jag med en svag lampa ner i karet, jodå, alla scalarena levde. Sussade gott under svärdsplantan. Malarna såg jag inte.
Funderar på att köra hem tidigt idag och kolla läget.
Mer info och bilder kommer inom kort.
En ganska lång historia.
Efter diverse våndande beställde jag 5 st VF Spetsnos scalarer och 4 st VF Peckoltia Vittata från Åleds i förra veckan.
Leverans bestämdes till som igår. Mellan beställning och leverans så laddar jag upp med diverse mat, jag slaktar och flyttar på gammal fisk, jag tillverkar diverse grottor, samt flyttar på rötter och växter i karet.
Igår slutar jag lite tidigare, jag hämtar upp barnens kusin (bra med hjälpreda tänker jag), hämtar upp barnen (1,5 och 3 år) från dagis.
Vi kör in till Malmö där fiskarna enligt Åled skall ha kommit fram strax efter 14 tiden.
Vi kommer fram ca 1600, när jag parkerar så kommer den första katastrofen. Lillgrabben har ätit för mycket kanelbulle, och har nu drabbats av åksjuka. Han spyr upp minst 3 bullar, över sig själv, barnstolen, samt diverse splash på kusinen bredvid honom. Det tar en evighet att ordna upp den röran. I mitt inre ser jag fiskarna, som är kanske 20 meter bort, dör en efter en av syrebrist. De första svettpärlorna kommer fram på min panna.
Nåväl, efter en halv evighet går vi in på utlämningen. Och nu kommer katastrof nummer 2. Killen som lämnar ut paket hittar inte min lapp. Efter tre sökningar ger jag honom alla detaljer, avlämningsort, klockslag för inlämning, fraktsedlesnummer. Han slår på datorn, han letar. Men nej, det finns inget. Visst, det är inlämnat i Halmstad i förmiddags. Men det är inte här. Nu har jag kanske 5698 pärlor i pannan. Jag ber han söka EN sista gång. Samt säger de magiska orden levande akvariefisk. Killen skiner upp som en sol, och kläcker ur sig. Men det är ju dom som står där. Och pekar på ett paket som står 6 cm från mina fötter. jag ställde dom där så jag inte skulle tappa bort dom.
Nåja, ut i bilen, in med kusin, barn, fisk, iväg. Vi kommer kanske 200 meter, då kommer nästa katastrof. Storgrabben skriker: JAG ÄR KISSENÖDIG !! En 3 års grabb kan inte hålla sig så länge, så nu är det bara en sak som gäller, hitta en buske. Efter kanske 3 min hittar jag en buske, sliter ut grabben, och låter han lätta på trycket. Samtidigt konstaterar jag att nu är förmodligen hälften av fiskarna döda pga syrebrist och kyla. Svettpärlorna kan nu räknas till 896541 st i pannan .
Efter kanske 30 min är vi hemma. In med barn, kusin i huset. Jag bär försiktigt in paketet med fisk, stilla undrande hur jag skall förklara för barnen att alla fiskar är döda pga förseningarna med spyor och annat.
Jag ställer ner paketet i vardagsrummet, öppnar det med darrande händer, lyfter upp den första påsen (alla fiskarna är packade i egna, dubbla påsar), det är en scalar, och se på f-n, den lever. Lite ilsken är den. Ner med påsen i karet för start av inkoppning. Alla de andra påsarna går samma väg, och jag konstaterar att alla fiskar lever.
Efter kanske 1 timme börjar jag öppna påsarna, koppar i lite vatten. Alla lever, alla sprattlar som f-n. Gott tecken tycken jag.
Efter ytterligare 1 timme så koppar jag i mer vatten. Alla lever fortfarande. Vilt sprattlande.
Nu äter vi middag (pizza).
Efter kanske ytterligare 45 minuter så koppar jag i ännu mer vatten innan jag skall ner med håven och lyfta ner fiskarna. Men det går inte. Påsens öppning är för liten för håven.
Hmmm .vad göra ? Jag tappar snabbt upp lite vatten i akvariespannen, och häller ner fisken i spannen. Jag börjar med malarna, varför vet jag inte. Det bara blev så. Efter en minut så ligger där 4 malar i spannen. Efter diverse lirkande så lyckas jag lyfta ner dom i karet. De simmar alla direkt ner mot botten och lägger sig nere vid pumpen. De klarade med andra ord av hela inkoppningen.
Så, dags för scalarerna. Jag shoppar ner dom i spannen. Och lyfter dom en och en ner i karet. Det går alldeles utmärkt med scalar nummer 1, 2 och 3. Ner i karet, simmar iväg, ställer sig nere vid roten, bleka och flämtande.
NU KOMMER KATASTROFERNAS MODER HEM TILL MIG !!!!!!
Dags för scalar nummer 4. Den största av dom alla. Fångar den i spannen, ner i karet.
Jag vänder på håven, den simmar ut, och TVÄRDÖR !!!!!!!!!!
Den singlar sakta sakta ner mot botten, där den lägger sig ovanpå en kolsten, stendöd.
Jag kommer nu i chocktillstånd. Jag står med håven i höger hand, min största grabb i vänster hand. Han undrar varför fisken inte simmar, varför ligger den stilla. Jag kommer inte för mig att göra något på kanske 2-3 minuter. Jag bara stirrar på denna vackra, stendöda varelse.
Nåja, jag kommer till sans, konstaterar att man kanske får räkna med diverse förluster.
Ner med håven för att plocka upp fisken. När jag petar på den, så reser den sig upp, skakar till, simmar iväg. DEN LEVER !!!! Förmodligen i något sorts chock.
Överlycklig står jag och beundrar det hela. Malarna lever, ligger ner vid roten nu. Scalarena lever, stÅr i ett stim under svärdsplantan. Efter kanske 10-15 minuter undrar kusinen hur länge den sista fisken ska vara i spannen
Den hade jag i chocken totalt glömt bort.
Ner med håven i spannen, ner i karet, vänd på håven, den gör samma sak som nummer 4.
Dvs tvärdör. Singlar ner på botten. Jag är nu lite lugnare än innan. Låter det gå kanske 1-2 minuter. Petar lite försiktigt med håven på den. Den vaknar, simmar iväg till dom andra.
Så, nu simmar det diverse vilda fiskar i mitt kar.
Strax innan 23 igår, så hade malarna delat upp sig. Ett par hade hittat grottorna och vilade där. Ett par sög sig igenom botten.
Scalarerna började få tillbaka sina streck. Ett tag såg det ut som att jag hade blivit pålurad en sorts marmorscalar. Lustigt nog så har alla scalarer klarblåa kinder och spröt. Visste jag inte att dom hade.
Klockan 23 släckte jag lyset och gick och la mig med ett leende på läpparna. Allt hade gått bra till slut.
Klockan 6 imorse kollade jag med en svag lampa ner i karet, jodå, alla scalarena levde. Sussade gott under svärdsplantan. Malarna såg jag inte.
Funderar på att köra hem tidigt idag och kolla läget.
Mer info och bilder kommer inom kort.
Ibland är jag: 
Men oftast är jag:
och 
kort på 
!
Kommentar