Odlingsvaranterna av Scalar - sämre yngelvårdare??

[LS10]

Jag tycker svarta eller mörka (rökgrå har jag hört dem benämnas som) scalare är väldigt fina och funderar på att köpa såna.
Men jag har hört att odlingsformerna av scalare är väldigt dåliga yngelvårdare, stämmer detta?

Har inte precis tänkt avla, men tänkte köpa en liten flock ungdjur för att förhoppningsvis få iaf ett par, så då vore det roligt om man även kunde få yngel någon gång.

Någon som har haft en odlingsvariant som har fått yngel?
Eller är det bättre att satsa på vildformen?

Jag hade för många år ett par marmorerade scalare, de la rom hela tiden men det blev aldrig några yngel, vilket i och för sig kan ha varit mitt fel, hade inte den mista koll på pH-värden och liknande på den tiden.

[rasermusen]

Japp! Dom är mycket söligare föräldrar

[rasermusen]

Dåligare

[Shepard]

Jag hade nyligen ett guldmarmorpar som fick frisimmande yngel, och det på andra försöket. Ynglen försvann ändå till slut, men det tror jag inte var föräldrarnas fel. Hade även ett par för ett par år se´n, där honan var marmor, och hanen var nästan helvit, med några svarta fläckar, och de fick också frisimmande yngel, men de gick i ett sällskapskar, så det gick som det gick. Har ju även haft par av vildformen som inte fått frisimmande yngel, så... Jag tror det har mer med vattenvärden och så att göra, om äggen kläcks eller inte, och hur samspelta och erfarna paren är. Kan ju även vara så, att de individer som själva är artificiellt uppfödda inte präglas på föräldrarna, och därigenom själva får svårare att lära sig yngelvård. Hur hårt odlad en stam är kan nog också spela roll.

Men som sagt, vattenvärden, och om paren är erfarna, och hur väl de kommer överens tror jag spelar störst roll. Akvariet bör nog heller inte vara för överbefolkat, då kan de nog känna att det är bortkastad energi att försöka vakta ynglen. Oavsett variant är det en bra idé att skaffa ca 6-8 stycken, som får välja partner själva, då ökar nog chansen att få ett bra par, som gör som de ska. Men ändå så kan de behöva ett eller flera försök.

Vad det gäller svarta scalarer, så påstås de ha en "dödsgen" (för hård avel gissar jag på), som gör att om man parar en svart med en svart, så blir det få yngel, med dålig livskvalitet. Alltså bör man para en svart med t.ex en vanlig grå, det är väl så den så kallade rökscalaren (mörkt grå med svarta ränder) har uppkommit. Den grå (vildformen) tycker jag för övrigt är den finaste, som med andra fiskar.

[Erik Åhlander]

Jag har haft vårdande och icke vårdande par av svarta, vildformen och vildfångade. Jag misstänker att det har mer med vattenkvalitet än paret att göra, men jag har inga konkreta bevis, bara en misstanke.

[LS10]

Intressant att höra att det finns odlingsvarianter som har fött upp frisimmande yngel, då finns det ju hopp i alla fall! Och lika intressant att inte alla av vildformen eller ens vildfångade lyckas föda upp yngel.

Då tror jag nog att jag kommer gå efter vilka jag tycker är finast och så får jag hoppas på lite tur.

Spännande det där med svarta och "dödsgen", det har jag aldrig hört talas om förut. En svart med en rökgrå då, skulle det funka bättre?

Sen funderar jag på om man har samma chans att få par om man har olika färgvarianter eller om de helst väljer en partner som liknar sig själva, någon som vet?

[Shepard]

En svart med en rökscalare kan säkert funka. Och jag tror inte att de bryr sig om färgvarianter när de väljer partner, utan de går nog mer på kondition och beteende. Ett ganska iögonenfallande par jag hade för rätt längese´n bestod av en guldhona, och en nästan helt svart marmorscalarehane, som bara hade några få, ljusa stänk. De var snygga tillsammans. De fick också frisimmande yngel några gånger.