Pappa + Dotter = total inavel eller ?

[Ken Olofsson]

Hubba !

Så har då Pappa Scalar fått för sig att lägga rom ihop med
sin egen dotter.

Blir det för mycket inavel nu....eller ?



.

[Kjell Fohrman]

Krävs oftast väldigt många generationer med inavel innan det blir några synliga negativa resultat

[Ken Olofsson]

Krävs oftast väldigt många generationer med inavel innan det blir några synliga negativa resultat

ok, då låter jag dom fortsätta ha sitt roliga.....


.

[Shepard]

Det är nog vanligt med inavel bland akvariefiskar, köper man t.ex ett antal ungfiskar från samma akvarium i samma affär, så är de förmodligen från samma kull. Se´n har jag förstått det som att man ändå kan ana vissa skillnader i fiskar som har odlats länge (scalarer t.ex) och deras vildfångade artfränder, som att de vildfångade är snabbare, och aktivare yngelvårdare. Om jag inte fattat fel, så gör stora odlare så, att de parar tillbaka på föräldrar och så, för att en ny egenskap (t.ex en färg) ska bibehållas.

[drd]

Fick tillbaka en av mina egenodlade skalarer som varit i annan ägo sen 3 år eller nåt sånt häromdan och nu har den stora rackaren börjat stöta på sin morsa.......pervo lr ?

[tummen]

Det är nog vanligt med inavel bland akvariefiskar, köper man t.ex ett antal ungfiskar från samma akvarium i samma affär, så är de förmodligen från samma kull. Se´n har jag förstått det som att man ändå kan ana vissa skillnader i fiskar som har odlats länge (scalarer t.ex) och deras vildfångade artfränder, som att de vildfångade är snabbare, och aktivare yngelvårdare. Om jag inte fattat fel, så gör stora odlare så, att de parar tillbaka på föräldrar och så, för att en ny egenskap (t.ex en färg) ska bibehållas.

Problem med t.ex. odlade scalarers och fjärilscikliders dåliga yngelvård beror väl snarast på att de fötts upp artificiellt.....inte att de odlats i många generationer i fångenskap. Så länge föräldrafiskarna får sköta yngelvården så förs den kunskapen vidare även i fångenskap.

[Ola Svensson]

Det är nog inaveln eller snarare aveln utan avelsmålet "fungerande yngelvård" som är boven. Det är ganska vanligt att djur tappar delar av sitt beteende när de domestiseras ("tämjs") t ex burfåglar som inte kan bygga bo mm.

Inavel kan märkas efter ett stort antal generationer som Kjell skriver men man kan även förvänta sig stora inavelseffekter i första ledet dvs när man odlar på syskon särskilt om fiskarna kommer från en stor population. Det är två lite olika mekanismer.

[Nubi]

Hubba !

Så har då Pappa Scalar fått för sig att lägga rom ihop med
sin egen dotter.

Blir det för mycket inavel nu....eller ?



.

Har inte Kjell någon fiskpolis man kan anmäla detta pervot till

[tummen]

Det är nog inaveln eller snarare aveln utan avelsmålet "fungerande yngelvård" som är boven.

...vilket man gör då man föder upp dem artificiellt utan föräldrarnas medverkan.....Överens?

Inavel kan märkas efter ett stort antal generationer som Kjell skriver men man kan även förvänta sig stora inavelseffekter i första ledet dvs när man odlar på syskon särskilt om fiskarna kommer från en stor population. Det är två lite olika mekanismer.

...det där sista får du nog förklara lite mer noggrant för mig...? Menar du att i naturen så kommer fiskarna INTE att välja partner från sin egen kull och därigenom "automatiskt" undvika inavel?

[tummen]

Har inte Kjell någon fiskpolis man kan anmäla detta pervot till

De tar bara det som erbjuds....

Allvarligt talat så är det inget stort problem, återkorsning har tvärtom använts framgångsrikt inom akvariehobbyn länge utan skadliga bieffekter, bland annat för att ta fram nya färgformer av vissa fiskarter, de mest kända är väl levandefödare som guppy och svärdbärare/platy.

[Ola Svensson]

...vilket man gör då man föder upp dem artificiellt utan föräldrarnas medverkan.....Överens?

Japp! Helt överens. Kräver man av sina avelsfiskar att de ska ta hand om avkomman så för de ju förhoppningsvis dessa gener vidare. Har en gen muterat och "gått sönder" vilket gör att de inte tar hand om avkomman så förs ju denna vidare. Det är ganska mycket som ska "klicka" för att vård av avkomma ska funka och massor av gener är inblandade = många ställen som kan "gå sönder"

...det där sista får du nog förklara lite mer noggrant för mig...? Menar du att i naturen så kommer fiskarna INTE att välja partner från sin egen kull och därigenom "automatiskt" undvika inavel?

Ojdå! Det är flera frågor på en gång egentligen... Får se det som en del av tredje uppgiften.

Inavelseffekter efter flera generationer: Organismer samlar på sig skadliga mutationer över tid dvs trasiga gener. Då djur har två dubbla kromosomer finns det alltid en i reserv. Endast när den trasiga genen finns i dubbel uppsättnong "syns" den genom att den inte gör vad den ska. När man inavlar hårt i många generationer samlas det skadliga mutationer och dessa "fixeras" dvs det är de enda man har kvar i sin population. Denna mekanism kallas "mullers ratchet" och är ofrånkomlig om man inte har en någorlunda stor population samt har ett urval.

Inavelseffekter i generation två (t ex avkomma efter helsysjon): I en population har individerna en ohygglig mängd trasiga gener, men det är inte samma gener. I små populationer parar sig oftare närbesläktade individer och då "syns" den trasiga genen och urvalet kan plocka bort dem (fisken dör). I stora populationer parar sig inte närbesläktade individer lika ofta och urvalet är inte lika effektivt på att ta bort trasiga gener. Därför finns det fler av dessa i stora populationer. Tar man däremot helsyskon så delar de 50% av generna med varandra och detta gäller självklart de trasiga generna. Därför kan man få mycket kraftiga inavelseffekter i generation 2.

Och bryr sig fiskarna om detta: Ja, faktiskt. Det har visats ofta att fiskar och andra djur föredrar att para sig med en obesläktad individ framför ett syskon. Mekanismen är lite olika. Hos en del fåglar har det visat sig att de inte parar sig med individer som sjunger exakt som pappa (de lär sig sången) då detta sannolikt är en bror samt att de inte parar sig med individer som de växte upp tillsammans med. Hos fiskar är det nog snarare lukten som är det viktiga. MHC (gener i immunsystemet) är intressant i sammanhanget. Honor parar sig ogärna med hanar som har samma MHC som de själva.

För att göra ytterligare komplicerat så föredrar den gula palettcikliden Pelvichachromis taeniatus att para sig med syskon trots att detta ger färre överlevande om de föds upp artificiellt! Om färäldrarna däremot får föda upp ynglen så överlever fler i syskonpar! Syskonen sammarbetar bättre! Då blir det en avvägning mellan kvaliten på avkomman och kvaliten på vården av avkomman.

[tummen]

Japp! Helt överens. Kräver man av sina avelsfiskar att de ska ta hand om avkomman så för de ju förhoppningsvis dessa gener vidare. Har en gen muterat och "gått sönder" vilket gör att de inte tar hand om avkomman så förs ju denna vidare. Det är ganska mycket som ska "klicka" för att vård av avkomma ska funka och massor av gener är inblandade = många ställen som kan "gå sönder"
Ojdå! Det är flera frågor på en gång egentligen... Får se det som en del av tredje uppgiften.

Inavelseffekter efter flera generationer: Organismer samlar på sig skadliga mutationer över tid dvs trasiga gener. Då djur har två dubbla kromosomer finns det alltid en i reserv. Endast när den trasiga genen finns i dubbel uppsättnong "syns" den genom att den inte gör vad den ska. När man inavlar hårt i många generationer samlas det skadliga mutationer och dessa "fixeras" dvs det är de enda man har kvar i sin population. Denna mekanism kallas "mullers ratchet" och är ofrånkomlig om man inte har en någorlunda stor population samt har ett urval.

Inavelseffekter i generation två (t ex avkomma efter helsysjon): I en population har individerna en ohygglig mängd trasiga gener, men det är inte samma gener. I små populationer parar sig oftare närbesläktade individer och då "syns" den trasiga genen och urvalet kan plocka bort dem (fisken dör). I stora populationer parar sig inte närbesläktade individer lika ofta och urvalet är inte lika effektivt på att ta bort trasiga gener. Därför finns det fler av dessa i stora populationer. Tar man däremot helsyskon så delar de 50% av generna med varandra och detta gäller självklart de trasiga generna. Därför kan man få mycket kraftiga inavelseffekter i generation 2.

Och bryr sig fiskarna om detta: Ja, faktiskt. Det har visats ofta att fiskar och andra djur föredrar att para sig med en obesläktad individ framför ett syskon. Mekanismen är lite olika. Hos en del fåglar har det visat sig att de inte parar sig med individer som sjunger exakt som pappa (de lär sig sången) då detta sannolikt är en bror samt att de inte parar sig med individer som de växte upp tillsammans med. Hos fiskar är det nog snarare lukten som är det viktiga. MHC (gener i immunsystemet) är intressant i sammanhanget. Honor parar sig ogärna med hanar som har samma MHC som de själva.

För att göra ytterligare komplicerat så föredrar den gula palettcikliden Pelvichachromis taeniatus att para sig med syskon trots att detta ger färre överlevande om de föds upp artificiellt! Om färäldrarna däremot får föda upp ynglen så överlever fler i syskonpar! Syskonen sammarbetar bättre! Då blir det en avvägning mellan kvaliten på avkomman och kvaliten på vården av avkomman.

Ok, jag tror jag hängde med. Det där med att fåglar inte skaffar avkomma med syskon som sjunger på ett visst sätt tänkte jag faktiskt skriva själv, men nu hann du före... Ha det så bra!