550 liters Discus - Ett brutet löfte
Kollaps
X
-
Kommentar
-
Mina smådiskus fungerar finfint äter massor och är livliga. Inte så mycket färg ännu men det börjar komma lite prickar på några och en börjar få ränder. Till hösten ,är ju tanken att köra igång, tänkte ju börja med sju par som ständigt lägger rom. Förhoppningen är ju att få kullar från flera samtidigt. Men blir det inget är ju frågan om jag inte skall föda upp smådiskus
Kommentar
-
I alla andra karen funkar allt fint. Den diskus som bara stod och tryckte i ett hörn och inte åt har självmant kommit tillbaka och börjat äta.....det känns underbart.
varje diskus blir bara vackrare för varje dag. I karet med mina första diskus, där nu de är samlade igen har balansen snabbt återfunnit sig. Duke och duckface har rom i sin hörna och Snake och lady i sitt. Medans de andra simmar runt, inget bråk om de bara håller sig ett par decimeter från romen. Underbart att se. Och tänk så sjuka de var länge. Nu är alla helt friska.
de tre nya RT honorna var lugnare idag och ångande hela sin uppmärksamhet på lek konen, bådar gott för framtiden.
några foton på gamlingarna igen...
Kommentar
-
Kommentar
-
Sedan har vi ju hantlarna, älskar dem nästan lika mycket som diskusarna......om det inte vore för allt grävande och växtätandes. Men annars är det spännande att följa deras flyttande och ommöblerande av karet varje dag. De skall få mer kvistar och löv, tänkte att de skall se ut som ett svartvatten utan att vara det... tyvärr svårbotat i lokalen men lite foton ändå.
Kommentar
-
Dina yngel är ju numera inte "yngel", vore det inte bra att fördela ut dem i andra kar?Med goda idéer är det som med svamp; där man hittar en finns det ofta flera
http://www.youtube.com/user/c90368
/MathsKommentar
-
Nä innan jag börjar flytta runt måste jag ha en klarhet i om det är gälparasit. Sedan är det snart dax.Kommentar
-
Ja, vid det här laget känner ni ju till mina morgonrutiner på helgen. Först morgonpromenad med vovve sedan kaffe framför akvariet....
eftersom jag och sonen Emil pratat om att ta en heldag vid havet var jag uppe relativt tidigt. Men när jag ringde honom visade det sig att han hade varit uppe relativt sent .... och inte alls ville till havet idag. Och lika glad för det är jag. Båten är ute med en av sönerna och stugorna används av de andra två. Så jag behöver inte ha dåligt samvete för att de inte används.....
summan av de hela, jag sitter fortfarande här framför akvariet. Snart dax för långpromenad med vovven.
imser att jag tagit några hundra kort medans jag suttit här, måste nog skaffa ett större moln snart.
Idag är det nog bågfenscikliderna som fått min uppmärksamhet En av honorna är på lekhumör, vilket alla tre hanar har uppmärksammat, fortfarande har alla hanar sina revir väldigt nära varandra och första tävlingen verkar vara att få honan att välja den fina stenen i jus deras revir. Alla knep är tillåtna..
När sedan honan valt en sten ger en av hanarna up och lägger all sin energi på de övriga honorna. Hanen med reviret där stenen ligger är nöjd men den andra hanen tänker inte ge sig så lätt. Så plötsligt är det två hanar runt honan och stenen. Så medans killarna har fullt upp att imponera på varandra märker de inte äns att honan simmar bort till hane nummer tre. Vem var det som sa att starkast alltid vinner.
och att fota detta skådespel hade ju varit kul, men det är attans vad dessa diskusar vill vara med på bild och mästare på att ställa sig i vägen. Även bolivianerna känner ju att de skall deltaga......ibland önskar jag verkligen att jag gott in för artakvarium..... Men å andra sidan är ju mina kar aldrig tråkiga......
Kommentar
-
Medans jag satt och skrev har hannarna märkt att honan är försvunnen. De står lite dumt och tittar på varandra.... och det verkar lite som honan tappat lusten helt för nu simmar hon med de andra honorna långt bort i andra ändan av karet...
ett par kort på detta kars majstät... pricken, det var faktiskt en av de minsta när jag köpte mina 20 små och den ända med gula ögon, alla andra har röda. Kan ju fortfarande inte det här med genetik och vad som gör att han ser så annorlunda ut. Visserligen kan de ju komma från olika kullar men när jag köpte dem tänkte jag ju att det skulle vara tio curilenquer och tio San Merah ... det blev ju sex San Merah och 14 curilenquer.
lite smällar man får ta när man köper så små som inte färgat ut. Men utav dessa 14 curilenquer finns det liksom tre olika sorter om man skulle göra en grov sortering. En sort är nästan lika röda som San Merah och har ingen teckning mer än på huvud och fenor. Kroppen är liksom helt ren. Sedan är det de som är nästan helt turkos randiga på hela kroppen men ändå väldigt röda i färgen och retigt svart längst ut på fenorna. Och så är de de som har den här rigtigt gyllenbruna färgen med olika mycket blårandigt i.
Ja och så är det Pricken då som ser helt annorlunda ut. Brun bottenfärg men ljusare, inget svart på fenorna utan mer fläckig. Med majoritet plått också dessa gula ögon.
Man förstår att det finns så otroligt många olika täckningar och färger på diskus när det kan variera så mycket på de som har vilda föräldrar.... egentligen, när jag nu sitter och tittar på pricken är ju frågan om han inte är ljusblå med bruna prickar på kroppen och tvärt om på fenorna....
Jag har ju börjat försöka lära mig alla dessa olika färger och namn diskusar har. Men det kommer ju nya färgställningar hela tiden. Tror att jag måste börja från början och läsa diskusgenitik för att börja förstå.
fotöljfinderingar, nu skall jag ut i solskenet. Ha en bra dag. Några bilder på Pricken så hörs vi.....
Kommentar
-
Fortsätter att fundera.....
jag vet att jag tyckte det lät fånigt när folk pratade om att de handmatade sina diskus. Nu står jag här och gör det samma.....
Det jag har märkt är nämligen att om man bara släpper ner stora bitar av oxhjärta i karet, ja eller allt annat som är fryst i klumpar så ställer sig direkt den dominanta hanen där och låter sin hona äta men ingen annan.
naturligtvis allt efter som maten löser upp sig far den ju iväg i lite olika riktningar och hanen kan inte vakta allt men ändå. Även när de ätit färdigt så står de kvar så att ingen alls kan äta. Så nu mer är det handmatning som gäller. Jag har liksom koll att alla får och kan fösa bort den största om han försöker jaga iväg någon . När maten sedan är så mjöl att man knappt kan hålla den så fördelar jag maten försiktigt i hela karet så att den sprider sig jämt. Samma med granulat eller pellets . Av med täclkglasen och fördela jämt. Man kan ju tycka att cirkulationspumpen borde göra jobbet, men inte då. Ger jag bara mat genom matningshålet så cirkulerar maten runt lite och lägger sig sedan i en prydlig hög på precis det stället största hanen har lärt sig att de hamnar of redan står och väntar för att sedan vakta maten.
så handmatningen är inte bara en chans att smeka sina fiskar lite det är också ett perfekt tillfälle att kolla så alla äter. Hur kom jag att tänka på detta då, jo nu har jag flyttat till lokalen och fåtöljerna här. Och idag var första gången jag såg beteendet hos mina små diskusar. Tre stycken började vakta sina högar. De andra fick bara stå och titta. Efter ett tag sprider sig maten och vaktarna tappar kontrollen över maten.
Hos ynglen finns inte detta utan där äter alla utan föräldrarna. De vaktar, när jag lyfter kamran för att fota är de direkt där för att jaga bort mig. När de små börjar äta färdigt, först då börjar de stora äta....
inga döda yngel idag men två häniga. De år visserligen men de ser inte ut att må riktigt bra.
ynglen. Där föräldrarna håller koll på mig medans ynglen äter
här hos smådiskusarna äter de dominanta i lugn och ro medan de andra får jaga småbitar i vattenströmmen.Kommentar
Kommentar