Gôtt att se att allt är tipp-topp!
-
Vad ska man egentligen skriva om när allting går som det ska i karen? När man myser och umgås med sina fiskar och ingen dör eller ser sjuk ut? När det inte är odrägligt med alger? När man har lagom mängd kar och en balanserad blandning av fiskar så att man bara trivs med?
Jag hade en period när jag liksom bara startade upp massa kar, drömde om fiskar, växter och annat som jag inte hade haft. Så en dag gick jag i mål. Nu hade jag det jag ville ha. Nu är karen som jag vill. Först blev det nästan en baksmälla egentligen. Som ett slags tomrum efter alla drömmar om ett ÄNNU bättre kar, med ÄNNU mer speciell fisk.
Nu när mina diskusar och andra är som nära, kära vänner. När både de och jag trivs med varandra då är det nästan som en slags kärleksrelation i ett långvarigt förhållande.
Man liksom bara finns med varandra och för varandra. Så vi har ett mycket lyckligt äktenskap nu, jag och min fru, mina nu två hundar och alla mina fiskar.
Nyast i hemmet är ju inte någon fisk utan Meija, en nu 10 veckors Flatcoated Vampyr som är lite smågalen på ett charmerande sätt. Just nu ligger hon och sover på höger fot så den foten får domna bort. Tänker inte flytta på den. Här är hon i en attack på mina fingrar:
Den andra damen Cilla, ägnar sig mest åt att just nu leta efter ätbara äckligheter under snön, därefter pussa på husse. Hundar skapar en för mig tidigare oanad äckeltålighet. Här är damen med supernäsan:
På det akvaristiska planet laddar jag batteriet inför urladdningen i nästa AEMagasinet och börjar fundera på att köra ett nano som lowtech dvs. utan pump och filtrering. Blir en spännande utmaning.
Var ju tidigare sjuk men är nu frisk vilket då gör att egentligen allt är roligt men på ett nytt sätt. Att känna sig närvarande och nästan smart stundtals. Känna sig pigg som för 10 år sedan gör att hela livet känns som renoverat. Då blir även mina femåriga Kardinaltetror som alldeles nya
Roligt att du tog dig tid att läsa lite nonsens om vad som händer på Diskusgatan mitt i Sverige.Lämna en kommentar:
-
Jag riktigt känner valplukten på den lilla, den brukar kännas mest mellan nostipp och ögonen
. Duktiga Meija som har sovit hela natten Blir så himla valpsugen när jag ser bilderna.
//IngerLämna en kommentar:
-
Precis så är det Inger. Cilla ser verkligen Meija som sin valp. Hon vakar, styr, fostrar konstant. Att se dessa två umgås är djupt rörande. Cilla morr-pip-pratar så som en tik gör med sin egen valp. Meiji å sin sida är oerhört busig men också lyhörd. Så de tillrättavisningar hon gör fattar Meija snabbt. I natt sov Meija till nästan 7 och har inte pipit eller så:
Ute är Meija inte så lugn som på filmen. Hon formligen älskar att vara ute i trädgården. För henne och oss är ju detta med en grön varm jul en oerhörd bonus. Nu blev det ju som att få en valp i mars snarare än i december.
Så här lägger hon sig ofta när Meija vilar
Lämna en kommentar:
-
Tack Tony. Har skrattat så jag gråtit över denna tokfia.
Knax, då har jag avgjort hellre detta djur än ditt
Idag kl. 10 så var vi hos kenneln, tömde vår sparbössa och pantsatte våra krukväxter för att lyckas med detta. Så fick vi då äntligen vår Meija!
Hon var lika söt som rädd när vi tog henne. Hon sjöng "vackert" i bilen halva vägen hem men sussade seds sött på min kvinnas arm.
Cilla låg bak i bilen och sniffade konstant in Meijas doft genom gallret.
Väl hemma så vände vi upp magen och lät Cilla grundligt dofta igenom vår nya familjemedlem.
När det var klart så gick vi inomhus och vi umgicks på golvet:
Efter en stund när Meija ätit upp alla sin mat gick vi ut i vår lilla trädgård. Jag tror detta är en ganska modig dam. Så här blev det första gången hon kom ut på tomten:
Meija tar kontakt med oss alla. Provsmakar regelbundet på mitt skägg. Cilla är makalös och blev mamma direkt. Vakar över den lilla, busar lite med henne och när Meija blir för morsk så sveper hon ner henne mjukt med huvudet för att visa lite mjuk makt. Det är så himla underbart här hemma just nu att jag saknar ord. Vad säger man när ordet lycka köängs färglöst och tamt?
Usch vad underbart med en valp
. Visste det, Cilla kommer att fostra lilla Meija precis som Cilla själv har blivit fostrad av sin/sina flockledare .
//IngerLämna en kommentar:
-
Tack Tony. Har skrattat så jag gråtit över denna tokfia.
Knax, då har jag avgjort hellre detta djur än ditt
Idag kl. 10 så var vi hos kenneln, tömde vår sparbössa och pantsatte våra krukväxter för att lyckas med detta. Så fick vi då äntligen vår Meija!
Hon var lika söt som rädd när vi tog henne. Hon sjöng "vackert" i bilen halva vägen hem men sussade seds sött på min kvinnas arm.
Cilla låg bak i bilen och sniffade konstant in Meijas doft genom gallret.
Väl hemma så vände vi upp magen och lät Cilla grundligt dofta igenom vår nya familjemedlem.
När det var klart så gick vi inomhus och vi umgicks på golvet:
Efter en stund när Meija ätit upp alla sin mat gick vi ut i vår lilla trädgård. Jag tror detta är en ganska modig dam. Så här blev det första gången hon kom ut på tomten:
Meija tar kontakt med oss alla. Provsmakar regelbundet på mitt skägg. Cilla är makalös och blev mamma direkt. Vakar över den lilla, busar lite med henne och när Meija blir för morsk så sveper hon ner henne mjukt med huvudet för att visa lite mjuk makt. Det är så himla underbart här hemma just nu att jag saknar ord. Vad säger man när ordet lycka köängs färglöst och tamt?Lämna en kommentar:
-
-
Ååå Johnny, förstår hur ni känner det just nu. Som Pia skriver.... Sicken Julklapp för er. Detta blir en jul som ni sent glömmer förmodar jag. Förstår att fiskarna får ursäkta, då detta är nått speciellt med att köpa hund. Lycka till med Meija, och ett bilder förväntas så klart när du hinner.
Lämna en kommentar:
-
Jodå Inger. Genomusel. Men just nu sitter vi bilen på väg till kenneln. Så det är det värt 😊
Javisst Pia. Detta är den ultimata julklappen. Fiskarna får ursäkta 😉Lämna en kommentar:
Lämna en kommentar: