310 L svensk fisk, frågor och funderingar
Har funderat hela sommaren på att skaffa ett akvarium och för några veckor sedan blev det så slutligen av när en annons dök upp, 310 L med ramp och bänk för 1000kr! Bra pris eller?
Någon överliggande skiva ingick tyvärr inte, men för den snåle och uppfinningsrike finns alltid lösningar, så jag spände helt enkelt plastfolie över... Billigt blev det och gör ett gott jobb att hålla vattenstänk från lysrören samt hindra hoppande fiskar att ta sej ur.
Detta är egentligen inte mitt första akvarium, men det första i vuxen ålder. Hade ett mindre akvarium i tio-årsåldern vilket var fyllt med de för den tiden vanliga standardfiskarna från zooaffären. Sedan levde jag under ca 2 år i Ecuador där vi bodde i Puyo, en stad på ca 1000 m höjd vid gränsen mellan anderna och amazonas. Det blev så att vi skaffade akvarium även där, och det föll sej naturligt att fånga sina fiskar själv istället för att köpa dem. I floder och bäckar alldeles runt huset kunde man fånga varianter av många fisksorter vi känner till från zooaffären!
Detta väckte mitt intresse för att fånga egna fiskar och se dem utvecklas i akvariet.
Väl tillbaka i sverige hände det en varm sommardag att jag snorklade runt i hemmasjön. Klart vatten och mycket fisk fick mej då att inse att våra svenska fiskar är väl så variationsrika att man knappast borde behöva köpa tropiska fiskar till sitt akvarium. Visste ni t.ex. att en elritsa i sin lekdräkt är minst lika färgsprakande som den mest hårdavlade köpefisk? Dessutom, om fisken vuxit sej för stor för akvariet kan man lungt släppa tillbaka den i naturen utan risk för främmande påverkan!
(fast i mitt akvarium blir det nog så, att när fiskarna är för stora för akvariet, så är de lagom stora för tallriken...)
Visst, jag hade hört rykten om hur det var att ha svenska fiskar i akvarium; man måste ha kylning och ditten och datten, fiskarna är så ömtåliga att de dör bara man tittar på dem, osv osv.
Dessa påståenden är något jag ofta ställt mej tveksam till. När jag så denna sommar gick längs älven träffade jag på en liten bäck. Det gick inte att undgå hur mycket fisk som fanns där. Detta tyckte jag var intressant eftersom fisken inte borde trivas där av ett antal orsaker:
1, Vattnet består av avrinning från ett gammalt sopberg som sedan passerar genom ett antal ankdammar. Det är således mycket hårt smutsat, ofta stinkande.
2, Några dagars varmväder hade gjort vattnet mycket varmt. Svenska fiskar gillar ju inte varmt vatten, eller?
3, Bäckens temperatur och flöde påverkas snabbt av väderleken. Snabbt fallande temperatur vid kallare väderlek och snabbt ändrad sammansättning vid regn. Sånt som inte fiskar överlever, eller?
Nej tyckte jag, om fiskarna trivs i denna äckliga bäck borde de även överleva i ett akvarium. Därmed var målsättningen klar: Att skapa ett akvarium som i möjligaste mån skulle fyllas av fisk jag fångat själv i den närmaste omgivningen.
Jag valde äckel-bäcken som min största källa till nya fiskar, och den verkar ganska pålitlig för ändamålet. Vissa sorter trivs bättre, andra sämre.
Men nu över till bilder!
Någon överliggande skiva ingick tyvärr inte, men för den snåle och uppfinningsrike finns alltid lösningar, så jag spände helt enkelt plastfolie över... Billigt blev det och gör ett gott jobb att hålla vattenstänk från lysrören samt hindra hoppande fiskar att ta sej ur.
Detta är egentligen inte mitt första akvarium, men det första i vuxen ålder. Hade ett mindre akvarium i tio-årsåldern vilket var fyllt med de för den tiden vanliga standardfiskarna från zooaffären. Sedan levde jag under ca 2 år i Ecuador där vi bodde i Puyo, en stad på ca 1000 m höjd vid gränsen mellan anderna och amazonas. Det blev så att vi skaffade akvarium även där, och det föll sej naturligt att fånga sina fiskar själv istället för att köpa dem. I floder och bäckar alldeles runt huset kunde man fånga varianter av många fisksorter vi känner till från zooaffären!
Detta väckte mitt intresse för att fånga egna fiskar och se dem utvecklas i akvariet.
Väl tillbaka i sverige hände det en varm sommardag att jag snorklade runt i hemmasjön. Klart vatten och mycket fisk fick mej då att inse att våra svenska fiskar är väl så variationsrika att man knappast borde behöva köpa tropiska fiskar till sitt akvarium. Visste ni t.ex. att en elritsa i sin lekdräkt är minst lika färgsprakande som den mest hårdavlade köpefisk? Dessutom, om fisken vuxit sej för stor för akvariet kan man lungt släppa tillbaka den i naturen utan risk för främmande påverkan!
(fast i mitt akvarium blir det nog så, att när fiskarna är för stora för akvariet, så är de lagom stora för tallriken...)
Visst, jag hade hört rykten om hur det var att ha svenska fiskar i akvarium; man måste ha kylning och ditten och datten, fiskarna är så ömtåliga att de dör bara man tittar på dem, osv osv.
Dessa påståenden är något jag ofta ställt mej tveksam till. När jag så denna sommar gick längs älven träffade jag på en liten bäck. Det gick inte att undgå hur mycket fisk som fanns där. Detta tyckte jag var intressant eftersom fisken inte borde trivas där av ett antal orsaker:
1, Vattnet består av avrinning från ett gammalt sopberg som sedan passerar genom ett antal ankdammar. Det är således mycket hårt smutsat, ofta stinkande.
2, Några dagars varmväder hade gjort vattnet mycket varmt. Svenska fiskar gillar ju inte varmt vatten, eller?
3, Bäckens temperatur och flöde påverkas snabbt av väderleken. Snabbt fallande temperatur vid kallare väderlek och snabbt ändrad sammansättning vid regn. Sånt som inte fiskar överlever, eller?
Nej tyckte jag, om fiskarna trivs i denna äckliga bäck borde de även överleva i ett akvarium. Därmed var målsättningen klar: Att skapa ett akvarium som i möjligaste mån skulle fyllas av fisk jag fångat själv i den närmaste omgivningen.
Jag valde äckel-bäcken som min största källa till nya fiskar, och den verkar ganska pålitlig för ändamålet. Vissa sorter trivs bättre, andra sämre.
Men nu över till bilder!
)
elle
Kommentar