Skaffade innan jul ett 30-l:s akvarium för att glädja vår treårige son som älskar fiskar. Det var ett väldigt stohej med alla "vätskor" och grejer som skulle i innan vi kunde köpa fiskar och växter. Vi startade upp efter alla konstens regler, skulle jag tro. Nu, efter snart två månader känner jag mej lite lurad. För det första har jag nu förstått att ett så litet akvaruim i princip bara duger att hysa yngel i. Vi har tre svärdbärare som verkar så stressade att de nästan simmar in i glaset ibland. Den ena honan verkar aldrig få ur sej de yngel hon bär på (just nu har har vi tre veckogamla yngel i akvariet, men honan är fortfarande lika tjock), pga av stress har jag förstått. Dessutom har vi avverkat två små krabbor, som dött under mystiska omständigheter. Butiken där vi köpt dem fattar ingenting, en annan butik säger "vi säljer inte såna för de drunknar". KUL! Jag har skött detta lilla habitat med minutiös noggrannhet (det fattar jag naturligtvis att inte sonen skulle göra) och tycker det är en trevlig hobby. Alla i familjen är ense om att vi ska "bygga ut" snart. Men vad jag inte fattar är hur man då funkar som zooaffärsexpert, när man inte upplyser om såna här saker. Man bara säljer på grejer och levande djur till oss, utan nån som helst självkritik. Svärdbärare ska ha minst 80 l att röra sej, vet jag nu. Och förutom dem bor tio neontetror och en mal med mustasch i vårt akvarium. Jag är fanatisk djurvän, och vill att mina husdjur ska ha det så bra som möjligt.
Jag önskar att jag hade hittat detta forum och sökt mer info kritisk innan. En sak är säker, jag har bytt zooaffär nu.
Hälsn
Åsa <img src=extra_smilie_fish1_sad.gif border=0 align=middle>
Jag önskar att jag hade hittat detta forum och sökt mer info kritisk innan. En sak är säker, jag har bytt zooaffär nu.
Hälsn
Åsa <img src=extra_smilie_fish1_sad.gif border=0 align=middle>
Kommentar