Koka vatten

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • Azur
    • March 2003
    • 12946

    #16
    Ursprungligen postat av Lasse
    Nja - vi pratar inte om några ppm nitrat i vissa kranvatten - gränsvärdet för tjänligt går vid ca 50 ppm nitrat (ca 11 ppm som nitratkväve)
    Har man dåligt vatten så har man. Vårt kommunala vatten innehåller 0.5 ppm nitrat.
    nitrat. I ett DSB-system är det livsfarligt att nolla nitraten - det medför nästan omdelbart en svavelväteproduktion med bland annat frigörande av bundet fosfor från bottnarna.
    Jag tillåter mig att vara mycket skeptisk mot det. Jag har aldrig sett nåt sånt hända i ett korallakvarium. Det är riktigt att i havet får man frisläppande av fosfat när bottnar drabbas av syrebrist, men det är en helt annan situation.
    De moderna revsalterna ligger på ett kalciumvärde på ca 420 ppm och en alkanitet på mellan 8 och 10 i KH. Detta är på gränsen vad ett saltvatten kan hålla och balanseras ofta upp av extra magnesiuminnehåll. (högt magnesium motverkar utfällning av¨kalciumkarbonat) Ett extra tillskott på 20 till 30 ppm kalcium ger en direkt utfällning och om inte det extra kalciuminnehållet är balanserat med ett extra karbonatinnehåll
    Och kalciumet i kranvattnet är balanserat, särskilt i de områden som har mycket hårt vatten, som Gotland. Situationen du beskriver gäller vid dosering av kalciumhydroxid eller kalciumklorid, inte hårt kranvatten.
    Den som är lättsinnig nog att lyssna på vad en varmluftsballong som jag säger gör det på egen risk och mot bättre vetande!

    Kommentar

    • Lasse
      • October 2002
      • 1965

      #17
      Jag tillåter mig att vara mycket skeptisk mot det. Jag har aldrig sett nåt sånt hända i ett korallakvarium. Det är riktigt att i havet får man frisläppande av fosfat när bottnar drabbas av syrebrist, men det är en helt annan situation.
      Jag har och det är ganska välkänt fenomen, Sök lite på Old Tank Syndrome. De bakterier som står för den anaeroba "nedbrytningen" av nitrat till kvävgas och vatten i en DSB använder nitrat som elektronacceptor i stället för syrgas. Restprodukten av den processen blir kvävgas och vatten (kan bli en delproduktion av nitrit också). I det läge som nitraten tar slut så kommer samma bakterier att använda sulfat som elektronacceptor och svavelvätet blir restproduktionen. Sulfat finns det ganska gott om i en gammal DSB-botten. Ovanstående är ganska välkänt som en modell i anaerob nedbrytning. detta har jag konstaterat både i korallkar och denitrifikationstorn. Normalt oxideras det uppkommna svavelvätet fort i ett väl syresatt korallrevskar men det kan uppkomma dödliga nivåer av svavelväte i områden med dålig cirkulation och syresättning. Inom saltvattensakvaristiken i Sverige är det ganska modernt att försöka nolla alla näringsnivåer inklusive nitratnivåerna. Det är inte min åsikt. Att nolla nitratnivåerna i ett akvarium med DSB (och då har jag en viss erfarenhet av detta) är att spela rysk rolett.

      Flera studier på sjösediment har visat att det som frigör den bundna fosfaten är just produktionen av svavelväte - i sjöar som varit syrefria men innehållit mätbar nitrat har man inte fått fosforfrigöring i syrefria bottensediment i samma utsträckning som i sjöar utan mätbara nitratnivåer. En av upptäckterna till att man på försök pratat om eller till och med verkställt att Himmelfjärdsverket i södra Stockholm skall få tillstånd att släppa ut nitratrikt vatten. Det här är väl läsbart http://vav.griffel.net/filer/VA-Forsk_2006-12.pdf I sammanfattningen står bland annat

      Låga nitrathalter i sedimentet innebär brist på elektronacceptorer vid bakteriell nedbrytning av organiskt material. Sulfat kan då användas som elektronacceptor istället vilket resulterar i bildning av svavelväte. Svavelväte orsakar i sin tur att fosfat frigöres från sedimentet. När svavelväte produceras stoppas kvävgasbildningen och nitratet omvandlas till ammonium vilket tas upp av algerna.
      Vad gäller kalciumet så är det också så att en obalans mellan kalciumet och karbonater åt andra hållet som också inträffar (dvs karbonatinnehållet är större än vad som motsvarar kalciumet) ger samma resultat - en utfällning av kalciumkarbonat som är större än någon av parametrarna som ingår i det bytta vattnet. Problemet är ganska välkänt (och uppmätt) i kalkrika vatten och tror du att nästan alla saltproducenter av akvariesalt har kvar sitt standardsalt bara för nöjet skull. De säger uttalat att detta salt inte är avsett för RO vatten utan sådant vatten som är normalt kranvatten av europeisk typ, dvs kalkrikt vatten.

      MVH Lasse
      Senast redigerad av Lasse; 07 May 2009, 22:48.
      Jag är inte tillräckligt ung för att veta allt

      Kommentar

      Arbetssätt...