Häpp!!
Jag kidnappade trist nog en tråd om detta innan, för vilket jag ber om ursäkt. Tänkte försöka gottgöra det lite med att starta en ny tråd om samlade erfarenheter och kunskaper kring blågrönalger. Vill poängtera att åsikterna jag för fram är mina egna, och att jag gärna ser mina kunskapsluckor utfyllda av er andra. Inlägget är sammanfattat något hastigt, så direkta felaktigheter vill jag se direkt sänkta!! Jag refererar löpande till författare/litteratur i texten, källförteckning finns i slutet.
En snabb översikt från nätet ger en liten bakgrund. Blågrönalger eller cyanobakterier är encelliga organismer som ibland lever fritt flytande i vattnet och ibland bildar sammanhängade sjok på fasta föremål/växter. De har en slemmig yta och oftast en säregen lukt. Man brukar säga att de luktar jord, fast det egentligen är tvärtom jorden luktar blågrönalger eftersom jord alltid innehåller blågrönalger. Blågrönalger har ofta en djup blågrön nyans, vilket de har fått en av sina samlingsbeteckningar efter. Det finns dock även svarta, röda och bruna arter. Forskarna har svårt att klassificera dem som enten alger eller bakterier, de uppvisar en del likheter med båda. Funktionellt uppvisar de mer likheter med alger, men de saknar liksom bakterierna cellkärna. För enkelhetens skull kommer jag att kalla dem för blågrönalger framöver.
Det finns minst 2000 olika arter blågrönalger, troligen fler. Långt de flesta lever i söt- eller saltvatten, ibland i symbios med andra organismer. Hur många av de minst 2000 arterna som förekommer i akvarierna vet jag inte, men enligt Claus Christensen så finner man i vart fall ofta arter ur släktet Oscillatoria i akvarier.
Ungefär en tredjedel av dem är så kallade kvävefixerare, vilket innebär att de kan ta upp kväve från luften. Claus Christensen menar att detta troligen inte har någon betydelse i akvarier, eftersom kväve nästan alltid finns tillgängligt i andra former i våra akvarier. Vissa arter kan för sin tillväxt utnyttja organiskt kol i stället för koldioxid.
Flera arter blågrönalger har förmåga att bilda toxiner, gifter. De har bevisligen dödat fiskar, hundar och boskap, samt otvivelaktigt orsakat klåda, utslag, kontaktallergi, diarré, feber, huvudvärk, lunginflammation, ögoninflammation, leverinflammation, illamående och kräkningar hos människor. Såvitt jag förstår är det mestadels saltvattenslevande blågrönalger som gett dessa effekter. Toxiner kan dock bildas även av sötvattenslevande arter. De toxiner som blågröna alger kan bilda i sötvatten är av tre olika typer: nervtoxin som kan påverka nervimpulserna till andningen, levertoxin som kan ge leverpåverkan och tarmtoxin som kan ge mag- och tarmsymtom (källa: Smittskyddsinstitutet). Det är en öppen fråga hur många arter av blågrönalger som förekommer i våra akvarier, men jag tror inte att akvarister behöver oroa sig särskilt mycket. Vidare kommentarer kring toxiner finns längst ner i inlägget.
Blågrönalger har en mycket lång historia och är sannolikt de äldsta livsformerna av alla organismer. Genom årmiljonerna har de spelat en otroligt viktig roll, framför allt som syresättare av vår planet. Det innebär att de fotosyntetiserar, och därmed omvandlar solenergi till kemisk energi och avger syrgas i processen. Deras viktiga roll i utvecklingen av vår planet hindrar dock inte att de kan vara rätt obehagliga att ha att göra med både i akvarium och annars.
I relation till akvarier förekommer ofta beskrivningar av blågrönalger i vatten som har höga halter av främst kväve och fosfor, t ex i yngelakvarier där man matar mycket och akvarier med mycket fiskar och få växter. Jag har varit lyckligt förskonad från blågrönalger under nästan hela min akvaristiska bana. Två gånger har jag haft verkliga problem med dem. Ena gången fick jag bort dem hyfsat snabbt med salpetermetoden (se nedan), och den andra gången är nu där kämpar jag fortfarande. Känner mig rätt engagerad i att få bort dem, och tänkte att vi kunde delge varandra lite erfarenheter och metoder kring det. Ett generellt råd är att ha tålamod. Många av metoderna som beskrivs nedan tar tid innan de ger resultat, ibland en månad eller mer.
Fortsättning nedan!!
Jag kidnappade trist nog en tråd om detta innan, för vilket jag ber om ursäkt. Tänkte försöka gottgöra det lite med att starta en ny tråd om samlade erfarenheter och kunskaper kring blågrönalger. Vill poängtera att åsikterna jag för fram är mina egna, och att jag gärna ser mina kunskapsluckor utfyllda av er andra. Inlägget är sammanfattat något hastigt, så direkta felaktigheter vill jag se direkt sänkta!! Jag refererar löpande till författare/litteratur i texten, källförteckning finns i slutet.
En snabb översikt från nätet ger en liten bakgrund. Blågrönalger eller cyanobakterier är encelliga organismer som ibland lever fritt flytande i vattnet och ibland bildar sammanhängade sjok på fasta föremål/växter. De har en slemmig yta och oftast en säregen lukt. Man brukar säga att de luktar jord, fast det egentligen är tvärtom jorden luktar blågrönalger eftersom jord alltid innehåller blågrönalger. Blågrönalger har ofta en djup blågrön nyans, vilket de har fått en av sina samlingsbeteckningar efter. Det finns dock även svarta, röda och bruna arter. Forskarna har svårt att klassificera dem som enten alger eller bakterier, de uppvisar en del likheter med båda. Funktionellt uppvisar de mer likheter med alger, men de saknar liksom bakterierna cellkärna. För enkelhetens skull kommer jag att kalla dem för blågrönalger framöver.
Det finns minst 2000 olika arter blågrönalger, troligen fler. Långt de flesta lever i söt- eller saltvatten, ibland i symbios med andra organismer. Hur många av de minst 2000 arterna som förekommer i akvarierna vet jag inte, men enligt Claus Christensen så finner man i vart fall ofta arter ur släktet Oscillatoria i akvarier.
Ungefär en tredjedel av dem är så kallade kvävefixerare, vilket innebär att de kan ta upp kväve från luften. Claus Christensen menar att detta troligen inte har någon betydelse i akvarier, eftersom kväve nästan alltid finns tillgängligt i andra former i våra akvarier. Vissa arter kan för sin tillväxt utnyttja organiskt kol i stället för koldioxid.
Flera arter blågrönalger har förmåga att bilda toxiner, gifter. De har bevisligen dödat fiskar, hundar och boskap, samt otvivelaktigt orsakat klåda, utslag, kontaktallergi, diarré, feber, huvudvärk, lunginflammation, ögoninflammation, leverinflammation, illamående och kräkningar hos människor. Såvitt jag förstår är det mestadels saltvattenslevande blågrönalger som gett dessa effekter. Toxiner kan dock bildas även av sötvattenslevande arter. De toxiner som blågröna alger kan bilda i sötvatten är av tre olika typer: nervtoxin som kan påverka nervimpulserna till andningen, levertoxin som kan ge leverpåverkan och tarmtoxin som kan ge mag- och tarmsymtom (källa: Smittskyddsinstitutet). Det är en öppen fråga hur många arter av blågrönalger som förekommer i våra akvarier, men jag tror inte att akvarister behöver oroa sig särskilt mycket. Vidare kommentarer kring toxiner finns längst ner i inlägget.
Blågrönalger har en mycket lång historia och är sannolikt de äldsta livsformerna av alla organismer. Genom årmiljonerna har de spelat en otroligt viktig roll, framför allt som syresättare av vår planet. Det innebär att de fotosyntetiserar, och därmed omvandlar solenergi till kemisk energi och avger syrgas i processen. Deras viktiga roll i utvecklingen av vår planet hindrar dock inte att de kan vara rätt obehagliga att ha att göra med både i akvarium och annars.
I relation till akvarier förekommer ofta beskrivningar av blågrönalger i vatten som har höga halter av främst kväve och fosfor, t ex i yngelakvarier där man matar mycket och akvarier med mycket fiskar och få växter. Jag har varit lyckligt förskonad från blågrönalger under nästan hela min akvaristiska bana. Två gånger har jag haft verkliga problem med dem. Ena gången fick jag bort dem hyfsat snabbt med salpetermetoden (se nedan), och den andra gången är nu där kämpar jag fortfarande. Känner mig rätt engagerad i att få bort dem, och tänkte att vi kunde delge varandra lite erfarenheter och metoder kring det. Ett generellt råd är att ha tålamod. Många av metoderna som beskrivs nedan tar tid innan de ger resultat, ibland en månad eller mer.
Fortsättning nedan!!
Kommentar