Ja, livet går faktiskt alltid vidare. Om en vecka flyttar jag till Karlskrona med min sambo. Det känns oändligt spännande att börja om på ett nytt kapitel i sitt liv. Han blir kustbevakare och jag pluggar design vid Hyper Island. Det pirrar sådär härligt i magen, en känsla jag skulle vilja kunna fånga och spara i en burk till när man verkligen behöver. Det är en skön känsla. Jag önskar jag kände den lite oftare, men vem gör inte det? Det är allt för lätt att fastna i slentrian.
Efter att vi lät Pan somna in och då förlorade den fisk som vi lagt ner oändligt med tid och resurser för att få frisk, kände vi att det inte finns något bättre sätt att gå vidare än att försöka igen. Så idag köpte vi fyra nya små endlicheribebisar. Livet går vidare, trots att det inte går att få en finare krabat än Pan så känns det kul att köra på fengäddor igen. Jag saknar honom. Men mina nya små bebisar kommer underlätta en del.
Nu ska jag fortsätta att flyttpacka. Snart smäller det.
Kul med nya resurser till Kustbevakningen, beundrar dessa havets riddare som gör så mycket gott på kusten i stort och litet (även om jag hellre hade sett förstärkning på västkusten
Kommer själv från Blekinge, och jag förstår alldeles utmärkt var det namnet kommer ifrån...
Å andra sidan kommer du från Götet, och det är inte mycket bättre vid den här tiden på året.
Nåja, ledsamt att höra om Pan. Men så är det med alla husdjur...de lämnar fina minnen efter sig, och bara det gör att de är värda att ha. Utan att ta risken att sakna något, så kan man inte tycka om något heller.