Jag (Ash Night) var ensam hemma med hundarna på förmiddagen medan Sultanen fixade vår bil som har krånglat en hel del det senaste. Bland annat så fick jag smått panik häromdagen när jag åkte hem ifrån jobbet och ungefär samtidigt som jag körde på motorvägen så såg jag hur motortemperaturen steg till den röda markeringen på några sekunder och fortsatte uppåt. Jag är fullt medveten om att man inte borde köra bilen mer när det väl händer, men samtidigt kände jag att motorvägen inte var det bästa stället att stanna på... så det blev helt enkelt att ta den första bästa avfarten och köra till närmsta bensinstation, vilket som tur var fanns väldigt nära. Det visade sig i alla fall efter en och en halv timme spenderad på den här macken att kylaren (radiatorn) var trasig och läckte kylarvätska som helt enkelt ledde till ett tomt kylarsystem. För mig som bara haft körkort i lite mer än ett halvår, som dessutom aldrig lagt någon större vikt vid att lära mig hur bilen fungerar, blev det här en intressant upplevelse.

För att gå tillbaka till det som bloggen verkligen handlar om så var jag och vovvarna hemma ensamma i några timmar idag som jag skrev tidigare. Under den tiden fick jag se hur min sambo har det under dagarna när jag jobbar. Rena semestern! De var hur lugna och snälla som helst. Busade lite, men för övrigt låg de och sov. Jag hann med massor (vilket min sambo brukar säga att han "inte hinner" med); tvätta, diska, dammsuga, städa toaletten mm... När jag väl tog upp det med honom kom han bara med lite mumlande till svar och började raskt prata om något annat.

Det var dags för deras dagliga lite längre promenad vid tre och den försökte jag mig på ensam... En överenergisk hund under armen och en överenergisk hund med klövjeväska i kort koppel (Sultanen hade råkat få med sig Ronjas långa koppel när han åkte iväg för att meka med bilen). Det måste ha sett ganska roligt ut. Jag lät Bamse gå en del av promenaden också vilket måste ha sett ännu roligare ut med tanke på att han följer Ronja hack i häl och hugger då och då efter en rem på väskan som är lite längre än de andra. Men annars så går han bättre och bättre i kopplet. Han stör sig inte alls på det längre förutom precis när han har fått det på sig, men sen har han så mycket annat att koncentrera sig på att han glömmer av kopplet och springer glatt runt och letar efter saker att busa med.

Resten av dagen har spenderats framför tv:n och då bland annat kollat på första delfinalen i melodifestivalen. En av mina favoriter gick såklart inte vidare (jag gillade musikalartisten som framförde det första bidraget Tic Toq, det liknade det jag brukar lyssna på). Hade svårt för programledaren också, hon blev liiite för mycket på något sätt.

In memorial
Jag fick reda på för två timmar sedan att min morfar Helge har dött. Känns nu väldigt konstigt att skriva någonting här... Hade redan hunnit skriva det som står ovan innan jag fick beskedet. Jag kommer att sakna honom jättemycket. Jag vill bara säga till min mormor att jag älskar henne och att om hon behöver mig så finns jag här. Jag kunde inte ha haft en bättre morfar än Helge och jag kommer att minnas och älska honom så länge jag lever.