Jag har fått rätt mycket kommentarer på bilden med ärlan och myggan, både här i bloggen och på NaturfotoForum. Jag kan ju förklara hur jag fick till den. Jag satt i ett litet lövskogsbryn precis vid kanten på en liten våtmark och bara väntade på att det skulle hända någonting. Det är ett bra sätt, man skrämmer inte fåglarna på samma sätt som när man går omkring och letar motiv. I stället får motivet komma av sig själv.
Till höger om mig gick ett staket ner i våtmarken, det är hagar som det går Highlandcattle i och betar.
Det är ganksa lugnt med fåglarna och så dyker den här ärlan upp längre bort på staketet. Den är på för långt håll först, men börjar promenera åt mitt håll. Hopp upp på en stolpe, spanar lite och hoppar ner på plankan och trippar framåt. Upp på nästa stolpe, spanar lite osv.
Jag börjar följa den med kameran, fokuserar manuellt och har snabb tid/stor bländare/kort skärpedjup.
När den sitter på en stolpe rätt nära mig ser jag att den ser sig omkring mer intensivt. Jag tänker att den kommer nog att flyga iväg snart och ska jag ha en bild på den måste jag nog ta den nu, precis när jag börjat trycka ner avtryckaren kastar sig fågeln ut i luften.
När jag sen kollar i displayen för att se om jag fick med den, och att skärpan är ok, då ser jag att den gapar ju... och det finns en liten svart prick framför näbben på den.
Väl hemma vid datorn för jag till min glädje se att jag fick med myggan som en stor extrabonus.
Dessutom, hade jag fotat med autofokus så hade jag bommat fågeln, då hade skärpan försvunnit när fågel kastade sig ut i luften. Jag brukar testa olika, på flygande kan jag dels försöka fokusera manuellt, och det funkar bättre och bättre. Men jag testar också kontinuenlig fokus, och tappar man den flygande fågeln då så är det supersvårt att hitta den i sökaren igen. Det är rätt mycket pyssel med fågelfoto, men väldigt roligt.
Janne och jag var uppe vid en liten rätt nyanlagd våtmark på Järvafältet igår kväll. Det var ett fantastisk medljus där på kvällen, lite magiskt ljus nästan. Vi ska nog dit ikväll igen.
Det är grönbenor som både flyger och står i strandkanten. Sista bilden är en kanadagås och en korsning mellan kanadagås och troligen grågås.
Nej jag tror inte det går att leva på naturfoto, däremot att ha det som en intensiv hobby. Men jag märker ju att får jag tillfälle att fota så mycket jag vill, som jag gjort nu under den korta semester jag har, så blir det ju bättre bilder. I alla fall på vilda fåglar. Jag tränar mycket på flygande fågel nu, måste få ordentligt kläm på det till Islandsresan.