Idag stack Janne och jag ut för att fota blåsippor. Som vanliga makrofotografer oftast gör lade vi oss platt på marken i en blåsippsbacke för att få låga fotovinklar.
Plötsligt när jag är djupt försjunken i fotandet hör jag att Janne, som låg en bit längre bort, började prata med någon. Jag reser mig och går mot honom för att kolla. Solen ligger rakt in i ögonen så jag ser bara siluetterna på dom som står där. Så hör jag att en av siluetterna säger: "Nejmen hej Sonja, det var länge sen."
När jag kommer fram och ser ordentligt igen så är det två poliser som står där, och en av dom jobbade jag tillsammans med för ca 17 år sen. Hon var lokförare då och började på polishögskolan. Jag hade inte sett henne sen dess.
Det var så att våran blåsippsbacke ligger vid järnvägen, och en resenär hade sett en kropp ligga i backen och ringde polisen. Det var ju både roligt och lite pinigt. Trevligt att folk bryr sig, samtidigt så avbröt poliserna något dom var på väg till när dom fick larmet.

Det blev väldigt fina blåsippsbilder i alla fall. Har lagt upp några på fotosidan

Räknade till 22 White pearlräkyngel nyss