lika trevligt som tidigare. Eller egentligen ännu bättre, den gången sov jag
över. Bussarna mellan Hallstavik och Sthlm går inte så väldigt ofta, eller sent.
Nu hann vi i alla fall prata om fisk, titta på fisk, fota fisk och prata om allt
annat också utan att stressa
. Otroligt vad Mickis och Kitas ungar har växt sen jag träffade dom sist. My hade i alla fall lagt sig till med den häftigaste
frissa jag sett på en liten tjej som inte är året än. Här kan ALLA punkare
slänga sig i väggen om frisyren består
. Jag försökte fota Mickis häftiga ciklider, men det är inte lika lätt som stillaliggande corydoras. Dessutom tror
dom att det är käk på gång när man närmar sig 1000-literskaret. Ciklider kan
vara rätt stora, och är dom nära glaset får dom liksom inte plats på bilden. Jag
vill vara nära glaset så det inte blir reflexer. Framåt kvällskvisten tog Ulla
och jag en promenad med hennes Goldentik "Lillis" hem till dom. Jag tyckte det
skulle bli kul att se lite av omgivningarna men det blev inget av med det. Det
var ordentlig dimma. Inte kunde vi gå på gamla banvallen heller pga dimman. Det
hade varit kul att få se den (ja, jag har några sjuka intressen till förutom
corydoras
) Hos Ulla blev det akvariekoll och kattkel. Gamla, fina, mjälliga Max var superkelig och alla andra katter var faktiskt fram och hälsade, tror jag
i alla fall. Dom är sammanlagt sex stycken så det är lite svårt att hålla reda
på alla. Påfågelgobina är för underbara. Ynglen efter dom är nu ca 1.5 cm. Jag
fick till en del ganska bra bilder på de vuxna fiskarna. Men den domonanta hanen
ville inte komma fram och visa sin enorma pannpuckel. Han höll på och kucklade
med någonting inne i en blomkruka. Säker yngel på gång igen
. Jag är rätt sugen på den här fisksorten... också. Annars såg det ut som tidigare i karen,
bara ännu mer växter och ännu större fiskar. Den här gången var inte de stora
L-malarna så blyga heller. Sen skulle jag då spana in Boraras uroptalmoides. Dom
såg då helt olika ut mina maculata. Det visste jag ju, men det var kul att se
hur den var. Dom är lite mindre än mina, inte speciellt röda. Snarare mer orange
och med ett mörkt smaragdgrönt rätt brett band på kroppssidorna. Med tanke på
färgen så borde det inte vara brigittae, som Ulla säger. Att fota dom visade sig
vara för svårt. Jag fick inte en enda skarp bild på någon av dom, men ett gäng
oskarpa där man i alla fall ser kroppsform och färg med teckningen. Resten av
kvällen, och halva natten delades upp i två delar. Först åt vi tapas och tog
något glas gott vin till. Efter det satt vi och fnulade med datorn någon timme
. Dagen efter åt vi ordentlig frukost och tog en hundpromenad. Sen försökte jag fota Borarasarna igen
. Envis fiskar. Efter fikat så tog jag bussen hemåt igen. Jag var ju bra nyfiken på om mina C.imitator skulle ha gjort något,
men nej då. Allt såg ut som när jag åkte. En vecka kvar på semestern
. Jag brukar undra ibland om det verkligen kan finnas någon som tillbringar så mycket
tid med att leta efter försvunna prylar hemma som jag. Speciellt akvariegrejer
försvinner hela tiden och särskilt den lilla fiskskärbrädan. Nej, nej, nej...
inte för att stycka fisk på, men däremot hacka frysmat och bära runt maten till
alla kar som av någon konstig anledning har förökat sig. Nu finns dom i tre
olika rum, konstigt. En annan sak som försvinner med väldigt jämna mellanrum är
den väldigt lilla artemiasilen. Skumt!!! Jag kan ju inte ens skylla på en katt.
Så det enda som finns kvar är en poltergeist. Sååå måste det ju vara.