Min man var en av de många som fick tillbringa natten på akuten med en sönderbränd hand . En raket lyfte inte utan lossnade bara och flög mot oss som tittade på. Min yngsta son stod framför mig och jag bara tog tag i hans jacka och sprang därifrån. jag visste då inte var min äldsta son var så jag kände lite panik innan jag såg honom och då hade han redan tagit skydd.
Min man ställde sig framför sin brors pojke för att skydda honom och höll ut sin trenccoat och den blev sönderbränd och två fingrar fick 3dje gradens brännskada.
I morgon ska min man till handkirurgen och undersöka handen för att se hur djupt bränskadorna är. Kanske måste pekfingret opereras för det kan läka illa så inte fingret går att böja. Min man jobbar på en utvecklingsavdelning och sitter mycket vid datorn så han behöver sina fingrar hela. Det var höger hand också.
Vi är i alla fall mycket glada att ingen av barnen blev skadade. Eller att någon fick värre skador. Den hade kunnat träffa någon i ansiktet. Raketen som smällde på marken var en modell stor och jag önskar ingen att uppleva detta, fruktandsvärt otrevligt