-Har någon sett min man? Han är liten och beige.
Ingen kan väl glömma den lilla beige mannen ifrån kultserien Macken som råkat få med sig fel bil hem och som sedan hela tv-serien igenom försöker byta in den vita opeln mot sin blåa 240 men vem ser en beige man?

..........

Har inte blivit helt fri från bekymrena med bihålerna trots att det gått tio dagar och kuren med antibiotika är slut. Ringde till vårdcentralen imorse och sjuksköterskan bokade en läkartid. Hade egentligen inte tid idag men samtidigt vill man ju ha det gjort, hade egentligen behövt jobba över idag men man vet ju att hälsan måste komma först. Fick i alla fall en sen tid 15.30 så jag behövde inte ta ledigt mer än 45min ifrån jobbet.

Stressade som en hispig mus på LSD-rus för att hinna med det mesta som skulle göras och fick ändå gå mitt i en viktig diskussion. Kom till vårdcentralen med andan i halsen 15.25, anmälde mig, betalade och blev till sagd att sätta mig ner borta i väntrummet och vänta.

15.30 ... kommer ihåg när mobiltelefonerna var nya, då ville man stila och visa upp den, därefter kom perioden när man nästan skämdes över att man pratade i mobiltelefon. Dit hade INTE tonårstjejerna i väntrummet kommit ännu. Om man ändå skall prata så högt vad skall man då med en telefon till? Hade väl räckt om de öppnat fönstret?

15.45 ... Undrar om man själv skulle kunna hamna i situationen att man helt plötsligt upptäcker en morgon att en övervikt hoppat på en och att man helt plötsligt väger närmare 200kg! Kvinnan skämdes när tonårstjejerna stirrade och hon hade svårt att hitta en stol i väntrummet utan armstöd, hon hade aldrig kommit ner i en sådan och om hon trots allt lyckats med konststycket skulle man antagligen få såga isär den för att få loss henne igen.

16.00 ... tror aldrig jag väntat så länge på läkaren tidigare? De brukar vara rätt snabba på vår vårdcentral efter det att de införde krav på telefonbokning och tidsbokning även vid "akut"tider (ok...de kräver ju inte tidsbokning i förväg vid akut hjärtattack men igengälld gör de inte så mycket i vårt samhälle då i alla fall, vi har inget sjukhus här utan det är ambulans till Kungälv 20-25min bort som gäller)

16.15 ... sjuksystrarna börjar titta på mig och själv känner jag hur stresshormonerna kokar inombords och att trycket nu är så högt att de röda öronen börjar fladdra
Den kraftiga kvinnan är äntligen klar och ser lättad ut när hon på stapplande trötta steg, som sätter stora diffusa delar av hennes kropp i självsvängning, kan lämna mottagningen. Tonårstjejerna vars halva livshistoria jag tvingats lyssna på är borta sedan länge.

16.20 ... klockan segar sig fram. Hunnit igenom två intressanta Illustrerad vetenskap men har inte ro till annat än att raskt skumläsa artiklarna trots att ämnena intresserar och berör. Går emot mina principer, tar upp telefonen som legat avstängd i fickan och ringer hem till frun som precis var på väg att skicka ut en efterlysning via interpol och kustbevakningen (VA!? Har du inte kommit IN ännu?!).

16.30 ... Ena stunden är väntrummet fullt, sedan tomt och så fullt igen och så sitter man ensam kvar ännu en gång. En stressad läkare frågar för andra gången om det är henne jag väntar på? Jasså inte det, jasså doktor X jaha ja, och så skyndar hon vidare.

16.45 ... sjuksystrarna börjar gå hem liksom en grå gammal läkare med på tok för korta byxor som skall med bussen. Så fort han hunnit ut genom dörrarna skämtar systrarna om hans busstider. Inser att man skulle kunna skriva en bok bara genom att iakta vad som händer i väntrum. Ett kapitel ifrån en läkarmottagning, ett ifrån apoteket, antagligen två ifrån centralstationen osv.

16.50 ... en sjuksyster undrar vem jag väntar på innan hon går vidare. Är alltför stressad för att bli arg, vet att jag måste jobba in tiden jag gick hem tidigare. Tiden jag tillbringat genom att sitta på en stol i ett väntrum!
Vet samtidigt kompisar som fått vänta både fyra och fem timmar på akutmottagningarna på sjukhusen i Göteborg när de kommit in vid fel tidpunkter. Försöker agera vuxet och vara tålmodig.

17.00 ... även jag har min brytpunkt när det slår över.

17.15 ... Tågar fram till receptionen och vänligt men bestämt undrar jag var sjutton min läkare är? Om man betalar för en tjänst och inte får tjänsten levererad måste man väl ha rätt till pengarna tillbaka?!
Den äldre kvinnan ser frågande på mig? Om jag anmält mig?! Jo tack, jag betalade och anmälde mig för snart två timmar sedan!
....? Oj...

Hon lyckas stoppa läkaren precis innan hon går och samtidigt som hon, som ju inte gjort några fel alls, ber om ursäkt fem gånger och verkligen skäms går hon tillbaka till sitt rum, låser upp och tänder, startar datorn och tar av sig kappan. Snacka om att bli stoppad i sista sekunden, kändes lika dumt för henne som missat en patient som för mig som tvingade tillbaka henne efter att hon redan stämplat ut och slutat.

Kvinnan som satt i receptionen när jag kom hade tryckt på fel knapp så läkaren hade aldrig fått reda på att jag var där... den lilla beige mannen...

Hur det gick? Jo, det var gjort på tio minuter. Inte mycket att göra, lite ändring i medicinerna och så ringer hon på torsdag. Hon visade mig hur hon skrev in det i sin almanacka, först på torsdag morgon, med versaler, RING ... Vore väl sjutton om man skulle bli beige på torsdag igen!

Tänk, varje dag är en upplevelse, idag fick jag veta hur det känns att bli bortglömd på vårdcentralen.

..........

Annars flyter dagarna på i ett rasande tempo, hinner ju inte med mig själv?
Har sett ett litet, litet, pytte-litet räkyngel i kökskaret!
Bara ett enda vid två tillfällen, lurar på om de små zebrafiskynglena som nu hunnit bli ca 10mm har tillräckligt stora munnar för att gå på räk-frossa?

Satte hålsågen i en helt ny ekparkett så sågspånen yrde i helgen, men det får bli en cliff-hanger till nästa gång. Nu skall jag se om jag fortfarande är beige och frun glömmer bort mig i tv-soffan i kväll?

För övrigt anser jag att Stenungsund borde få en egen akvarieaffär under 2008.